Sju Års Bloggtorka

Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i övermorgon, skämtar en väninna till mig ibland. Jag är bra på det. Att skjuta upp saker alltså. Det är litet som när man tentapluggar. Aldrig är hemmet så välstädat som då. Alla som känner igen sig räcker upp en hand.

Nu har jag således skjutit upp mitt bloggande i sju år. Jag vet egentligen inte varför jag slutade. Jag tycker ju om att skriva. Kanske blev det för pretentiöst och började kännas som något jag borde göra. Ett måste. En börda. Det låter trist, eller hur.

Jag skall försöka ta tag i det igen. Inte för att vara så publik med det, lägga upp på fejan och så, utan mera för min egen skull. Små minnesanteckningar om vad som rör sig i mitt liv och min trädgård i största allmänhet. Om någon hittar hit och läser så välkommen.

Helsingborg i nådens år 2023.

Why I love temping

With a new fresh year in front of me and time on my hands as I’m between assignments right now, I have pondered upon a few things. These are the main reasons why I love working as a temp:

Learning
I learn a lot. In an ordinary employment I would learn maybe two business systems and that’s about it, but as a temp I learn something new with every customer company I meet. After six years with Manpower I can work in SAP, Oracle, Lawson, Contempus, TEM, Unistar, Visma, Agresso and others. I have also learned to make it snappy.

Speed
When I start a new assignment I usually find a stressed and frustrated customer with tons of work that has piled up for some reason or other and they want it dealt with on the double. There is seldom time for fancy introduction programs. It’s like when a 5-year old drops a caterpillar into an ant heap to see if it will do something interesting. Things can get far too interesting for my taste sometimes, but have I learned to be in the air after a minimum of runway.

Writing
I get to compile a lot of documentation, which is okay because I love to write. When I arrive at a new place it happens more often than not that work descriptions and instruction manuals are missing or out of date. The systems I’m supposed to work with are often “self-explanatory” i.e. training cost money and therefore people have to learn stuff using the classic method Trial & Terror. Usually there is one person who knows the systems well and the first thing I do is to compile a quick reference guide for myself. I do this on the explain-as-if-I-were-six-year-old level. Before the end of my mission I rewrite and illustrate the guide and hand it over to the customer who is usually very grateful for the job as they now have a training manual fit for new recruits. How I love to see the smile of a happy customer. That’s what we all live for, right?

Timing
Temping is good at various stages of one’s career. I always meet younger colleagues who got their first job as temps and then got hired by the customer company. This is win-win. The youngster gets work experience and the company gets to test a possible new recruit. Older professionals like me get a chance to wind down the career and even to continue working part-time after retirement. The tasks may not be as challenging as before, but personally I feel it’s nice to be able to forget the job as soon as I step out of the office. Before, I was always on the job in my mind and worked 60-hour weeks. This is not what I want to do in my sixties. On the other hand I know what I know so the customer gets a management consultant for the price of an accounting assistant. They rarely complain about this.

Freedom
You never get stuck in one place. Some assignments may be nicer than others, but when I’m in a place where I’m not too happy I can still relax and do my very best because I know it will end and I will go somewhere else. Moreover, I’m never expected to get involved in the Machiavellian schemes that seem to exist in any workplace larger than three people. This is a very good thing. I can also avoid conferences, parties and outdoor events like softball on a muddy field in pouring rain as I’m not into those things anyway. After eight hours in a loud office landscape I need to rest my ears and charge my batteries. Being an introvert, I do this best in the quiet of my home.

Security
As a Manpower employee (in Sweden) I feel a lot safer than I would in any ordinary position. It happens now and then that my colleagues at the customer company get called to meetings where the management talks about efficiency. Everybody knows what that means. Layoffs. It hurts me to see the fear in their eyes because I know that those who eventually are told to leave will end up at the Swedish Public Employment Service. There, they will be placed in front of a crappy computer and expected to find a new position as best they can while the Service is constantly on their backs to check if they have broken any rule that can get them kicked from their meager unemployment benefits. When my mission ends Manpower goes into top gear to find me a new one. They know that I’m their money and they make every possible effort to find a good spot for me. Meanwhile, I can relax because I have a 150-hour guaranteed monthly salary even when between assignments. This is outright luxurious and I feel blessed. I can’t pick and choose of course, but my boss always confers with me before I go to a new place and I feel that my needs and ideas are listened to. Last fall I asked for part time assignments as I want more time for myself as the event horizon (death) comes closer. I’m employed on a full-time basis, but my boss still managed to get me on part time during my last assignment. It might not happen with the next one, but she knows my wishes and will fulfill them if possible. I couldn’t ask for a better job.

