Freddys nya liv

Någon gång i oktober förra året hittade man en katt i ett trapphus i Fredriksdal. Hur den hamnat där vet ingen. Kanske hade den villat bort sig, kanske hade den blivit övergiven och frånflyttad. Hur som helst hamnade den på Tassebo katthem i Helsingborg och det var tur, både för Freddy som katten döptes till, och för oss som var där och tittade efter en ny familjemedlem. Vi ville ha en katt som valde oss och Freddy var snabbt framme och lindade sig runt benen. Vi behövde inte tänka länge utan gjorde en intresseanmälan och den 15e juli när allt var klart med katthemmet flyttade Freddy hem till oss.

Att någon frivilligt skulle överge denna vackra katt övergår vårt förstånd.

Freddy gjorde sig snabbt hemmastadd. Efter första natten i eget rum klargjorde han högt och tydligt att han avskydde att vara instängd. Vi öppnade grinden till hans rum och lät honom utforska. Källaren var snabbt avklarad så även bottenplanet men i trappan till övervåningen träffade han på ett åskmoln. Bosse, vår gamla katt, var inte överförtjust över nytillskottet i familjen. Vi var på det klara med att det skulle fräsas några dagar men eftersom Freddy är en så social och vänlig katt hoppades vi att de skulle kunna samsas så småningom.

Åskmolnet

Det har gått ganska bra. Freddy är kontaktsökande gentemot Bosse och Bosse vet inte hur man beter sig som folk eftersom han har varit ensamkatt hela livet. De har fräst litet och Bosse har gett Freddy några örfilar när han känt sig trängd men inga klor har varit framme och de har inte slagits på allvar. Freddy vill gärna komma och stryka sig mot Bosse men Bosse går undan. Freddy vill gärna ligga på Bosses favoritplatser och Bosse hittar nya platser att ligga på. Det förekommer dock tillfällen då de glömmer allt för ett gemensamt projekt.

Om jag lyfter på mattan så fångar du spindeln, ok?

Det går också bra att äta tillsammans

Bosse älskar att sitta på balkongen med oss på kvällarna och titta på solnedgången och insekter som flyger omkring. Vi brukar slappa med vin och snacks. Med Freddy i huset blev det hela genast mindre avslappat. Nyfikne Freddy är en riktig akrobat och nöjde sig inte med att sitta still och njuta av utsikten. Oh, nej.

Men lilla älskling, det är farligt! Kom in!

NEEEJJ!!!

Det avgjorde saken. Freddy är portad från balkongen på livstid. Okej, man kan näta in och så men det har vi ingen lust att pilla med. Det blev enklare att sätta upp en grind av kompostgaller.

Fan också! 😦

Annars är Freddy inga större problem bortsett från att han älskar att leka med vatten. Bosses kära vattenfontän har vi gett bort för Freddy lekte med den hela tiden och vi har inte lust att torka upp två liter vatten från hallgolvet varje morgon. Det blir vattenskador.

Vadå, JAG har inte gjort något. Hrrmph

Vi har också förstärkt tomtens yttre gränser så gott det går med kompostgaller. En katt kan fortfarande komma in och ut men öppningarna är färre och det är lättare för oss att bevaka de som finns. Dels vill vi hålla Freddy inne på tomten så mycket som möjligt, dels vill vi hindra andra katter från att komma och gå hur som helst. Freddy älskar att vara ute och hänger på låset så fort han fått frukost.

Vi vill uuut!

Åååhh, så skönt!

Freddy älskar sitt nya liv. Han går ut och in som han behagar och verkar helt trygg och avslappnad hos oss. Han är kelen och snäll och kommer för det mesta när man ropar. Han gillar att klättra i det gamla äppelträdet och ligger gärna i skuggan på gräsmattan när det är varmt.

