Why you’re not married – oh, really?

Facebook posted a link to “the most viewed Huffington Post blog of all time”. After having read it I went straight to the fridge for a glass of Grüner Veltliner to cool off. I can almost feel the steam hissing out of my ears due to all the stupid. The blog, written by Tracy McMillan, lists six reasons why you are not still married, as if marriage was every woman’s major goal in life. It might be for the author who has managed to wed three times since 19.
After cooling a bit I will try to address these six reasons one by one in my very own way.

1. You’re a bitch

Good. My BFF use to say: ”If they can’t handle me, they don’t deserve me”. That’s a darn good motto. If you can scare the guy away he’s not your match, obviously. Ms McMillan says that men just want to marry someone who is nice to them (as if women don’t want the same thing too) and mentions her 13-year-old son who only wants mac & cheese, video games and a smiling, wiggling, sexy Kim Kardashian. Dear Tracy, I hate to break it to you, but if your son’s only dream wife is some kind of fuckable mom it’s because you made him that way you stupid twat.

2. Your’e shallow

Oh thanks, I really loved this. Character (whatever that is) is essential in a husband so if you haven’t found him yet, it’s because you don’t really want him as men with character are “by definition” willing to commit. Therefore, you are like a teenage girl and men with character don’t marry teenage girls as they are constantly unhappy and suck at cooking. Here comes the fuckable mom again. Dear Tracy, please define what character is, why men with character by definition are willing to commit and what a non-shallow fiancée should be like – in addition to the fuckable mom part.

3. Your’e a slut

And he can never be, right. Here Ms McMillan goes all biological and claims that the evil oxytocin that is released during orgasms will turn you into the forever fuckbuddy as “nature can’t discriminate between marriage material and Charlie Sheen” (sorry, Charlie). I’d like to know how casual sex past a certain age can be like “recreational heroin”. Again, sources please.

I really hate it when women help the patriarchy by slutshaming other women. During life I have overheard many male conversations where women have been described as “sluts” and “whores” simply for doing exactly what the guys in question coerced and coaxed them to do. Men are of course never referred to as sluts or sleep-arounds. They are alpha males, strong and victorious. I once confronted a guy about this and he looked kindly at me as if I was totally stupid and said: “but it’s different. I have a penis and I can wash it carefully, but women have a hole”. I got the feeling that he somehow saw women as toilet bowls to empty himself in as he pleased, but if he ever were to hook up with someone for real, that specific one had to be shiny and new. Thanks, Tracy for helping these guys out.

4. You’re a liar

If you fall in love with some guy who is not ready to commit yet, but still wants to hang around him and be with him your potential unhappiness is your own fault because you have lied to him. If you have not told him up front that you are ready for marriage you are a liar and basically at ease with just having sex for fun while waiting for him to change his mind (which hardly ever happens).

In a way I can agree with Tracy Mc Millan here. Accepting the fuckbuddy role hoping that the guy might change his mind, and change it in your favour, can be a big waste of time. If you can scare him away, he is not the one for you. This is hard to do when you are in love. I know that and nobody, not even Tracy McMillan, has the right to blame you for it.

5. You’re selfish
Oh boy! You’re not married because you are self-centered. If you look after yourself (your physique, your future, your career or whatever) you are not wife material. Instead, you should get a baby to learn how to focus on somebody else but you. Then, all good husbands-to-be (she mentions Brad Pitt and Harrison Ford) will suddenly line up as “motherhood has a way of weeding out lotharios”.

WHAT?!

How on earth does this match with the “slut” rule above? You should not have casual sex, but please have a baby with any Tom, Dick or Harry that turns up. Seriously, I need another glass of wine. BRB.

6. You’re not good enough

This is outright cruel. How dare you say to an unmarried woman, any woman, that she is not good enough? Now, Trace immediately cops out by stating that “you are enough right this minute”, but she also says that you should not look for anyone who is “better than you are” because “you can fake it for a while, but ultimately you won’t love your spouse any better than you love yourself”. Smart men know this according to Tracy.

What is Tracy saying here? Is marriage about love or is it about social status? I know that there are loads of male and female gold diggers out there, but I believe that most people want to marry someone they really love. Someone they feel at home with, belong with, can talk to and build a future together with.

