Nu har jag missat den där bloggutmaningen två gånger så det är ingen idé att skryta om den längre. Tjugo inlägg av 365 borde ge jumbopriset om inte annat. 🙂 Men den var ändå bra som motivation att börja skriva mera eftersom jag faktiskt är road av det.
Igår var det exakt en vecka sedan Bosse flyttade in hos oss och jag tycker att det har gått väldigt bra. Vi visste ju att han var litet skygg och rädd för det mesta men vi har respekterat hans integritet och låtit honom vara ifred. Vi har börjat få litet vardagliga rutiner tillsammans och han verkar tryggare och rör sig mera runt i lägenheten även om vi är vakna. Nu rör vi oss inte så mycket själva utan sitter mest vid våra datorer men han vågar åtminstone gå förbi.
Jag brukar vakna vid femtiden på vardagarna och har kanske sovmorgon till sex – halvsju på helgerna. När jag går upp brukar han vakna, sträcka på sig ordentligt och bli glad när jag serverar honom frukost. Torrisar finns alltid framme men blötmat får han morgon och kväll. Vattenskålar finns dels i köket, dels utanför hans grotta. Det är där som han dricker för det mesta. Efter frukost brukar han hoppa upp på kistan i salongen och kolla in vad som händer utanför fönstret. Han är så vacker när han sitter där.
Sedan låter han sig klappas och kelas med en stund. Imorse fick jag till och med borsta honom litet för han fäller ganska mycket. Än så länge fuskar jag genom att spraya händerna litet med kattmynta för att han inte skall få spader och bli rädd för mig. Han tycker ju om att bli smekt och klappad och spinner förnöjt. Efter en stund markerar han att han fått nog och då låter jag honom vara. I fredags var Per och jag ute och handlade på dagen innan Per tog tåget till Helsingborg för att överraska lillebror på 30-årsdagen. Jag var glad för brödernas skull, för de är väldigt nära varandra, men saknade min älskade och var litet dämpad när jag kom hem. Bosse kom då fram och var väldigt kärleksfull och smeksam vilket tröstade mig enormt. Nu på morgonen har vi haft vår vanliga rutin, jag har varit i tvättstugan och vi har lekt med laserpekaren. Bosse rusade runt som en galning efter den och när han tröttnat på leken sträckte han ut sig på mattan under salongsbordet för att pusta ut. Nu ligger han i sin grotta och sover middag. Det skulle jag också behöva, fast i sängen. Sov dåligt inatt och vaknade mycket.
Ingen gladsvans än men jag har sett antydningar och hoppas att han snart kommer att springa runt med svansen stolt rakt upp.