Hur hann jag?

När mamma varit pensionär något år eller två brukade hon säga: ”hur hann jag jobba?” Hon hade ständigt fullt upp med olika aktiviteter som hon tyckte om. Hon var inte mycket för att springa på stan eller så men hon promenerade på Gärdet varje dag, lagade mat, lunchade med väninnorna och pysslade hemma. När jag tänker efter är vi nog mera lika till sinnet än jag vill erkänna. Jag gillar också de där sakerna och nu när jag jobbat deltid några veckor så har jag inga problem med att få de lediga dagarna att gå.

Jag går och gymmar på Fitness24Seven tvärs över gatan två gånger i veckan och i förrgår var jag på en elevbehandling på Axelssons. Det var skönt att bli knådad för jag har mycket ont i ryggen men min älskade make knådar bättre. Inte för att klaga på eleven. Hon var där för att lära sig och vad gör det att hon var litet ovan och inte vågade ta i ordentligt. Jag fick en skön helkroppsmassage och gick nöjd därifrån.

Hemma har jag bakat och lagat mat. Nigellas goda julmuffins har jag redan gjort två gånger och nu står hennes Banana Bread i ugnen. På jobbet får vi hekatomber av frukt både i pentryt och i lunchrummet så jag brukar ta med mig litet när veckan är slut. Det är så tråkigt att se den slängas när den nya leveransen kommer. Nu har det varit nektariner ett tag. De är som kanonkulor när de kommer men när de legat hemma några dagar mognar de. Jag hittade ett recept på en mördegskaka med nektariner och maräng som jag provade. Nu är det ju litet riskabelt med recept man hittar på nätet (här exempelvis) och det saknades smör. Jag tyckte att det var konstigt och det gick inte att få ihop en vettig deg av bara mjöl och äggulor. Kollade upp recept på mördegar via google och tillsatte sedan smör så att jag fick en deg som det gick att kommunicera med. Marängen var inget problem tack vare köksmaskinen. Själv hade jag inte orkat slå vitorna. Det blev en okej kaka men jag får experimentera med receptet till nästa gång. Enklast är nog att göra en vanlig pajdeg.

Så här blev det.

Förra veckan bakade jag en laddning rågbullar. Den här gången med valnötter. Receptet varierar beroende på humör men i korthet går det ut på 1 kg mjöl och en halv liter degspad. Så här:

600 g rågsikt, 400 g grahamsmjöl och litet fiberhavregryn om jag har samt 200 g vetemjöl blandas i en stor skål. (Kitchen Aid gör jobbet hemma hos mig.)
1 pkt jäst för bröddegar rörs ut med litet socker i en skål.

Degspad gör jag så här:
Smält ca 75 g smör i en kastrull. Häll på 5 dl mjölk, 1,5 dl sirap och 1,5 tsk salt. Låt bli fingervarmt. Häll i jästen.

Häll degspadet i skålen med mjölet och låt maskinen jobba ca 5 minuter. Låt jäsa en timme. Ta upp på mjölad arbetsbänk och knåda en stund. Rulla degen till en rulle, vik på mitten så att du får två lika långa halvor och skär itu. Fortsätt så tills du får 16 bitar. Rulla till bullar, lägg på bakplåt och låt jäsa en stund. Grädda i varmluft 250 grader ca 10 minuter. Pensla med vatten och låt svalna på galler under bakduk.

De blev mycket goda.

Det är mera välstädat hemma nu när jag har mera tid och jag mår mycket bättre av det. Robotdammsugaren Neato som jag skrev om i förra inlägget sparar verkligen ryggen. Jag behöver bara plocka undan på golvet och släppa lös den. I köket behöver jag städa varje vecka för det blir så smuligt och i sovrummet skräpar chiliplantorna. De kastar torra blommor och små vissna blad hela dagarna. Nu tänkte jag städa ordentligt, våttorka golvet och så. Plockade undan en massa prylar och lade på sängen så att Bosse skulle hålla sig borta därifrån. Jo tjena.