Finally, Tracy concludes that marriage is not about getting, it’s about giving and it is you, the woman, who is responsible for the giving. We should “practice loving someone even when they don’t deserve it. Because most of the time, your messy, farting, macaroni-and-cheese eating man will not be doing what you want him to do”. Here comes the fuckable mom again. As long as we give love, without expecting anything in return, to overgrown spoiled little fucktards that never develop mentally beyond the age of five, we might possibly, if we are good and self-sacrificing enough, receive love. Fuck that!

Bröllopsdag + ledig mellan uppdrag = lycka

Vi firade bröllopsdag i tisdags. Åtta år har vi nu varit gifta och i februari har vi varit ett par i 10. Tänk så fort det har gått. Tiden innan jag träffade Per har försvunnit i ett dunkel som jag sällan tänker på. Vi lever i den vardagliga kärlekens varma trygghet och jag är perfekt lycklig. Dessutom har jag sådan tur att jag råkar befinna mig mellan uppdrag just nu och behöver inte stressa det minsta utan kan pyssla med det jag innerst inne vill göra och i min egen takt.

Bröllopsdagen firade vi traditionsenligt med skagenröra och champagne. Eftersom Per jobbade hela dagen gick vi inte ut någonstans utan satt hemma och hade det bra. Jag hade köpt massor av blommor att pynta lägenheten med. Jag älskar blommor och köpte sex buketter som fördelades på tre vaser i olika rum.

Alla buketterna i väntan på vaser och vatten

Jag ville ha vita liljor i datahallen, en glödande höstbukett i salongen och romantiska rosa pasteller i sovrummet. Köpte färdiga buketter och kompletterade med vita kryss till liljorna och rosor till de två andra buketterna. Rosor är ju knepiga för de vill ha hett vatten och det kanske de andra blommorna inte alls gillar. Särskilt kryss som är höstblommor och vana vid lägre temperaturer. Jag försökte lösa det genom att först placera ut rosorna i sina vaser med lite skållhett vatten och sedan fylla på med ljummet innan jag stack ned de andra blomstren. Det verkade funka för nu efter två dagar är buketterna fortfarande lika fina.

Se så vackra rosor. De riktigt glöder. Vasen är böhmisk kristall och ett arv från mor.

Vita liljor och kryss på skrivbordet i hallen. Bilden är tyvärr mörk pga blixten vägrade vara med.

Glödande höstfärger i salongen. Den fina skumpan är en avskedspresent från mina underbara kollegor på förra uppdraget.

Dessa ljuvliga pasteller hamnade i sovrummet.

När sedan Per kom hem på kvällen så struntade vi för en gångs skull i datorerna och ägnade oss åt varandra istället. Åt toast skagen, drack champagne och satt i soffan med armarna om varandra och pratade minnen, naturvetenskap och allt möjligt hela kvällen. Tände ljus i sovrummet och tittade på skenet från lyktorna i parken som lekte i lövverket, ljuset från staden som återkastades från de grå molnen och svepte in oss i kärlek.
Jag har världen bästa äkta man och jag är såå lycklig.

Vi fyllde år den här sommaren också

Som vanligt gjorde vi inget särskilt. Bara Per och jag på våra egna villkor. Den som fyller bestämmer över dagens innehåll. Jag fyllde i söndags och vädret hade precis slagit om och blivit sommarvarmt igen. Min fina present, Samsung Galaxy Tab 10.1 kommer senare i sommar men Per hade köpt Bejeweled 3 åt mig så att jag skulle få något på själva Dagen också. Jag är galet förtjust i Bejeweled och Trean är väldigt trevlig med flera olika spellägen. Fjärilarna blev snabbt en favorit. De är så sööta!