Under den gamla apeln

Rabatter och buskage är också populära. Fjärilarna lever farligt

Freddy var inte ID-märkt när vi adopterade honom så i veckan var vi hos veterinären och ordnade den saken. Han är nu både chippad, tatuerad i ena örat, kloklippt och med hälsodeklaration försedd. När vi kom hem var han helt groggy efter narkosen, stackarn. Husse lade honom ömt i favoritfåtöljen med ett gosedjur att vila huvudet på.

Lille ömklingen ❤

Så nu är det alltså officiellt. Freddy har sitt hem för alltid hos oss och vi lovar att älska och ställa upp för honom så länge han lever.

Men Bosse, raring. Det gäller dig också. Du var här först och matte och husse älskar dig väldigt väldigt mycket.

Alla fotografier i det här inlägget är tagna av min make, Per Edman. Kolla in hans Flickr.

Disas första vecka

Nu har Disa varit en vecka hos oss. Hon kom förra måndagen i sin bur. Nybadad, kloklippt, undersökt, vaccinerad, tatuerad i ena örat och omtöcknad efter att ha blivit sövd. Bosse var framme och nosade nyfiket på baksidan av buren men hade inte vett nog att gå till framsidan och se vem som fanns inuti. Nåväl, det får bli en senare fråga. Vi pratade igenom det som behövdes och skrev på kontraktet för adoption. Jag fick blanketten till registret som administreras av SKK och numret till den kontakt på Agria som Kattjouren har.

Vi läste noggrant besiktningsprotokollet från veterinären. Disa är en fin katt men litet överviktig, mycket skygg och hon saknar två hörntänder, nr 204 och 404. Kindtänderna 107 och 407 sitter löst men inte tillräckligt löst för att tas bort. Jag var glad att man tagit bort den tandsten hon hade för det här blir inte lätt att sköta om. Inte med en skyggis som inte går att ta i.

Så här ser kattens tänder ut.

Här ser man tydligt att det fattas en hörntand i överkäken och en i underkäken.

Vi vet inte hur det kommer sig att Disa skadat sig. Det kan ha hänt ute i det vilda när hon var liten. Hon kan ha fastnat med tänderna i en pinne, ett staket eller vad som helst. Vi är glada att hon ändå äter med god aptit och inte verkar ha några men av skadan. De lösa tänderna får vi naturligtvis hålla ögonen på.

Disa är en skyggis och vi har inrett ett rum i källaren åt henne där hon kan sansa sig i lugn och ro och vänja sig vid det nya hemmets alla ljud och dofter. Hon har varit duktig. Vi trodde först att hon skulle ligga i transportburen flera dagar men det tog bara några timmar innan hon lämnat den och sökt skydd i den grotta vi en gång köpte till Bosse. Där låg hon när vi gick ned den första kvällen för att titta till henne.

Här ligger hon och kurar i sin grotta.

Nästa morgon hade hon flyttat upp till garderoberna där hon hade bra utsikt över rummet. Hon fräste när vi kom in och försökte ducka under kanten av den resegarderob hon låg på. Vi bytte mat, noterade med lättnad att hon varit på lådan och pratade med henne en liten stund.

Det här brukade vara Bosses favoritplats.

Nu går vi ned till henne flera gånger om dagen och Per som jobbar hemifrån brukar sitta hos henne och knappa på sin dator på eftermiddagarna. Så smått börjar hon vänja sig vid vår närvaro och fräser inte lika mycket längre. Hon gillar att sitta i källarfönstret och titta ut och en morgon flyttade hon inte ens på sig när jag kom in. Jag rörde mig mycket försiktigt för att inte skrämma henne och pratade om mat och annat tjafs. Disa såg extremt uttråkad ut. Bra. Hellre det än att hon är rädd.

Bosse är naturligtvis nyfiken och en dag lät vi honom tassa in i Disas rum. Han nosade väääldigt noga på alla nya saker men fick inte syn på henne där hon låg uppe på garderoben. Nästa dag lyfte Per upp Bosse så att de skulle få ögonkontakt. Det gick bättre än förväntat. Inget fräs utan bara nyfikenhet. Bosse släpptes ned på golvet att nosa omkring och Disa följde honom intresserat med blicken. Det här kommer att bli bra så småningom.

