Det brakar löst

Vi var beredda på att det skulle bli både dammigt och högljutt när de började bila bort den gamla väggen som skulle ned. Vi har varit med om det förut när vi renoverade köket i vår gamla lägenhet i Stockholm så jag hade preppat med öronproppar. Per behövde åka till Göteborgskontoret och slapp undan den första dagen. Sedan förskansade han sig i sitt kontor i friggeboden.

Vi klarade oss bra. Katterna också. Freddy höll sig mest ute eller i stugan hos husse men vi oroade oss för hur Bosse skulle reagera. Galant, visade det sig. Han var litet spänd när borrningarna började och hela huset vibrerade men han vande sig snabbt och på eftermiddagen låg han i sin gunga och sov som vanligt. Byggarna har i princip spärrat av köksingången för oss med byggplast så vill jag ned i källaren behöver jag gå runt huset men det är inga problem. Vädret har varit vackert så jag har kunnat jobba i trädgården och inte störts mycket av allt oväsen.

Väggen är nere

När de rev upp golvet fann de urgamla avloppsrör i gjutjärn som befann sig i mycket dåligt skick. Det var en överraskning eftersom de förra ägarna lagt nytt golv på just den delen av rummet. Nåväl, både vi och byggledaren tyckte att nya golv på gamla rör var en dålig idé så de gamla rören åker ut och nya fina skall läggas ned.

Golv rivet och gamla rör borta

Vi fick vackert hålla oss under de timmar det tog att riva bort de gamla rören och lägga ned de nya men det gick bra. De hann precis bli klara innan arbetsdagen var slut och vi fick i uppdrag att använda mycket vatten så att de skulle kunna upptäcka eventuella läckor nästa dag. No problemo. Jag behövde både duscha och diska och vad jag kunde se nu på morgonen var allt torrt och fint.

Nya rör och avloppsgrodor

Nu skall de bara slipa litet till på väggarna och jämna till golvet. Sedan är det fredagskväll. Nästa vecka gjuter de det nya golvet och plattsättningen kan börja. Det blir roligt. Mindre roligt är städprojektet som också kommer att börja för min del men det hör till. Dammet ligger som det finaste Chanelpuder över hela undervåningen. Jag har våttorkat golvet på kvällarna i två dagar för att det inte skall bli drivor av det men det har gått snabbt.

Sommaren busringer

Nu börjar den ljuvliga tiden.

Det har varit en undebar vecka med härlig vår och nu, de senaste två dagarna, sommartemperaturer. Nätterna har varit litet kyliga med 3-4 plusgrader men på dagarna har solen snabbt värmt upp till 15-18 grader och växtligheten har formligen exploderat. Aprikosträden har blommat ut och det här året verkar det som om pollinatörerna har hunnit med. Jag hoppas på god skörd till augusti.

I trädgården finns mer jobb än jag egentligen orkar med men jag försöker att göra åtminstone en nyttig sak varannan dag. Det tar  på krafterna och jag har nu så ont i höger höft och ben att Iprénaskarna töms i en oroväckande fart på nätterna. Förmodligen behöver jag en ordentlig utredning för att konstatera om det är ischias i ländryggen, artros i höften eller både och. Värktabletter fick jag en omgång av Min Doktor i höstas men tabletter ställer varken diagnos eller botar roten till det onda. Det jag behöver göra är att ta mig själv i kragen och be om en remiss till magnetröntgen eller åtminstone en riktig undersökning. Jag tvekar för jag är beredd på ett nej pga min ålder. Vi får väl se hur det går. Över till trevligare saker.

Lagerhäggen behövde verkligen beskäras och jag ville också stamma upp den litet för att slippa grenar i ansiktet när jag går runt med gräsklipparen. Undertill vill jag gräva ned hyacinter och andra lökväxter vartefter de blommat ut inomhus. Det växer redan julhyacinter här och var i trädgården och det är så trevligt när de kommer upp på våren.