Min dag bestod annars av långpromenad på stan rotandes efter William Gibsons Virtual Light och tittandes i skyltfönster och på vackra hus. När magarna började knorra slank vi in på Grands Veranda och åt en tidig middag. Det var en perfekt dag. Kanske inte så olik många andra dagar men den innehöll det jag behövde och framför allt slapp jag en massa ståhej med tider och folk som måste passas. Jag har redan börjat gruva mig över hur det skall bli nästa år då jag fyller 60. Funderar allvarligt på att rymma utomlands. 🙂

Älskade Per fyllde igår och jag slank ut tidigt på förmiddagen för att köpa en Gul Änka och jordgubbar till tårtan. Saknade mormors recept på tårtbottnar men hittade ett bra på sajten kokaihop. Den blev mycket god men jag tror att jag får grädda den litet längre; ca 45 minuter i varmluftsugn borde funka. När Per vaknat och slunkit in i badrummet passade jag på att ställa fram hans presenter. Han hade haft problem med att klura ut vad han önskade sig det här året, I-landsproblem är bara förnamnet, men slutligen kommit fram till att ett 32 Gb minneskort till telefonen, en fin whisky och ett par enkla blåröda glasögon att spela Minecraft 3D med borde funka. Jag hittade alla sakerna och han blev glad. Glasögonen var tyvärr inte exakt rätt färg, det röda var för rosa, men om vi hittar röd plastfilm någonstans borde det gå att fixa. Annars köper jag ett par riktiga glasögon om jag snubblar på dem.

Nu är det värmebölja och läge för sallad och jag hade handlat ingredienser till två goda sallader som jag hittat på Nigellas sajt. Per valde den med vattenmelon, fetaost och svarta oliver. Den blev god och konstigt nog höll den oss mätta hela dagen. Vi gick ut en sväng på kvällen när den värsta hettan lagt sig. Promenerade i Vasaparken och bland de gamla husen i Sabbatsbergsområdet. Satt en stund i Sinnenas Trädgård och funderade på om vi skulle bli hungriga igen. Det blev vi inte och vi hade ju tårta som väntade hemma.

Tårtan. Fylld med hallonsylt och vaniljkräm. Dekorerad med grädde, flagad mandel och färska jordgubbar.
Konstigt nog glömde vi skumpan. Måste vara värmen. 😀

Lyckligt lottad

Jag har världens bästa äkta man. Inte nog med att han beställer en svindyr leksak till min födelsedag. Han kommer dessutom hem med Sangria och annat gott på fredagskvällen och fixar i största allmänhet när jag säger att nu har jag nått min gräns och orkar inte. Jag var trött, svettig och utmattad när jag kom hem. Det tog en iskall dusch och två timmars vila innan jag kände mig pigg och sval igen. Då ställde jag mig i diskbaljan och tog hand om det som samlat sig under veckan. Det var en hel del. Nu är jag hungrig som en varulv, inte klädd för att gå ut och vi hade ändå bestämt oss för att laga middag hemma. Det finns entrecote i frysen men ugnspotatis tar för lång tid och jag kom aldrig iväg till PrisXtra för att köpa sallad. Trött, utsvulten och kinkig gnäller jag om att jag vill inte laga mat, jag vill HA mat. Då säger han lugnt att han fixar. Det är så himla underbart. Jag kan bara ta min sangria och sätta mig vid datorn och njuta av de underbara dofter som sprider sig från köket. Jag behöver inte bry mig det minsta och det är så skönt. Jag är sannerligen lyckligt lottad. 🙂

Det tog inte ens en kvart. Mjumms!

14 & 15, Tre människor och vad jag vill säga till dem

Vissa människor har en stark påverkan på ens liv. Föräldrar påverkar förstås mest men även andra som man kommer i kontakt med, även om det skett sporadiskt, kan ha en stor påverkan. Ibland utan att ens vara medvetna om det själva. Jag hoppar över familjens påverkan i det här inlägget och lägger därmed hela barndomen och en stor del av vuxenlivet bakom mig.

Vi går tillbaka till tidigt 1980-tal. Jag jobbade som systemerare/programmerare och hade en fantastisk chef. Det var en kvinna från Polen och hon lärde mig massor som jag haft stor nytta av senare i mitt yrkesliv. Innan jag träffade henne hade jag aldrig reflekterat över relationen kund – leverantör och betedde mig ganska småstadsaktigt när jag själv köpte något. Min chef lärde mig kundfokus, resultatfokus och att prioritera på rätt sätt när saker körde ihop sig. Ella, jag saknar ord att uttrycka hur innerligt tacksam jag är över allt du lärde mig. Jag tänker ofta på dig. Din klokhet, din generositet med kunskap och din osvikliga känsla för stil.