Jag tycker att Disa påminner litet om Lilla My.

Tillökning i familjen

Under året har vi börjat fundera på om Bosse skulle må bra av en kompis. Enligt hans förra matte tycker han inte om andra katter men han har kommit bra överens med min svågers två katter som hälsar på ibland. Vi har inte direkt letat på nätet efter en ny katt, det gjorde vi inte med Bosse heller, men internet är ju internet så rätt vad det var fick vi syn på den sötaste lilla sköldpaddsfärgade hona på Kattjourens Facebooksida. Vi läste nödropet, funderade några sekunder och tog sedan kontakt. Nästa vecka kommer alltså lilla Disa till oss.

Här bodde hon, det lilla livet.

Disa har haft en jobbig start. Född utomhus och hittad i ett eländigt tillstånd i en rishög. Hon var bara 5-6 månader när hon fångades in. Utsvulten, snorig och full med mask och elände som hemlösa katter ofta har. Totalt panikslagen inför kontakt med människor. Disa togs om hand av snälla volontärer på Kattjouren, blev undersökt, kastrerad, kurerad från sina åkommor och placerades hos en jourmatte.

Disa hos jourmatte, ca sex månader

Så småningom adopterades Disa av en familj i Trelleborg och hon är nu ca två år. Hon är fortfarande mycket skygg och tyr sig mest till den hankatt som redan finns i familjen. Tyvärr är det något som inte funkar och därför vill familjen inte ha kvar henne. Kanske har de tröttnat på att hon håller sig på sin egen kant.

Disa idag, ca två år

Jag tror att vi blir ett bra hem för Disa. Kattjourens representant har varit på besök och vi är godkända som adoptivföräldrar. Till att börja med får hon bo i ett eget rum i källaren tills den värsta paniken lagt sig. Efter infångande, nytt veterinärbesök och transport till ett främmande ställe hamnar vi på ruta ett igen och får börja med att först och främst respektera hennes integritet och låta henne bo in sig och närma sig på sina egna villkor. Hon vill kunna gå ut men det blir förmodligen inte förrän till nästa vår då hon rotat sig och känner att det här är hennes hem. Hon vill ha en kattkompis men andra honor göre sig icke besvär. Disa gillar bara karlar. Jag tror att hon och Bosse kommer att bli goda vänner när de vant sig vid varandra.

Buller och bång

Det har varit litet bråkigt hemma ett tag. Ungefär som att spela Tetris med möbler. Minns ni den där grejen man lekte med som barn? Det var en ram i plast som innhöll 3-4 rader med flyttbara plattor och en tom ruta. Man skulle flytta runt plattorna i en viss ordning och man hade bara en tom ruta att ställa saker på. Det var knepigt men roligt. Översätt nu det detta till en övermöblerad hall där det skall in en ny möbel. Jättekul!

Min älskade morbror gick bort i vintras och nu får jag ta över min mormors spegelbyrå och två stolar. Dessa möbler har jag älskat sedan jag var barn och de bara måste in i lägenheten. Alltså måste något annat ut. Domen föll hård över skrivbordet och bokhyllorna. De är kontorsmöbler som jag köpte när jag hade firman på stan i slutet av 90-talet. Fina möbler men passar inte i ett hem. Vi hade redan diskuterat att göra oss av med hela klabbet och skaffa ett databord som mera passade in i stilen och som inte hade det där eländiga hörnet som tog mera plats än det gav.

Snyggt, men bara om det står på ett kontor

Spegelbyrån anlände för två helger sedan och det blev trångt som fan. Bokhyllorna ställde vi temporärt ut i salongen medan vi desperat jagade efter någon som kunde ta hand om allt. Jag hade ingen lust att slänga så fina möbler. Hellre ger jag bort dem till någon som behöver dem men har ont om pengar. Via gruppen Egenföretagare på Facebook fick jag tag på en jättetrevlig tjej som studerade och planerade att öppna eget företag inom webdesign och skriva böcker. Hon behövde verkligen möblerna. Vilken lyckträff. Hon kom med sambo och lastbil och kånkade hela möblemanget nedför två trappor utan hiss. Arma flickebarn.

