Nu har Disa varit en vecka hos oss. Hon kom förra måndagen i sin bur. Nybadad, kloklippt, undersökt, vaccinerad, tatuerad i ena örat och omtöcknad efter att ha blivit sövd. Bosse var framme och nosade nyfiket på baksidan av buren men hade inte vett nog att gå till framsidan och se vem som fanns inuti. Nåväl, det får bli en senare fråga. Vi pratade igenom det som behövdes och skrev på kontraktet för adoption. Jag fick blanketten till registret som administreras av SKK och numret till den kontakt på Agria som Kattjouren har.
Vi läste noggrant besiktningsprotokollet från veterinären. Disa är en fin katt men litet överviktig, mycket skygg och hon saknar två hörntänder, nr 204 och 404. Kindtänderna 107 och 407 sitter löst men inte tillräckligt löst för att tas bort. Jag var glad att man tagit bort den tandsten hon hade för det här blir inte lätt att sköta om. Inte med en skyggis som inte går att ta i.
Så här ser kattens tänder ut.
Här ser man tydligt att det fattas en hörntand i överkäken och en i underkäken.
Vi vet inte hur det kommer sig att Disa skadat sig. Det kan ha hänt ute i det vilda när hon var liten. Hon kan ha fastnat med tänderna i en pinne, ett staket eller vad som helst. Vi är glada att hon ändå äter med god aptit och inte verkar ha några men av skadan. De lösa tänderna får vi naturligtvis hålla ögonen på.
Disa är en skyggis och vi har inrett ett rum i källaren åt henne där hon kan sansa sig i lugn och ro och vänja sig vid det nya hemmets alla ljud och dofter. Hon har varit duktig. Vi trodde först att hon skulle ligga i transportburen flera dagar men det tog bara några timmar innan hon lämnat den och sökt skydd i den grotta vi en gång köpte till Bosse. Där låg hon när vi gick ned den första kvällen för att titta till henne.
Här ligger hon och kurar i sin grotta.
Nästa morgon hade hon flyttat upp till garderoberna där hon hade bra utsikt över rummet. Hon fräste när vi kom in och försökte ducka under kanten av den resegarderob hon låg på. Vi bytte mat, noterade med lättnad att hon varit på lådan och pratade med henne en liten stund.
Det här brukade vara Bosses favoritplats.
Nu går vi ned till henne flera gånger om dagen och Per som jobbar hemifrån brukar sitta hos henne och knappa på sin dator på eftermiddagarna. Så smått börjar hon vänja sig vid vår närvaro och fräser inte lika mycket längre. Hon gillar att sitta i källarfönstret och titta ut och en morgon flyttade hon inte ens på sig när jag kom in. Jag rörde mig mycket försiktigt för att inte skrämma henne och pratade om mat och annat tjafs. Disa såg extremt uttråkad ut. Bra. Hellre det än att hon är rädd.
Bosse är naturligtvis nyfiken och en dag lät vi honom tassa in i Disas rum. Han nosade väääldigt noga på alla nya saker men fick inte syn på henne där hon låg uppe på garderoben. Nästa dag lyfte Per upp Bosse så att de skulle få ögonkontakt. Det gick bättre än förväntat. Inget fräs utan bara nyfikenhet. Bosse släpptes ned på golvet att nosa omkring och Disa följde honom intresserat med blicken. Det här kommer att bli bra så småningom.
Jag tycker att Disa påminner litet om Lilla My.
Akela's Lair 