Ungefär 10 år längre fram i tiden gick jag en ettårig kurs i internationell PR & Kommunikation på IIU, Institutet för Internationell Utbildning som då hörde till Folkuniversitetet. Vi läste höstterminen i Stockholm och på våren åkte vi över till USA för att plugga på SUNY New Paltz och sedan praktisera två månader på olika företag på Manhattan. Jag blev kompis med en ung kvinna som hette Nina. Vi kom väldigt bra överens och gillade samma saker. Till skillnad från många i klassen som kom direkt från gymnasiet och verkade ta det hela som en kul grej tog vi utbildningen på stort allvar. Den kostade dock ett sexsiffrigt belopp inklusive resa och uppehälle. Jag minns första kvällen i USA. Vi hade tagit bussen till New Paltz, installerat oss på campus, och gjort oss iordning för en gemensam kväll i byn. Vi skulle träffas på en pub och när vi kom in genom dörren tvärstannade vi, tittade på varandra och gick snabbt ut igen. Grovhuggna bord, öl i stora kannor på borden och dyngraka tonåringar var inte vår grej. Vi ville ha vita dukar, ljus på borden och en mysig stämning. Hittade Loup Garou på Main Street och den hade allt vi önskade. Vi åt en god middag och hade en trevlig kväll. Det jag lärde mig av Nina har varit ovärderligt i mitt privata liv. Hon är en varm kärleksfull och alltigenom änglalik person. Helt annorlunda mot alla jag träffat tidigare. Genom att se på hur hon interagerade med andra människor föll så småningom vissa saker på plats i mitt huvud och jag kunde öppna dörrar till inre rum som jag inte anade att jag hade. Kära Nina, tack för att du lärde mig hur man umgås med människor man tycker om på ett kärleksfullt sätt utan att det blir styltigt och onaturligt. Tack för att du hjälpte mig hitta min egna värme så att jag kunde dela med mig av den till andra. Tack för att du (och dina föräldrar) lärde mig hur en familj skall fungera. Utan dig hade jag kanske inte haft den lycka jag har idag.

Den tredje personen är min bästa väninna och hon är den klokaste person jag någonsin träffat, näst min Älskade Make. Hon är en av de få människor jag skulle lita på med mitt liv. Mycket yngre än jag men vis och erfaren. En tuff tjej som lärt mig att det är helt okej att vara tuff så länge man samtidigt är skoningslöst trevlig. Ett föredöme, både yrkesmässigt och privat. Vi har haft massor med kul ihop och det är alltid fest att träffa henne även om vi bara kokar soppa på en spik. Hon är bra på det. Gjorde det en gång hemma hos mig när jag hade “ingenting” i skafferiet. Det blev en jättegod middag och jag har fortfarande ingen aning om hur hon bar sig åt. Kära Ninni, tack för att du är världens bästa, klokaste och snyggaste kompis. Tack för att du lärt mig gå i högklackat, vad som passar till vad och vad man kan och inte kan kläcka ur sig på intervjuer. Tack för alla goda råd och för att du alltid finns där i stort och smått.

10. Tre vägar till mitt hjärta

Haha! Min man är mästare över alla tre och han visste inte ens om det när vi träffades. Jag faller hals över huvud för:

Intelligens. Jag ser upp till folk som kan en massa saker som inte jag kan. Människor som behärskar för mig obegripliga saker som matematik eller teoretisk fysik. Människor som är belästa, som kan sin litteraturhistoria, som kan få wikipedia att skämmas och som aldrig svarar “vet inte” oavsett vad jag frågar om. En av de första sakerna jag lade märke till hos min man är att han visste i princip allting. Oemotståndligt!

Snällhet. Jag älskar snälla människor i allmänhet och män i synnerhet. Snälla människor är inte så vanliga som man skulle önska. Jag har träffat massor av den andra, farliga och spännande sorten och är rejält utled på dem. Dessa odjur lämnar jag med varm hand till andra som ännu inte lärt sig uppskatta den snälle omtänksamme nörden som sitter och pillar med sin dator, sin fjärilssamling, sina böcker eller vad han nu nördar sig med. Geeks are for keeps, som jag brukar säga.