Nu blev vi datorlösa ett tag och jag trodde att jag skulle klara mig bra med surfplattan. Det funkade i två dagar, sedan fick Per montera min dator på morfars gamla skrivbord och där sitter jag nu och väntar på IKEA som skall dyka upp under dagen. Vi hittade ett rejält och bra skrivbord som passar in hos oss. Det gör inte mycket väsen av sig men det lilla man ser av det är vackert.

Bordsskiva Linmon med benen Lalle. Kostade ca 1500 spänn. Som hittat.

Allt det här har naturligtvis varit jobbigt för Bosse. Först höll vi på och bråkade med kontorsmöblemanget, ställde undan alla pärmar och annat krafs och baxade ut bokhyllorna i salongen. Sedan kom kusinerna med spegelbyrån och då dundrade det också en hel del. Bosse sprang och gömde sig längst in i hörnet bakom TVn. Likadant när kontorsmöblerna flyttades ut. Nu blir det väl läskigt ett tag igen när det nya skrivbordet skall monteras, andra möbler flyttas på och grunkor ställas på plats. Som tur är har han en snuttefilt att trösta sig med.

Tack snälla moster för bästa presenten någonsin.

Vardagsrutiner och första veterinärbesöket

Nu har Bosse varit hos oss i drygt två månader och funnit sig väl tillrätta. Han vill fortfarande inte sitta i knät och han hoppar aldrig upp i sängen när vi sover men det kan ju helt enkelt bero på hans personlighet. Katter kan väl vara både extroverta eller introverta precis som människor. Som introvert vet jag hur mycket det betyder att få vara ifred så Bosse får göra som han vill. Vi älskar honom precis lika mycket ändå och jag måste erkänna att det är ganska skönt att få sova i lugn och ro. Jag blir skitsur om jag blir väckt. 🙂

Vi har skaffat oss trygga vardagsrutiner. På morgonen kommer han tassande så fort han hör att jag kliver ur sängen sisådär vid halv sex. Då får han frukost och jag tar hand om hans låda. Sedan hoppar han upp i ett fönster och tittar ut på staden som vaknar. Jag kutar till jobbet. Husse vaknar litet senare och hinner gosa litet innan han också går iväg. Sedan har Bosse lägenheten för sig själv under dagen och jag tror att han sover ganska mycket när han inte sitter i fönstret och tvättar sig, tittar ut eller bara filosoferar.

En katt som fridfullt sitter och tvättar sig i ett soligt fönster är bättre medicin än Prozac

När jag kommer hem får han mat, vi gosar en lång stund och jag borstar honom. Han fäller mycket nu på våren och jag hivar ut stora tussar genom fönstret till småfåglarna som är i full färd med att bygga bon efter den långa vintern. Den mjuka lena underullen som Bosse släpper ifrån sig måste vara härlig att värma små fågelungar med. Bosse misstycker nog inte. Han tycker om att titta på fåglarna utanför och ser ut att tänka djupa tankar.

Vad tänker du på min lilla älskling?

När husse kommit hem blir det mera lek och gos och han får sitt sista mål mat innan husse går och knyter sig på småtimmarna. Han verkar nu lugn och trygg så vi bokade tid på Djurakuten för vaccinering och besiktning. Eftersom Bosse är över 8 år behöver han ett veterinärintyg för att Agria skall acceptera att försäkra honom.