Lagerhäggens virrvarr av stammar är riktigt vackert

Bärbuskarna är alltid tidiga på våren. Jag beskar dem för ca en månad sedan och nu har de slagit ut. Blomknopparna anas redan. Tyvärr brukar de bli mycket angripna av bladlöss som jag misstänker att svartmyrorna hjälper till att sköta om. Myrorna älskar den söta vätska som lössen avsöndrar och kommer för att mjölka dem som det heter. Förhoppningsvis kommer skörden att räcka till både saft och gelé som nu är på upphällningen i matkällaren.

Nyutslaget svart vinbär

Vitlöken tar sig bra men jag tycker att de inte är så många som de borde vara. Jag satte 88 klyftor i november och det här är väl drygt hälften. Får så något annat på den plats som blivit över. Zucchini är gott och jag har sett att de gillar att växa på höjden så om jag gör en ställning av höga pinnar kan jag binda upp dem. Morötter är en annan idé eller kanske broccoli men då måste jag täcka med fiberduk. Får tänka färdigt nästa vecka då det ändå skall bli busväder.

Vitlök med penséer längs kanten

Våra blommande buskar har börjat slå ut och så fort nästa värmeperiod slår till kommer blomningen igång. Syrenerna ligger i startblocken och de andra; hortensia, doftschersmin, paradisbuske och prakttry kommer snart efter.

Syrenknoppar

Men först av alla är alltid denna.

Med forsythian kommer våren på riktigt

Sju Års Bloggtorka

Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i övermorgon, skämtar en väninna till mig ibland. Jag är bra på det. Att skjuta upp saker alltså. Det är litet som när man tentapluggar. Aldrig är hemmet så välstädat som då. Alla som känner igen sig räcker upp en hand.

Nu har jag således skjutit upp mitt bloggande i sju år. Jag vet egentligen inte varför jag slutade. Jag tycker ju om att skriva. Kanske blev det för pretentiöst och började kännas som något jag borde göra. Ett måste. En börda. Det låter trist, eller hur.

Jag skall försöka ta tag i det igen. Inte för att vara så publik med det, lägga upp på fejan och så, utan mera för min egen skull. Små minnesanteckningar om vad som rör sig i mitt liv och min trädgård i största allmänhet. Om någon hittar hit och läser så välkommen.

Helsingborg i nådens år 2023.

Freddys nya liv

Någon gång i oktober förra året hittade man en katt i ett trapphus i Fredriksdal. Hur den hamnat där vet ingen. Kanske hade den villat bort sig, kanske hade den blivit övergiven och frånflyttad. Hur som helst hamnade den på Tassebo katthem i Helsingborg och det var tur, både för Freddy som katten döptes till, och för oss som var där och tittade efter en ny familjemedlem. Vi ville ha en katt som valde oss och Freddy var snabbt framme och lindade sig runt benen. Vi behövde inte tänka länge utan gjorde en intresseanmälan och den 15e juli när allt var klart med katthemmet flyttade Freddy hem till oss.

Att någon frivilligt skulle överge denna vackra katt övergår vårt förstånd.

Freddy gjorde sig snabbt hemmastadd. Efter första natten i eget rum klargjorde han högt och tydligt att han avskydde att vara instängd. Vi öppnade grinden till hans rum och lät honom utforska. Källaren var snabbt avklarad så även bottenplanet men i trappan till övervåningen träffade han på ett åskmoln. Bosse, vår gamla katt, var inte överförtjust över nytillskottet i familjen. Vi var på det klara med att det skulle fräsas några dagar men eftersom Freddy är en så social och vänlig katt hoppades vi att de skulle kunna samsas så småningom.