Hur vågar du störa mig?

Men efter några timmar blev det dammsuget i alla fall och jag tog det lugnt under tiden. Jag älskar att jobba deltid. 🙂

Äntligen deltid!

Jag har längtat i flera år och nu har jag äntligen nått målet. Deltid 60 %. Det kanske inte varar ända till pension, det beror på vilka uppdrag Manpower har inne när jag blir ledig nästa gång, men jag hoppas att jag kan fortsätta. Nu skall jag jobba måndag till och med onsdag i två månader, sedan får jag se vad som händer. Kanske vill kunden förlänga, kanske vill kunden att jag går tillbaka till heltid eller också tar uppdraget slut och jag får ett nytt. Man kan tycka att det är en otrygg tillvaro att aldrig kunna planera på lång sikt men för mig uppvägs den lilla nackdelen av de stora fördelarna med att jobba som bemanningsanställd. Nu har jag jobbat på Manpower i åtta år och jag trivs som fisken i vattnet. Får jag bara fortsätta på deltid kanske jag vill arbeta längre än de fyra år jag har kvar till pension.

I princip är jag nu deltidspensionär, fast ytterst temporärt och utan att lyfta pension. Jag tycker att det är en bra övning att vänja mig vid en mindre kassa eftersom lönen självklart också går ned med 60 procent. Jag kan inte utnyttja några riktiga pensionärsrabatter men jag är van att hålla hårt i plånkan och våra fasta utgifter är små så det borde funka bra. Gissa om det känns skönt att inte ha några lån i det här läget.

Som det planeringsdjur jag är har jag tänkt ut en massa saker som jag skall göra nu när jag får mera ledig tid. Jag vill laga mera mat, baka, sy påslakan av mormors vackra hemsydda överlakan, storstäda, promenera i stan, träna, skriva mera och bara vara. Jag får tid att träna och ta hand om min hälsa som jag struntat totalt i de senaste 5-6 åren. Fitness24seven ligger tvärs över gatan och jag gjorde det första passet igår tillsammans med tränaren Rickard som visade hur allt funkade och gav mig några bra övningar att börja med. Gymmet är billigt, kostar bara 200 kr/månad. Jag längtar redan till nästa pass. Var överdrivet försiktig igår för jag har ingen träningsvärk alls idag. Vaknar jag klockan fem på söndag så går jag väl dit en sväng.

Idag har jag tvättat i lugn och ro, ätit lunch på goda rester från gårdagens middag, Nigellas ugnsstekta kyckling med paprika, purjo och oliver. Sedan gjorde jag nya naglar, slängde på en sommarklänning och strosade ut på stan i solen. Så himla underbart att vara ledig en vardag. Nu sitter jag med kaffe och hembakta muffins medan nya husdjuret Neato städar köket åt mig. Imorgon skall jag börja med att stuva om i garderoberna.
Får man ha det så här bra egentligen?

Sommar summarum

Helt okej kompensation för den eländigt griniga sommaren 2012 och den überjävligt långa vintern. Jag trodde nästan att det inte skulle bli vår alls. Vinterhelvetet höll sig kvar i evigheter med snö och kyla och mitt humör var lika stabilt som nitroglycerin på en motorcrossbana. Sedan kom äntligen våren och sprang igenom hela programmet på ett par veckor. Sommaren kom i maj och himmel, vad underbar den har varit. Per hade lång semester eftersom vi hade besök från USA i juni och jag hade mina vanliga två veckor efter midsommar. Det var i kortaste laget. Jag tog visserligen strödagar ledigt när det var fint väder och lugnt på kontoret men nästa sommar skall jag försöka vara ledig litet längre.

Vi var hemma hela sommaren med undantag för en långhelg i Skåne. Tyvärr av en tråkig anledning då Pers mormor gått bort och vi var på begravning. Det var en mycket fin och högtidlig akt och jag var glad att få träffa mina rara släktingar. Passade också på att njuta av svärmors underbara trädgård och den fina bubbelpoolen de skaffat.

