Chiliaperitif

Vi behövde verkligen storhandla och halkade ned till PrisXtra på Norra Stationsgatan. Kom hem med tre stora kassar och orangutangarmar. Jag beställde chili till middag för jag ville göra slut på de två habaneros som hänger kvar på plantan innan jag planterar om den. Den har redan börjat blomma om så det är hög tid.

Det var litet för tidigt att börja brassa käk så Älskade Make började göra en drink åt sig själv för “att få fart på magsafterna”. Jag gnällde litet avundsjukt och då gjorde han en drink till mig också. Bara på en höft sådär för att han är världens underbaraste. Jag ville ha något sött och gott baserat på den guanabanajuice vi har i kylen och Per trollade snabbt ihop en jättegod drink. Han är suverän på att hitta smaker som passar ihop.

Cougar's Blood
Jag har döpt den till Cougar’s Blood.

Här är receptet:

4 cl mörk rom
2 cl Crème de Cassis
2 cl Grenadine

Isbitar

Ett stänk Lime
Ett stänk Minttu

Fyll upp med guanabana. Dekorera med vad som finns hemma. Jag valde ett cocktailbär men tror att en apelsinskiva också hade funkat.

Advertisements

Korkat?

När jag går till Bolaget och bunkrar vin till hushållet brukar jag alltid testa något nytt och krytt. Den här gången föll jag för nr 96491 Dragone Rosso 2008. Tyckte att namnet passade till den stundande helgen. Var rödvinssugen när jag kom hem från jobbet så jag korkade upp. Självklart gick korken sönder men det händer väl ibland. Vinet doftade som vin brukar, röda bär och litet bläckigt. Jag är inte alls någon konnässör så jag tänker inte lägga ut texten mer än så. Smakade försiktigt och tyckte att det var nog litet strävt och kanske skulle jag dekantera och låta det lufta ordentligt. Då kom den metalliska eftersmaken. Hela munnen kärvade ihop och det smakade gamla rörledningar. Inte för att jag brukar tugga på gamla rör men ni förstår vad jag menar. Jag vet inte om det är vinet som är korkat eller om jag helt enkelt inte tycker om det men odrickbart är det. Egentligen borde jag gå ned till Bolaget och byta ut det på stört men det är fredagsrusning så det får vänta tills imorgon. Som tur är finns det te hemma.

Korkat

Älskling, du är mitt socker

Enligt den förnämliga sajten bröllopstorget firade vi sockerbröllop ( 6 år) i helgen. Avgjort trevligare benämning än träbröllopet förra året eller det yllebröllop som vi kommer att fira nästa år. Vad skall vi köpa till varandra då? Strumpor?

I år hade vi bestämt oss för att först och främst inte bestämma oss för mycket. Vi hade redan köpt våra respektive presenter, Civilization 5 till mig och Dead Rising 2 till honom. Sedan skulle vi promenera på stan, kanske shoppa något och avsluta med Kobebiff på Grill. Vi gick ut i det vackra höstvädret, hittade skor till Per hos Wera på Odengatan och en fin skrivbordslampa till mig på Ljushuset. Jag ser så dåligt och vill helst ha tänt i taket för att slippa ta upp tangentbordet och hålla det framför ögonen varje gång jag vill knappa in något kommando som inte sitter i fingrarna. Vi bestämde oss för att flytta morfars Strindbergslampa till morfars skrivbord där den hör hemma och skaffa en ny lampa till mig som bättre fyller mina behov. Jag tycker att vi gjorde ett fynd. Anetas vackra lampa Narvik i mässing kostade bara 500 spänn. Sedan åkte vi hem och lastade av och vilade en stund innan vi gick till Grill.

Grill var fantastiskt. Överdådigt på ett sätt som jag inte sett utanför USA. Jag tyckte att det var suveränt hur de hade delat upp lokalen i flera rum med helt olika atmosfär. Där fanns ett tropiskt rum, komplett med haj i taket, papegojor, bambu och tropiska växter, ett kinky rum med skyltdockor i sexiga underkläder, ett venetianskt rum i gräddvitt, guld och taklampor i glas och ett italienskt rum med rödrutiga dukar, pinnstolar och lampor i smidesjärn. Där satt vi och jag tyckte att det var underbart romantiskt och fint. Vi tog båda ryggbiffen av Wagyukött och den var helt gudomlig. Serverades med en liten caesarsallad och pommes vid sidan om, grillad tomat på crostini och både bearnaisesås och rödlöksås i pyttesmå byttor. Sanslöst dyrt men vadå, vi gör inte om det här förrän om ett år eller så. Men jag går gärna tillbaka till Grill för att ta en drink eller tre och njuta av atmosfären. Kanske äta någon av de mindre dyra rätterna på menyn. Vi flanerade ut i natten mätta och belåtna och tog en sväng förbi Tiki room off Rörstrandsgatan för en tropisk drink innan vi gick hem.
Det var en underbar bröllopsdag.

Världsbäst

Jag har inte bara världens bästa äkta man, jag har världens bästa svärmor också. Klok, varm och vacker. Nu har hon skickat två flaskor vin till oss i födelsedagspresent. Eftersom vi har några landskap och mil emellan oss så blir det inte så ofta vi ses. Den mesta kommunikationen sker per mail och presenter brukar skickas via post och internet. Det funkar det också.