Åskmolnet

Det har gått ganska bra. Freddy är kontaktsökande gentemot Bosse och Bosse vet inte hur man beter sig som folk eftersom han har varit ensamkatt hela livet. De har fräst litet och Bosse har gett Freddy några örfilar när han känt sig trängd men inga klor har varit framme och de har inte slagits på allvar. Freddy vill gärna komma och stryka sig mot Bosse men Bosse går undan. Freddy vill gärna ligga på Bosses favoritplatser och Bosse hittar nya platser att ligga på. Det förekommer dock tillfällen då de glömmer allt för ett gemensamt projekt.

Om jag lyfter på mattan så fångar du spindeln, ok?

Det går också bra att äta tillsammans

Bosse älskar att sitta på balkongen med oss på kvällarna och titta på solnedgången och insekter som flyger omkring. Vi brukar slappa med vin och snacks. Med Freddy i huset blev det hela genast mindre avslappat. Nyfikne Freddy är en riktig akrobat och nöjde sig inte med att sitta still och njuta av utsikten. Oh, nej.

Men lilla älskling, det är farligt! Kom in!

NEEEJJ!!!

Det avgjorde saken. Freddy är portad från balkongen på livstid. Okej, man kan näta in och så men det har vi ingen lust att pilla med. Det blev enklare att sätta upp en grind av kompostgaller.

Fan också! 😦

Annars är Freddy inga större problem bortsett från att han älskar att leka med vatten. Bosses kära vattenfontän har vi gett bort för Freddy lekte med den hela tiden och vi har inte lust att torka upp två liter vatten från hallgolvet varje morgon. Det blir vattenskador.

Vadå, JAG har inte gjort något. Hrrmph

Vi har också förstärkt tomtens yttre gränser så gott det går med kompostgaller. En katt kan fortfarande komma in och ut men öppningarna är färre och det är lättare för oss att bevaka de som finns. Dels vill vi hålla Freddy inne på tomten så mycket som möjligt, dels vill vi hindra andra katter från att komma och gå hur som helst. Freddy älskar att vara ute och hänger på låset så fort han fått frukost.

Vi vill uuut!

Åååhh, så skönt!

Freddy älskar sitt nya liv. Han går ut och in som han behagar och verkar helt trygg och avslappnad hos oss. Han är kelen och snäll och kommer för det mesta när man ropar. Han gillar att klättra i det gamla äppelträdet och ligger gärna i skuggan på gräsmattan när det är varmt.

Under den gamla apeln

Rabatter och buskage är också populära. Fjärilarna lever farligt

Freddy var inte ID-märkt när vi adopterade honom så i veckan var vi hos veterinären och ordnade den saken. Han är nu både chippad, tatuerad i ena örat, kloklippt och med hälsodeklaration försedd. När vi kom hem var han helt groggy efter narkosen, stackarn. Husse lade honom ömt i favoritfåtöljen med ett gosedjur att vila huvudet på.

Lille ömklingen ❤

Så nu är det alltså officiellt. Freddy har sitt hem för alltid hos oss och vi lovar att älska och ställa upp för honom så länge han lever.

Men Bosse, raring. Det gäller dig också. Du var här först och matte och husse älskar dig väldigt väldigt mycket.

Alla fotografier i det här inlägget är tagna av min make, Per Edman. Kolla in hans Flickr.

Tillökning i familjen

Under året har vi börjat fundera på om Bosse skulle må bra av en kompis. Enligt hans förra matte tycker han inte om andra katter men han har kommit bra överens med min svågers två katter som hälsar på ibland. Vi har inte direkt letat på nätet efter en ny katt, det gjorde vi inte med Bosse heller, men internet är ju internet så rätt vad det var fick vi syn på den sötaste lilla sköldpaddsfärgade hona på Kattjourens Facebooksida. Vi läste nödropet, funderade några sekunder och tog sedan kontakt. Nästa vecka kommer alltså lilla Disa till oss.

Här bodde hon, det lilla livet.