Sommarvädret har varit perfekt för mig som mår jättedåligt om temperaturen går över 30 grader. För det mesta har den legat kring 25-27 med några få tropiska nätter då det varit kvalmigt och svårt att sova. Vi har haft sommar (enligt min mening) i nästan fyra månader och det är nog längre än normalt. Har vi tur och vindarna håller i sig får vi en lika vacker höst med sol och klar luft. Det börjar redan bli svalare på nätterna. Temperaturen brukar ligga omkring 10 grader när jag vaknar vid femsnåret på morgnarna. När jag står och väntar på morgonbussen brukar jag tänka på hur samma temperatur kändes i våras. Plus 10 grader i februari är något helt annat än samma temperatur i augusti. Nu kan man fortfarande gå i sandaler och utan varma jackor. En kavaj är skönt på morgonen förstås. Skuggorna är långa och solen står lågt.

Utsikten från kontoret kl 06:30. Det är inte sommar längre, det är förhöst.

Jag längtar efter mina höstkläder. Jag ser fram emot att städa i garderoben, lägga undan de mest somriga plaggen. Sortera ut höst- och vinterkläder som skall till Myrorna och sådant som är så slitet att det skall slängas. Jag slänger inte gärna saker men om jag inte använt ett plagg på fem år så åker det ut. Om en vecka börjar jag jobba deltid, tre dagar i veckan, och då får jag tid över att pyssla hemma som jag vill. Det skall bli så skönt. Jag skall skaffa kort till gymmet tvärs över gatan och börja gå till Axelssons duktiga elever med min onda rygg då och då. Jag skall njuta av att få egen tid och kanske börjar jag till och med orka träffa folk igen när jag laddat batterierna. Hoppas det.

Äta mat?

Frukost – Kaffe och godis ur påskägget i receptionen.
Mellanmål – Som ovan.
Lunch – Tangentbordsmacka samtidigt som jag jobbade. Men brödet är hembakt så det så.
Mellanmål – Påskgodis som min snälla chef kommit med.
Middag – Mikrad laxklamp med överbliven potatisgratänglåda (uppvärmd för andra gången) och frysgrönsaker. Lagade hollandaise ur en påse som gick ut i november 2007. Till dessert tänker jag äta italiensk cassataglass. Och hälla vispgrädde på!

Dör jag inom det närmaste dygnet får ni nominera mig till Darwin Awards.

10. Tre vägar till mitt hjärta

Haha! Min man är mästare över alla tre och han visste inte ens om det när vi träffades. Jag faller hals över huvud för:

Intelligens. Jag ser upp till folk som kan en massa saker som inte jag kan. Människor som behärskar för mig obegripliga saker som matematik eller teoretisk fysik. Människor som är belästa, som kan sin litteraturhistoria, som kan få wikipedia att skämmas och som aldrig svarar “vet inte” oavsett vad jag frågar om. En av de första sakerna jag lade märke till hos min man är att han visste i princip allting. Oemotståndligt!

Snällhet. Jag älskar snälla människor i allmänhet och män i synnerhet. Snälla människor är inte så vanliga som man skulle önska. Jag har träffat massor av den andra, farliga och spännande sorten och är rejält utled på dem. Dessa odjur lämnar jag med varm hand till andra som ännu inte lärt sig uppskatta den snälle omtänksamme nörden som sitter och pillar med sin dator, sin fjärilssamling, sina böcker eller vad han nu nördar sig med. Geeks are for keeps, som jag brukar säga.

Heder. Det är ett bra ord och en bra egenskap. Jag vet att just ordet heder förekommer i många väldigt otrevliga sammanhang men jag vägrar låta mörkerkrafterna göra det till sitt och det kommer de att göra så länge ordet inte används i positiva och människovänliga syften. Min man är omutligt hederlig. Om han hittade en femhundring på gatan skulle han förmodligen lämna in den till polisen. Om man försökte muta honom skulle han bli arg. Vad som än händer vet jag att jag alltid kan lita på hans ord och det är mycket gott.

En klok, snäll och hederlig människa. Tänk att det skall ta nästan 50 år att hitta en sådan och vilken tur jag hade som gjorde det.

8 och 9

Ämne nr 8 i denna bloggutmaning lyder: Tre ord som jag tror att andra skulle beskriva mig med.
Uridiotiskt! Jag avskyr att svara på sådana frågor. Hur farao skall jag veta det. Har jag tur säger folk snälla saker och har jag otur gör de inte det. Jag vill inte veta vilket och jag vägrar spekulera i saken. Jag får frossbrytningar varje gång någon pigg HR-människa frågar vad jag tror att kollegorna tycker om mig. Seriöst – jag har noll koll och jag bryr mig inte men om man sitter på intervju så måste man svara så det är bara att klämma fram något som förhoppningsvis låter bra. Jag får ont i magen varje gång.