Jag tog ledigt efter lunch igår och var rejält nervös inför projektet stoppa-katt-i-bur för jag har aldrig gjort det förut. Turligt nog har jag snälla kattägande kollegor på NCC. De rådde mig att stoppa in honom i buren med baken först. Mycket bra råd som jag inte hade tänkt på själv. Jag planerade lömskt att först mata honom, leka och vänta på att han skulle lägga sig till ro på sin kudde. Buren var redan preparerad. Den har stått under skrivbordet i hallen sedan han flyttade in och han är van vid att den finns där. För säkerhets skull hade jag sprayat den med kattmynta i förhoppning om att det skulle ha en lugnande inverkan. Jag smög fram med buren, ställde den på soffan och hivade in Bosse. Han hann knappt spjärna emot. Puh!

En intet ont anande kanelbulle

Det hade börjat smådugga så jag tog en taxi till veterinären på Kungstensgatan. Bosse sade inte ett pip. Han är så tystlåten att jag blir orolig ibland men det är inget fel på honom. Vaccinationen gick mycket bra och veterinären berömde och sade att han var en mycket fin katt och i god form. Han väger 3,6 kilo vilket är bra men har får inte bli tyngre. Sedan klipptes klorna och vi fick rådet att köpa en liten barntandborste och kattandkräm som smakar gott. Han har litet tandsten på kindtänderna men det är inte farligt än. När det blir dags att ta bort den måste han sövas och det är inget vi vill utsätta honom för i onödan. Det här besöket var mycket traumatiskt för honom. Han var jätterädd och spänd som en fjäder, sade veterinären men inte ett försök till att bitas eller rivas. Han fräste inte ens utan var fantastiskt duktig under hela undersökningen trots att det var så jobbigt för honom. Sedan kom världens bästa husse och bar buren hela vägen hem samtidigt som han pratade lugnande med Bosse som tyckte att trafiken, folkmyllret och Vasaparken var jätteläskiga. Han lugnade sig litet på smågatorna och när vi kommit hem igen blev han mycket glad. Han verkade ganska utpumpad och lade sig som en pannkaka på golvet och pustade ut. Nu på morgonen dagen efter äventyret är han precis som vanligt igen. Det enda vi behöver göra är att ta reda på om han blivit vaccinerad förut. Har han inte det behöver han en ny spruta om ca tre veckor och då hoppas jag att vi får tag på en veterinär som kan göra hembesök. Per hade sett en lapp på ICA som verkade intressant. Sedan behöver vi bara vaccinera vart tredje år eftersom Bosse är innekatt och inte kommer i kontakt med andra djur.

Världens finaste kisse ♥

Tre veckor med Bosse

Det går framåt. Han är fortfarande lättskrämd och det är vissa saker som han inte gör. Katter brukar ju säga ifrån när de är hungriga eller vill något men Bosse är väldigt försynt. Det är sällan man hör något från honom och han stör oss aldrig på nätterna utan sover ensam i salongen. När jag vaknar på morgonen kommer han fram, sträcker på sig och är smeksam men rusar inte genast iväg till köket med ett uppfordrande jamande som katter brukar göra. Jag får fråga honom flera gånger om han vill ha frukost och när jag går ut i köket travar han efter och sätter sig i närheten av sin bricka eller tuggar på sin grästorva. När jag hällt upp blötmat och torrisar så låter han sig väl smaka. Han är inte mycket för blötmat. Han får nu Whiskas men verkar mest intressera sig för såsen. Skall testa ett annat märke och se om han gillar det bättre.

Det tog flera veckor innan han vågade sig upp i soffan men nu händer det att han hoppar upp och låter sig klappas eller ligger på det mjuka ryggstödet och myser.

Åh, så skönt

De flesta katter jag träffat tidigare brukar älska att ligga i sängen och sova. Särskilt om man har mjuka varma duntäcken. Bosse vågar inte sova hos oss men det händer att jag lyckas locka upp honom på helgmorgnarna då jag ligger och slösurfar på min platta innan jag går upp. Han tycker att det är mysigt men är väldigt vaksam. Minsta oförsiktiga rörelse så piper han iväg.