Disa har haft en jobbig start. Född utomhus och hittad i ett eländigt tillstånd i en rishög. Hon var bara 5-6 månader när hon fångades in. Utsvulten, snorig och full med mask och elände som hemlösa katter ofta har. Totalt panikslagen inför kontakt med människor. Disa togs om hand av snälla volontärer på Kattjouren, blev undersökt, kastrerad, kurerad från sina åkommor och placerades hos en jourmatte.

Disa hos jourmatte, ca sex månader

Så småningom adopterades Disa av en familj i Trelleborg och hon är nu ca två år. Hon är fortfarande mycket skygg och tyr sig mest till den hankatt som redan finns i familjen. Tyvärr är det något som inte funkar och därför vill familjen inte ha kvar henne. Kanske har de tröttnat på att hon håller sig på sin egen kant.

Disa idag, ca två år

Jag tror att vi blir ett bra hem för Disa. Kattjourens representant har varit på besök och vi är godkända som adoptivföräldrar. Till att börja med får hon bo i ett eget rum i källaren tills den värsta paniken lagt sig. Efter infångande, nytt veterinärbesök och transport till ett främmande ställe hamnar vi på ruta ett igen och får börja med att först och främst respektera hennes integritet och låta henne bo in sig och närma sig på sina egna villkor. Hon vill kunna gå ut men det blir förmodligen inte förrän till nästa vår då hon rotat sig och känner att det här är hennes hem. Hon vill ha en kattkompis men andra honor göre sig icke besvär. Disa gillar bara karlar. Jag tror att hon och Bosse kommer att bli goda vänner när de vant sig vid varandra.

Trädgårdsprojektet, inventering

När vi flyttade in i februari var trädgården ganska intetsägande och bestod mest av risbuskar, torra frökapslar och blomstänger från förra säsongen och en ledsen gräsmatta. Vi väntade tålmodigt (nåja) på att vårsolen skulle väcka den så att vi fick se vad som bodde hos oss.

Det såg ganska trist ut i början. Jag började med att gräva ett litet grönsaksland och köpa vinbärsbuskar billigt på Lidl.

Rhododendron var lätt att känna igen tack vare sina vintergröna blad och forsythian kände jag snabbt igen på siluhetten. Järnek och lagerhägg identifierades av trädgårdskonsulten som vi anlitade för att hjälpa oss med design och förslag på vilka växter som kunde trivas var. Tack vare Google och trevliga trädgårdsgrupper på Facebook har vi så småningom lyckats få namn på det mesta:

Doftande schersmin stod högt på min önskelista och hurra, vi har flera stycken.

Prydnadsäpple. Vilken sort har vi inte klurat ut än. Kanske kvitten.

Det här är kanske också kvitten. Den står trångt inklämd mellan förväxta och självsådda buskage. Sträng rensning står på aktivitetslistan.

Detta skall vara alpslide enligt Facebook. Den är fin, doftar honung och vanilj men behöver mera plats runt omkring sig.

Denna funderade vi mycket över men kom fram till att det nog är prakttry. Den blommar överdådigt och vackert.

Astilben är också en av mina favoriter som jag blev glad att hitta.

Denna stenöken skall vara uteplats. Urtråkig! Här vill jag ställa ett växthus. Det måste ändå ha ett golv att stå på. Intill planket mot grannens tomt växer buxbom som borde ha klipps för länge sedan. Den skall klippas ned till hälften (minst) och sedan flyttas till att kanta trädgårdsgången som skall gå i en cirkel runt hela huset. Sedan planterar jag något vackert vid den del av planket som kommer att vara solbelyst när växthuset kommit på plats.

Vi har drömt mycket och planerat mycket men det verkar som om det mesta kommer att gå i lås. Farmartjänst i Helsingborg har hjälpt oss med markarbeten och stenläggning och gjort ett bra jobb. Berättar om det i kommande bloggpost.