Ämne nr 9 är klart roligare. Det handlar om tre saker jag inte kan vara utan. Bortsett från det som är nödvändigt för att uppehålla livet som mat och sömn och att jag först och främst skulle rädda min man om huset brann upp så skulle jag nog ta med mig snäckdamen. Pappa tillverkade den någon gång för länge sedan när han bodde hos sin tavelmålande bror i Halmstad. Den har funnits hos oss så länge jag kan minnas och jag har alltid älskat den. Ena armen har tyvärr ramlat av men det spelar ingen roll. Kärleken ser inga skavanker.

Den andra saken är nog min dator. Jag sitter fast i den med en osynlig navelsträng. Den är mitt fönster mot världen, min adressbok, mitt fikarum, bibliotek och lekstuga. Vet inte vad jag roade mig med innan jag fastnade i Internet. Böcker antagligen.

Sist men inte minst kommer min Thierry Muglerdräkt. Jag har tyvärr växt ur den på bredden men släpper inte hoppet om att en dag kunna komma i den igen. Det är en fransk storlek 40 så jag behöver gå ned minst 10 kg. Det är inte omöjligt, bara en fråga om motivation. Jag promenerade förresten 1 km från kontoret till T-banan idag. Skall försöka skippa bussen nu när det inte är lika halt i backarna längre.

Den lilla snäckdamen

7. Tre färger jag gillar

Svart. Vampyrsvart i alla lägen. Kanske inte på bröllop men annars funkar svart när och var som helst. Det är elegant, det slankar, kan kombineras med vilken accentfärg som helst och passar min ljusa hy. Med svart som bas i garderoben har jag alltid något att ta på mig. Det enda som behövs är rätt accessoarer och gärna ett fint läppstift. Se här på lilla söta Kylie Minoge.

Så enkelt och så elegant.

Rött. Det är en kraftfull färg och jag känner mig stark i den. Bär gärna rött till fest och det är jättesnyggt på sommaren när man fått litet färg på huden. Jag gillar rött som inte har för mycket gult i sig. Det skall vara ungedär som hallonbåtar eller en jättevallmo när den just har slagit ut sin vackra sidenkjol på sommaren.

Bilden kommer från den vackra bloggen Fagerliden. Rekommenderas varmt.

Grönt. Grönt är skönt. Skönt som sommar, varma vindar och nyutslagna träd. Grönt som trolska skogstjärnar, smaragdglänsande trollsländor och krispiga tulpanblad. Glöm för all del inte prinsesstårta, pistagenötter och söta nyplockade spritärter direkt från trädgårdslandet. Grönt är livets egen färg. Allt som är nytt, friskt och levande.

Ack, så jag längtar efter de nya plantorna

6. Tre saker på min att-göra lista

Jag är en doer och brukar vara bra på att få saker ur händerna på jobbet. Hemma är det tyvärr litet si och så med den saken. Det som jag behöver ta tag i just nu är:

Förbereda de mest fimbulvintriga sakerna för nästa säsong. Putsa och impregnera vinterkängor, leta reda på någon som kan laga revorna i min luggslitna men underbart varma päls och tvätta och stuva undan de varmaste vintertröjorna. Det är vårvinter men jag tror inte att temperaturen kryper under -15 grader längre.

Ta hand om lakan, örngott och handdukar som skall manglas och dukar som skall ha stryk. Det är otroligt hur snabbt kistan som jag förvarar ren ostruken tvätt i fylls på. Det var väl inte så länge sedan jag var i mangelrummet med en stor hög? I julas? Jaha. Eehh.. 😳

Gå ned 15 kg till sommaren. Ja, jag vet det går inte men fem då. Det är inte svårt. Det enda jag behöver göra är att dela upp det dagliga matintaget i flera måltider och promenera mera. Jag har gjort det förut och jag kan göra det igen. Skulle må bättre, känna mig snyggare och trivas bättre i mina kläder. Inte för att jag känner mig fet, jag tycker att jag är ganska fin, men det är tungt för ryggen och jag blir andfådd för minsta lilla. Till och med skorna har blivit för små.