Det är ganska mysigt att bli kliad i alla fall

Bosses förra familj var mycket snälla mot honom men jag vet inte hur han hade det innan dess. Jag har en stark känsla av att han har bott hos människor som har varit elaka mot honom. Det borde förklara bland annat hans oro inför fötter, särskilt stora fötter. Har någon sparkat honom när han var liten? Kanske har han blivit sparkad ur sängen eller soffan eftersom han tvekar så inför att hoppa upp där. Att han skyggar vid häftiga rörelser tyder också på att han är rädd för våld i någon form. Stackars lilla kisse. Jag hoppas att han snart kommer att kunna lita på oss så pass mycket att han slappna av och bara njuta av livet.

Bosse och vi gör framsteg

Nu har jag missat den där bloggutmaningen två gånger så det är ingen idé att skryta om den längre. Tjugo inlägg av 365 borde ge jumbopriset om inte annat. 🙂 Men den var ändå bra som motivation att börja skriva mera eftersom jag faktiskt är road av det.

Igår var det exakt en vecka sedan Bosse flyttade in hos oss och jag tycker att det har gått väldigt bra. Vi visste ju att han var litet skygg och rädd för det mesta men vi har respekterat hans integritet och låtit honom vara ifred. Vi har börjat få litet vardagliga rutiner tillsammans och han verkar tryggare och rör sig mera runt i lägenheten även om vi är vakna. Nu rör vi oss inte så mycket själva utan sitter mest vid våra datorer men han vågar åtminstone gå förbi.

Jag brukar vakna vid femtiden på vardagarna och har kanske sovmorgon till sex – halvsju på helgerna. När jag går upp brukar han vakna, sträcka på sig ordentligt och bli glad när jag serverar honom frukost. Torrisar finns alltid framme men blötmat får han morgon och kväll. Vattenskålar finns dels i köket, dels utanför hans grotta. Det är där som han dricker för det mesta. Efter frukost brukar han hoppa upp på kistan i salongen och kolla in vad som händer utanför fönstret. Han är så vacker när han sitter där.

Mattes lilla tiger. ♥

Sedan låter han sig klappas och kelas med en stund. Imorse fick jag till och med borsta honom litet för han fäller ganska mycket. Än så länge fuskar jag genom att spraya händerna litet med kattmynta för att han inte skall få spader och bli rädd för mig. Han tycker ju om att bli smekt och klappad och spinner förnöjt. Efter en stund markerar han att han fått nog och då låter jag honom vara. I fredags var Per och jag ute och handlade på dagen innan Per tog tåget till Helsingborg för att överraska lillebror på 30-årsdagen. Jag var glad för brödernas skull, för de är väldigt nära varandra, men saknade min älskade och var litet dämpad när jag kom hem. Bosse kom då fram och var väldigt kärleksfull och smeksam vilket tröstade mig enormt. Nu på morgonen har vi haft vår vanliga rutin, jag har varit i tvättstugan och vi har lekt med laserpekaren. Bosse rusade runt som en galning efter den och när han tröttnat på leken sträckte han ut sig på mattan under salongsbordet för att pusta ut. Nu ligger han i sin grotta och sover middag. Det skulle jag också behöva, fast i sängen. Sov dåligt inatt och vaknade mycket.

Ingen gladsvans än men jag har sett antydningar och hoppas att han snart kommer att springa runt med svansen stolt rakt upp.

Fina tulpaner. Inlägg 19 #blogg100

Avslutade ett mycket trevligt uppdrag idag. Hade tänkt handla fikabröd på Bröd & Salt på morgonen men de öppnar inte förrän sju och jag gick förbi klockan sex. Panik, panik för jag hade ingen lust att springa runt I Jakobsberg och leta efter något bageri i svinottan. Chansade på Mellqvists och hade svintur. Där var öppet och jag tog hand om nästan hela bullfatet. Sorry alla Mellqvistfans om ni blev utan bullar. Ni får klara er med semlorna och det är förresten fettisdagen idag. Bauhaus bjöd på fantastiskt goda semlor på förmiddagen så denna dag gick verkligen inte i bantningens teckan, å andra sidan så bantar jag aldrig. Föredrar att lägga liv till mina år istf tvärtom.