Heder. Det är ett bra ord och en bra egenskap. Jag vet att just ordet heder förekommer i många väldigt otrevliga sammanhang men jag vägrar låta mörkerkrafterna göra det till sitt och det kommer de att göra så länge ordet inte används i positiva och människovänliga syften. Min man är omutligt hederlig. Om han hittade en femhundring på gatan skulle han förmodligen lämna in den till polisen. Om man försökte muta honom skulle han bli arg. Vad som än händer vet jag att jag alltid kan lita på hans ord och det är mycket gott.

En klok, snäll och hederlig människa. Tänk att det skall ta nästan 50 år att hitta en sådan och vilken tur jag hade som gjorde det.

Dag 07 – Min bästa väninna

Jag har haft flera bästisar genom livet men ingen som den väninna jag träffade via ett jobb på France Telecom Nordphone. Hon är förmodligen den intelligentaste människa jag någonsin träffat (i nära konkurrens med min man) och hon har en massa goda egenskaper som jag ser upp till och försöker kopiera. Jag lär mig ofta saker genom att följa andras exempel. Jag har tyvärr en osalig förmåga att även följa dåliga exempel men det är det inte tal om i det här fallet. Av min väninna, som också är min namne, har jag lärt mig mycket om career management, personlig stil, matlagning, och hur man tar sig igenom livet i högklackat utan att se ut som en ledbruten ko.

Det som jag beundrar mest hos denna väninna förutom hennes knivskarpa intellekt är hennes sinne för diplomati (jag är lika diplomatisk som en pitbull med PMS), kokkonst och osvikliga känsla för stil. När det gäller naturvetenskap så brukar jag rådfråga mitt levande wikipedia som jag är gift med men i allt annat litar jag på min väninna. Som en riktig vän skulle hon aldrig säga något bara för att jag skulle bli glad, hon säger som det är och det är tyvärr inte så vanligt som man skulle önska. Vad som än händer vet jag att jag alltid kan lita på henne och det är något som jag är innerligt tacksam för. Det är som att ha fått en älsklingssyster som man valt själv.

Dag 05 – om kärleken

Vad är kärleken, skall man skriva om. Ja, vad är inte kärleken. Kärleken är allt. Den är rik, mångfacetterad och lika nödvändig som sol, luft och vatten. Man kan älska saker, djur och människor. Alla på olika sätt och ofta utan inbördes rangordning. Att en mor älskar sina barn olika betyder inte per automatik att hon inte älskar dem lika mycket.

Jag har stundom levt ett hårt och kallt liv men jag har ändå haft massor av kärlek runt omkring mig. En av de första var Snuffy. Snuffy var ett av de första mjukisdjuren som jag fick och hon (eller om det var en han) sov på min arm i många år. Snuffy var nog en spaniel, hade vit och brun fluffig päls och en liten bjällra i ena framtassen. Så mjuk och god att krypa nära intill, särskilt om man var ledsen.

En annan kärlek var morfar. Han var barnkär, tystlåten, tålmodig och till skillnad från alla andra vuxna som fanns i min vardag så slog han mig aldrig. Tillsammans med morfar var jag helt trygg och det var så spännande att följa med honom på någon kortare skogstur då han skulle fälla ett träd eller göra något annat i markerna. Morfar, som älskade det vilda och det fria, lärde mig namnen på alla skogens växter och djur. Han lärde mig skilja på spåren som kom från från älgen och de som korna i hagen hade gjort. Inte det lättaste. På vintern lärde han mig känna igen spåren efter Jösse Hare, Mickel Räv och lille Klas Klättermus. Spillkråkans drill och hökens skri lärde han mig också. Tack vare morfar hittade jag en trygg plats i skogens famn och som vuxen promenerade jag ofta barfota i Liljansskogen och Djurgården utan att vara det minsta rädd. Morfars död tog mig hårdare än något annat och jag sörjde honom mycket länge. Nu finns han som ett sällskap i mitt minne. Varje gång jag ser ett skogsbryn som påminner om markerna runt Nävekvarn kan jag nästan skönja hans gestalt. En stillsam mager man med torparbössan på axeln. I vår bokhylla finns hans minne kvar i form av alla hans böcker om djur och natur. Det Vildas Rike av Bruno Liljefors är en favorit.