Vi blir med hus

Det började egentligen för flera år sedan då vi gjorde våra första trevande försök med att odla chili på fönsterbrädan i sovrummet där det var soligt och varmt. Den hobbyn bet sig fast och sedan dess har vi alltid ett par krukor med olika sorters chili som sedan förgyller vår matlagning. Det såddes fler frön än chili kan man säga.

Första försöket 2007

Odlandet väckte mina slumrande trädgårdsdrömmar. Minnena efter mormors underbara grönsaksland och nöjet att gå ut med en korg på armen och plocka färska ärter, persilja, haricots verts (eller herrkuvert som mormor sade) och söta mjälla morötter blev en längtan som växte och växte. Jag älskar vårt hem men det har ingen balkong. Fönsterbrädan kändes trång. Jag ville ha mera utrymme för mina gröna drömmar och pensionen hägrade vid horisonten. Jag började surfa på Hemnet, räkna och budgetera.

Det är fanimej omöjligt att hitta en bra lägenhet med balkong i Stockholm om man inte vill betala 5-7 Mkr! Låna går förstås men jag hatar lån och vill inte tillbringa min ålderdom med att oroa mig för räntor och amorteringar. Jag vill inte heller flytta halvvägs till Uppsala eller Södertälje, då kan jag lika gärna flytta från Stockholm helt och hållet. Surfandet på Hemnet gick i allt vidare cirklar.

Sedan började min svåger lägga upp förföriska sommarbilder från Helsingborg på Facebook. Fröet som hade såtts i min hjärna växte nu till ett vildsnår av begär.

Helsingborg har en playa!

I augusti förra året fick jag syn på ett hus i Helsingborg som var tillräckligt fint för att vi skulle åka ned och titta på det. Huset var fint på bild, trädgården också även om den var vildvuxen men efter mycket tänkande och lusläsning av besiktningsprotokollet tackade vi nej. Människor med tummen mitt i handen skall inte ta på sig renoveringsobjekt. Det här huset behövde nytt tak, omdränering av grunden, garantireparation av badrummet som visserligen var nytt men klantigt gjort osv. Ville vi bo på en byggarbetsplats? Nej, det ville vi inte.

I ett sådant här läge är det väldigt bra att redan ha en bostad som man tycker om. Att sälja lägenheten först och sedan leta hus med risken att bli tvungen att temporärt placera sig någonstans där man egentligen inte vill vara är otänkbart. Jag skulle inte stå ut med den stress det skulle innebära att sörja mitt gamla hem och vantrivas i det temporära samtidigt som jag desperat letade efter platsen jag egentligen ville bosätta mig på. Dessutom skulle det innebära två flyttar istället för en.

Huset som vann våra hjärtan efter idogt letande ligger lustigt nog granne med det första. Skvadrongatan i Helsingborg kommer att bli vårt nya hem. Det är inte stort, bara 95 kvm fördelat på ett och ett halvt plan, men det är välskött. Grunden är omdränerad, köket nytt och vi behöver inte göra några större förändringar. Anticimex som gjorde fastighetsbesiktningen tyckte också att det var ett fint hus. Äntligen får jag min trädgård.

Hit flyttar vi.

Oktober 2014

Detta är månaden då jag slutgiltigt accepterat att sommaren är över och börjat njuta av hösten med sin krispiga klara luft. September är fortfarande varm på det där gröna sättet som bara sommaren kan vara. Det avtagande ljuset gör att de ljusa kläderna känns fel men det är fortfarande varmt i luften och inte ett gult löv så långt ögat når. I slutet av månaden anländer dock morgondimmorna som får hela staden att sväva i ett magiskt ljus. Jag låter mig villigt hänföras av det när jag väntar på 3an vid sextiden på morgnarna. Ibland ser jag knappt lyftkranarna vid byggena i nya Hagastaden. Neonskyltarna på Handelshuset (som mest innehåller kontor) är suddiga och alla hårda kanter blir mjuka.