Nu har vi fått en J.P. Chenet och den känner jag till och tycker mycket om. Den andra flaskan är en Torre Oria Villa Inigo Reserva från 2003. Den är helt okänd för mig och skall bli mycket spännande att smaka på. Jag hittar den inte på Systembolagets hemsida. Av flaskan framgår att det är en Rioja och att den förmodligen importerats till Danmark. Det var svårt att hitta information om den. Några internetbutiker har den men beskriver den inte närmare. Via Google fann jag dock en trevlig blogg som hade testat. Det här låter ju trevligt. Fläskfilé med rosmarin. Mmmmhhh.

Presentvin

En bra påminnelse

Livet är bräckligt och människan har inte mycket att sätta emot elementen när de rasar emot oss. Det blev jag påmind om när jag läste om förlisningen i Kosterfjorden i dagens DN. Jag påminde också mig själv om en annan sak. När jag jobbade på Servicegrossisterna 2004-2006 hade vi en mycket trevlig kväll i Kungshamn tillsammans med Sjöräddningssällskapet och en av våra leverantörer; Feldt’s Fisk. Efter en hel dags harvande i konferensrummet åt vi en god middag och gjorde sedan en båttur med en av SSRS:s snabba båtar. Jag har nog aldrig åkt så fort i hela mitt liv. Vi åkte rakt ut bland kobbar, säl och sjöfågel. Besättningen från SSRS berättade om sin verksamhet och hur viktig den är för att rädda liv. Jag bestämde mig för att donera mitt månadssparande den månaden till SSRS som tack för denna härliga och insiktsfulla afton. Sedan kom jag hem och inget hände. Ni vet hur det är. Nåväl. Nu finns ingen ursäkt längre. Jag hivar in den slant som jag hade tänkt mig från början. För den som vill följa mitt exempel finns post- och bankgironummer på denna hemsida.

Jag hade några väldigt trevliga år hos Servicegrossisterna när de hade kontor i Kista och jag tänker ofta på alla härliga människor jag träffade då. Folk som jobbar med god mat och goda drycker verkar överlag vara väldigt hyvens. Folk som helt enkelt gillar det goda i livet och har en positiv syn på det mesta. Vårkonferensen i Kungshamn var en tradition sedan länge och avslutades alltid med en god middag. I sällskapet fanns också en fantastisk sångare med en underbar röst. Åh, vad jag saknar hans visor. Jag skrev faktiskt en liten visa själv till Feldt’s ett år. Melodi från “Litet bo jag sätta vill”.

    Feldt’svisan

En buffé jag bjuda vill
räkor, ål, smör ost och sill.
Lilla laxen skall vi grava,
sedan uppå bordet hava.
Inget strul och ingen risk
med prima varor från Feldt’s Fisk.

Ganska haltande versfötter men vi hade väldigt roligt ändå. Jag saknar livsmedelsbranschen.

Jag hoppas också att man hittar de saknade besättningsmännen helbrägda. Vädret är hårt, men hoppet lever. Så vävs sorg och glädje samman. Det onda väcker minnen om det goda och tvärtom. Det är väl så livet ser ut.

Inled oss i frestelse. Nu!

Jag har världens bästa äkta man. När vi hade förhandlat bolånet med SEB på Tegnérgatan klagade jag över min knorrande mage och Per föreslog att vi skulle ta rulltrappan upp ovanför Tunnelgatan och titta på en italiensk restaurang som några vänner till honom rekommenderat. Han vet att jag älskar italiensk mat. 🙂

La Tentazione är intim, elegant och väldigt italiensk. Maten är underbar och inte alls dyr. Vi delade på en tallrik antipasto och det var en himla tur för annars hade vi inte fått plats med huvudrätten. En stor tallrik med italienska charkuterier på en bädd av ruccola, körsbärstomater och andra grönsaker serverades med grissini. Sedan åt vi delikata perfekt rosa lammracks alla griglia med en läcker potatisbakelse och fikonsås vilket var godare än det låter. Mycket kött och rakt på sak. Inte alls överarbetat utan bara såå läckert. God mat förtjänar ett gott vin och jag ångrade snart att jag var litet snål och valde vinet som var snäppet dyrare än husets. Visserligen gillar jag merlot men San Torino Primitivo/Merlot var i snällaste laget. Maken var klok nog att fråga kyparen och fick ett glas Torre del Falasco Valpolicella Ripasso Superiore vilket passade mycket bättre till det saftiga välsmakande lammet. För att trösta mig beställde jag en maffig chokladsufflé med vaniljglass till dessert. Per nöjde sig med en pannacotta. Vi smälte maten, njöt av stämningen, höll händerna och lyssnade på Pavarotti och Gianna Nannini samtidigt som vi beundrade den pippigula Lamborghinin som stod parkerad i lastzonen på andra sidan gatan. I korthet: italiensk mat, italiensk personal, italiensk musik och italienska bilar. Bättre kan det inte bli. Jag längtar redan tillbaka.
La Tentazione