Sedan följde tonåren med älsklingshästen, popidoler och sådana kärlekar. Jag gifte mig mycket ung, endast 20 år gammal, och det varade de klassiska sju åren. Efter några års hektiskt uteliv och några katastrofala relationer lugnade jag mig och ägnade mig åt karriären ett tag. Det var skönt med en paus och få tid att tänka över vad jag själv ville och behövde utan att vara distraherad av andra människors behov som jag fått lära mig alltid var viktigare än min egna. Jag tog körkort, studerade vidare, fick höga betyg och började så smått tro på att jag var en ganska okej människa trots allt.

Jag träffade min stora kärlek sent i livet. Av en ren händelse fick jag syn på honom på f.d. utmärkt sajt som hette shortcut. Han var smart, vis, välformulerad, visste allting och var alltid redo att sträcka ut en hjälpande hand om någon var ledsen eller letade efter svar på något. Jag betraktade nyfiket denna osannolika kombination av intelligens, självförtroende och vänlig hjälpsamhet och började läsa allt han skrev. Jag trodde att han var ungefär lika gammal som jag själv. Det uppdagades så småningom att så inte var fallet, långt ifrån, men då var det redan för sent för min del. Jag var helt förlorad i denna underbara människa som inte liknade någon annan människa jag någonsin mött eller ens trodde fanns. Vi har ett bra och enkelt liv och enkelhet är här något av ett nyckelord. När det är rätt så är det lätt, brukar jag säga. Vi grälar nästan aldrig utan kan prata om allting. Vi spelar inte spel eller dramatiserar (möjligen jag) för att få uppmärksamhet och kärlek för det ger vi varandra ändå. Vi säger rent ut det vi tycker och går inte omkring och förväntar oss att partnern skall gissa sig till vad vi önskar. Om jag är jättehungrig men för trött för att stå vid spisen så säger jag det och vi kommer fram till en lösning. Vi går ut till en kvarterskrog, hämtar pizza eller också lagar han något. Ingenting är svårt eller konstigt och det är så himla skönt. Jag känner en total trygghet i min älskades famn. Tryggare har jag inte varit sedan morfar levde. Min make är så snäll. Jag tror inte att han någonsin har lyft handen mot en annan människa. Det är en underbart befriande känsla att veta att man inte behöver vara rädd. Vad som än händer behöver jag aldrig vara rädd för min man och det är något stort.

En annan sak som jag tror är viktig för att få kärleken att blomma och bevaras är att man har grundläggande värderingar och något eller några huvudintressen som är gemensamma. Jag skulle t.ex. inte fungera ihop med en rökare. Inte heller med en vegan eftersom jag älskar kött. Politiskt står jag till höger om mitten och skulle säkert snabbt bli osams med någon på vänsterkanten. Jag tycker om teknik och har fallit hals över huvud för min mans stora intresse för datateknik och dataspel. Det är där vi lägger en stor del av vår tid och våra pengar. Om en av oss varit sportfåne hade vi antagligen inte blivit ihop alls. En av min mans bästa egenskaper är att han avskyr sport. 🙂 Sedan har vi egna intressen och även om de inte är primära så är de väldigt viktiga för man kan inte gå upp i en annan människa så mycket att man själv försvinner. Det tror jag inte är bra för en relation. Vi går på parallella spår genom livet och håller varandra i handen. Var och en på sitt spår men på väg åt samma håll och alltid nära tillsammans.

Jag älskar dig. Till sista andetaget.

Dag 02 – Min första kärlek Stefan

Han var ett svin med stora bokstäver. Men han var också den första som tog i mig för att smeka och inte för att slå. Jag gav upp allt för att få dessa snabbt överstökade smekningar som snabbt övergick till det som intresserade honom mest. På något sätt hade han klurat ut att han kunde få mig till nästan vad som helst genom att anklaga mig för oartighet. Jag hade inte med ett ord yppat vilket straffet för oartighet brukade vara, det skulle vara straffbart i sig, men ändå kände han på sig att här fanns en knapp att trycka på. Han klagade jämt och ständigt över att jag var omodern, trångsynt och säkert frigid också. “Läs Historien om O“, sade han. “Den kan du lära dig något av”. Boken var jättevidrig. Jag har slängt den för länge sedan men har fragmentariska minnen kvar av den. När jag googlar på den förvånas jag över alla lovorden jag hittar. Men när jag tänker efter en stund så kommer jag fram till att det är nog inte så mycket att förvånas över trots allt eftersom världen ser ut som den gör.