Nu i oktober är luften klarare och de kyliga nätterna river långa röda revor i grönskan. Det är de fallande lövens månad och jag tar hungrigt till mig varje dag då det fortfarande finns löv på träden. Jag blir alltid melankolisk när de faller för aldrig är det så långt till vår som nu. Som tur är finns december med ljus och pynt men innan dess måste jag genomlida november som är en av mina hatmånader.

Farväl fallna sommar 2014. Du kämpade tappert men nu är det slut. Jag ser fram emot din återuppståndelse 2015.

Fotograf: Per Edman

Citronkaka

Idag blev jag sugen på att baka, eller om jag skall vara helt ärlig, jag blev sugen på att slicka skålen. Lidl i kvarteret intill har både ekoägg och jättefina ekologiska citroner. Skall jag ha frukt i mat så vill jag att den skall vara obesprutad, särskilt om jag skall använda skalet. Dagens övning blev en fluffig och god citronkaka. Receptet lyder som följer:

75 g smör
½ dl crème fraiche eller gräddfil
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
3 st ägg, helst ekologiska
3 dl socker
Rivet skal och saft av en ekologisk citron

Smält smöret i en kastrull. Använd litet för att smörja bakformen innan du bröar den.
Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt, citronsaft, gräddfil och smält smör.
Blanda mjöl, rivet citronskal och bakpulver. Vänd försiktigt ned det i äggsmeten.
Häll smeten i en smord och bröad form och grädda i 175 grader ca 35-40 minuter.

NU får jag gona mig med smeten som är kvar i skålen.

Perfekt med en kopp Earl Grey till

Nyårsbakispizza

Vi är inte alls bakis och jag hade egentligen tänkt göra en paj men nu är det så att pizza is da shit på nyårsdagen i det här landet så pizza fick det bli. Jag testade en ny pizzadeg med olivolja och creme fraîche men den blev en katastrof. Nästan omöjlig att kavla ut. Slutresultatet såg ut som något ut Mandelbrots kollektion.Det skall bli intressant att se hur den smakar sedan.

Gör den här degen istället.
5,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1 krm salt
75 g smör
2 dl mjölk

Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt smöret skuret i bitar. Finfördela med fingrarna till en grynig massa. Tillsätt mjölken och knåda till en smidig deg. Kavla ut och gör sedan såsen.

Pizzasås
½ dl olivolja
½ kinesisk vitlök (ta en hel om du är jättebakis)
1 st gul lök, finhackad
1 dl vatten
1-3 st små chilifrukter, finhackade
1 st strimlad paprika av valfri färg
Ett rejält kläm på tomattuben
Salt, svartpeppar, malen koriander, oregano

Värm oljan i en kastrull och häll ned lök och vitlök. Låt det bli mjukt men inte brynt. Tillsätt hackad chili, Låt fräsa en stund. Kläm ordentligt på tomattuben och rör om. Tomatröran skall gärna bryna litet men den bränner lätt vid så stå där, rör om och meditera en stund. Häll sedan ned en dl vatten, rör om, tillsätt paprikan, kryddorna och rör om. Sänk värmen till sparlåga och låt småputtra under lock tills paprikan är mjuk. Smaka av och krydda mera om du vill. Såsen skall stå tills det blir dags att dekorera pizzadegen och grädda.

Dekorera pizzan
Börja med att breda ut såsen över pizzabotten. Grundade också med litet parmesan för att få mera sting på anrättningen. Lägg sedan på sådant som du tycker om. Idag rensade jag ur kylen litet så det blev sektioner med räkor, salami, oliver, tomatskivor, svarta kalamataoliver och massor med riven ost. En bit överbliven Taleggio skars också ned och placerades ut.
Grädda i 225 grader, 15-20 minuter.

Den smakade bättre än den såg ut.

Skippa rödvinet till maten om du är bakis. Ett stort glas isvatten med en citronskiva är gott till.
Ha alltid Resorb hemma.
Gott Nytt År!