Jag plockade fram mina bullar på eftermiddagen och vi hade en väldigt mysig fikastund hela avdelningen. Jag kommer att sakna dessa underbara människor och se så vackra tulpaner jag fick.

Jag älskar tulpaner!

När jag kom hem lekte vi Jagad av Farliga Snöret.

My name is Bosse. You scared my mommy, prepare to die.

Ge inte sopor till hemlösa. Inlägg 18 #blogg100

Varje dag går jag förbi Myrorna på Tomtebogatan. Ofta står det en kasse eller två vid dörren i väntan på att de skall öppna för dagen. Det finns en mycket tydlig skylt på dörren som vänligt uppmanar folk att låta bli att ställa gåvor i porten men den förblir oläst verkar det som. Imorse stod det inte bara kassar utanför dörren. Där stod tre stora flyttlådor, noggrant genomsökta, och några plastkassar med lumpor. Jag tittade en stund på dessa ”gåvor”. Där fanns gamla dammiga böcker, klädtrasor, skrot och lump. Jag kan inte kalla det för annat än sopor – flyttsopor som någon latoxe inte orkat forsla bort utan ”snällt” donerat till Myrorna som får forsla bort skiten istället. Kanske fanns där något som de skulle kunna använda men jag betvivlar det starkt. Det mesta verkade både smutsigt och trasigt. Nu är våra hemlösa inga kräsna individer men vem tror att de blir glada för en trasig flanellskjorta som det fattas knappar i eller ett par skor där ena sulan lossnat. Det är inte snällt att dumpa sådana saker hos Myrorna och vad har man egentligen för uppfattning om andra människor när man gör sånt. Jag blir så ledsen.

Det var dagens gnäll. Nu till dagens Bosserapport,

Han har inte accepterat oss än utan verkar föredra de rum där vi inte för tillfället befinner oss. På dagarna verkar det som om han sover. Idag kom jag hem vid fyratiden och det kom ingen katt och mötte i dörren. När han väl tittade fram sträckte han på sig ordentligt så han hade nog legat i sin grotta och haft det skönt. Han blev glad för ny mat och sedan lekte vi jaga snöre en stund. Han får ta sin tid. Vi har hela livet på oss.

Se så tjock och fin päls han har.

Sköna ljuva söndag. Inlägg 17 #blogg100

Sköna lata söndag. Bortsett från tvättstugan som jag alltid bokar kl 07 på söndagsmorgnar så brukar jag inte göra något nyttigt den dagen. Bara ta det lugnt, läsa, surfa och chilla med Per. Först kollade jag naturligtvis kattlådan. Jo, det hade hänt saker där under natten. Bra. Då vet vi att allt är okej med vår nya älskling. Matskålarna behövde också fyllas på.

Bosse är fortfarande blyg men företagsam. Han lärde sig snabbt att pilla upp garderobsdörren så han har tillbringat en stor del av dagen i det mörkaste hörnet liggandes på en av husses skokartonger. Kan inte var det bekvämaste stället i huset men vill han så okej för vår del. Igår kväll var han riktigt smeksam och idag har vi lekt kurragömma med vippan en liten stund. Jag tror att han kommer att trivas bra med vår lugna tillvaro bara han förstått att vi är snälla och att han är trygg hos oss.

Imorgon får han ha lägenheten för sig själv när vi jobbar. Det går nog bra. Det skall bli intressant att se om han kommer och möter i dörren eller springer undan när jag kommer hem på eftermiddagen. Ser inte fram emot att gå ut imorgon. SMHI har lovat snö till natten och den skall yra hela dagen. Nordostlig vind, dvs snökanon från Östersjön och ganska blåsigt. Det får bli varma kläder. Måtte bara pendeln fungera.