Det hela skedde under sportlovet i februari 1970. Skulle fylla 18 på sommaren. Jag var osäker på allt och alla och hade levt ett instängt liv. En lättplockad frukt för en van förförare. Jag blir så arg på mig själv när jag tänker på det där. Hur kunde jag låta mig utnyttjas och förnedras så? Visserligen hade jag lärt mig att lyda och att i en konflikt hade andra rätt och jag fel men litet självbevarelsedrift kunde jag väl ha haft. Naturligtvis gick det inte att dölja för mamma eftersom han ringde hem en gång efter sportlovet. Han satt på Bäckahästen och hade smort kråset med Filet Mignon och hade kaffet framför sig och hade jag lust att komma ned? Flickor till kaffet minsann. Det var ett uttryck som var helt obekant för mig på den tiden. Vet inte om jag lyckades komma loss ur mammas klor den kvällen eller vad som hände sedan. Kanske lika bra. Men jag minns att när vi hälsade på släktingar nästa gång och satt vid middagsbordet trumpetade mamma: “Ingrid är förtjuust!”. Jag slog ned ögonen och log blygt som jag gissade att jag förväntades göra medan hela bordet asgarvade runt omkring mig. Jag önskade att jag skulle dö på fläcken. Minns inte när jag kom över skammen eller förälskelsen. Tänker sällan på den tiden. Det är över nu.

Älskling, du är mitt socker

Enligt den förnämliga sajten bröllopstorget firade vi sockerbröllop ( 6 år) i helgen. Avgjort trevligare benämning än träbröllopet förra året eller det yllebröllop som vi kommer att fira nästa år. Vad skall vi köpa till varandra då? Strumpor?

I år hade vi bestämt oss för att först och främst inte bestämma oss för mycket. Vi hade redan köpt våra respektive presenter, Civilization 5 till mig och Dead Rising 2 till honom. Sedan skulle vi promenera på stan, kanske shoppa något och avsluta med Kobebiff på Grill. Vi gick ut i det vackra höstvädret, hittade skor till Per hos Wera på Odengatan och en fin skrivbordslampa till mig på Ljushuset. Jag ser så dåligt och vill helst ha tänt i taket för att slippa ta upp tangentbordet och hålla det framför ögonen varje gång jag vill knappa in något kommando som inte sitter i fingrarna. Vi bestämde oss för att flytta morfars Strindbergslampa till morfars skrivbord där den hör hemma och skaffa en ny lampa till mig som bättre fyller mina behov. Jag tycker att vi gjorde ett fynd. Anetas vackra lampa Narvik i mässing kostade bara 500 spänn. Sedan åkte vi hem och lastade av och vilade en stund innan vi gick till Grill.

Grill var fantastiskt. Överdådigt på ett sätt som jag inte sett utanför USA. Jag tyckte att det var suveränt hur de hade delat upp lokalen i flera rum med helt olika atmosfär. Där fanns ett tropiskt rum, komplett med haj i taket, papegojor, bambu och tropiska växter, ett kinky rum med skyltdockor i sexiga underkläder, ett venetianskt rum i gräddvitt, guld och taklampor i glas och ett italienskt rum med rödrutiga dukar, pinnstolar och lampor i smidesjärn. Där satt vi och jag tyckte att det var underbart romantiskt och fint. Vi tog båda ryggbiffen av Wagyukött och den var helt gudomlig. Serverades med en liten caesarsallad och pommes vid sidan om, grillad tomat på crostini och både bearnaisesås och rödlöksås i pyttesmå byttor. Sanslöst dyrt men vadå, vi gör inte om det här förrän om ett år eller så. Men jag går gärna tillbaka till Grill för att ta en drink eller tre och njuta av atmosfären. Kanske äta någon av de mindre dyra rätterna på menyn. Vi flanerade ut i natten mätta och belåtna och tog en sväng förbi Tiki room off Rörstrandsgatan för en tropisk drink innan vi gick hem.
Det var en underbar bröllopsdag.