Nyårsbakispizza

Vi är inte alls bakis och jag hade egentligen tänkt göra en paj men nu är det så att pizza is da shit på nyårsdagen i det här landet så pizza fick det bli. Jag testade en ny pizzadeg med olivolja och creme fraîche men den blev en katastrof. Nästan omöjlig att kavla ut. Slutresultatet såg ut som något ut Mandelbrots kollektion.Det skall bli intressant att se hur den smakar sedan.

Gör den här degen istället.
5,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1 krm salt
75 g smör
2 dl mjölk

Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt smöret skuret i bitar. Finfördela med fingrarna till en grynig massa. Tillsätt mjölken och knåda till en smidig deg. Kavla ut och gör sedan såsen.

Pizzasås
½ dl olivolja
½ kinesisk vitlök (ta en hel om du är jättebakis)
1 st gul lök, finhackad
1 dl vatten
1-3 st små chilifrukter, finhackade
1 st strimlad paprika av valfri färg
Ett rejält kläm på tomattuben
Salt, svartpeppar, malen koriander, oregano

Värm oljan i en kastrull och häll ned lök och vitlök. Låt det bli mjukt men inte brynt. Tillsätt hackad chili, Låt fräsa en stund. Kläm ordentligt på tomattuben och rör om. Tomatröran skall gärna bryna litet men den bränner lätt vid så stå där, rör om och meditera en stund. Häll sedan ned en dl vatten, rör om, tillsätt paprikan, kryddorna och rör om. Sänk värmen till sparlåga och låt småputtra under lock tills paprikan är mjuk. Smaka av och krydda mera om du vill. Såsen skall stå tills det blir dags att dekorera pizzadegen och grädda.

Dekorera pizzan
Börja med att breda ut såsen över pizzabotten. Grundade också med litet parmesan för att få mera sting på anrättningen. Lägg sedan på sådant som du tycker om. Idag rensade jag ur kylen litet så det blev sektioner med räkor, salami, oliver, tomatskivor, svarta kalamataoliver och massor med riven ost. En bit överbliven Taleggio skars också ned och placerades ut.
Grädda i 225 grader, 15-20 minuter.

Den smakade bättre än den såg ut.

Skippa rödvinet till maten om du är bakis. Ett stort glas isvatten med en citronskiva är gott till.
Ha alltid Resorb hemma.
Gott Nytt År!

Julmuffins

När klockan är strax före sex på helgmorgnarna och normala människor sover tycker jag om att leka i köket. Allt är så tyst och fridfullt. Jag kan höra mina egna tankar och fokusera på receptet utan att glömma saker som jag annars lätt gör nuförtiden. Minsta lilla avbrott eller störning så faller alla tankar ihop som ett korthus och jag glömmer bort någon viktig ingrediens som gör mig ledsen efteråt.

Dennas morgon andas frost, nysnö och julstämning och jag bestämmer mig för att göra ett experiment som jag varit sugen på en längre tid. Jag vill kombinera Nigellas muffinsrecept men min mormors recept på mjuk pepparkaka. De är ganska lika, jag behöver bara byta ut mjölk mot grädde, tillsätta kryddnejlika och kanel och ändra litet på måtten så att de blir enklare. Det blev inte helt fel.

Julmuffins, 200 grader ca 20 min

250 g vetemjöl
2,5 tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
100 g strösocker
1 tsk kanel, malen
½ tsk nejlikor
½ tsk ingefära
¼ tsk malen muskot
Saft och rivet skal av två väl tvättade clementiner, satsumas eller en apelsin
1,5 dl grädde
100 g smält smör
1 st ägg
50 g torkade tranbär, ca en halv påse

Farinsocker att strö på toppen innan gräddning.

Beredning

Värm ugnen till 200 grader.

Mät upp mjöl, bakpulver, bikarbonat, socker, kanel och muskot i en stor bunke. Riv ned skalet på citrusfrukten och blanda.

Pressa citrusfrukten i ett litermått eller liknande och fyll på med mjölk tills det blir 2 deciliter. Tillsätt det smälta smöret, ägget och blanda ihop det.

Häll ned de våta ingredienserna i bunken med de torra och blanda snabbt ihop smeten. Ju längre man blandar desto mera kompakta blir kakorna så en klumpig smet är en bra sak i det här läget.

Vänd ned tranbären, skeda upp smeten i muffinsformar och strö litet farinsocker på toppen.

Grädda i 200 grader ca 20 minuter

När de var klara och hade svalnat blandade jag en kristyrsmet med 2 dl florsocker utrört i 1,5 msk pressad apelsinsaft. Jag vet att “riktig” kristyr skall innehålla äggvita och kanske ett stänk ättika men det tyckte jag var överkurs. Seriöst, vad gör man med en ynka överbliven äggula? Det här funkade bra. Någon strut hade jag inte så det fick jag googla efter. Mormor kunde blixtsnabbt vika pappersstrutar utan att ens titta på vad hon gjorde men det var mormor det. Jag tog hjälp av Konditorns Bekännelser och lyckades fixa till en strut. Inte så fin och den läckte men den gick att hantera.

De blev helt okej.

Peruansk kyckling på svenska

Jag har en underbar svägerska från Peru och hon lagade några peruanska rätter vid ett besök hos oss. Den ena rätten är en kycklinggryta som jag tidigare bloggat om här. Nu tänkte jag göra något med alla de aji amarillos vi skördat innan de skrumpnar och samtidigt ville jag se om det går att försvenska den här rätten litet utan att den förlorar sin själ. Jag tycker att resultatet blev gott. Det blev iaf inga rester.

Förutom chilifrukterna, som spelar huvudrollen, behövs kyckling, en paprika för att jag tycker att det är gott, gul lök, vitlök, vitpeppar, salt, sellerisalt, buljong och grädde. I Peru använder man inte grädde på samma sätt som vi gör utan reder ofta såser mha kex (saltiner) som man krossar och blandar med vätska så att man får en simmig sås. Nu ville jag testa om det funkar att använda grädde istället.

Ingredienser:

500 g kycklinglårfilé i tärningar eller strimlor
1 st gul lök
1 st kinavitlök
1 st paprika, finhackad
100 g aji amarillos, urkärnade och strimlade
3 dl grädde
Ett stänk chilisås
Salt, vitpeppar, sellerisalt

Ingredienserna. Matlagningsvin denna dag var Tommasi Graticcio Apassimento 2011

Aji Amarillo är en snäll chili. Den är pepprig men kan ätas färsk utan att man bränner sig.

Jag började med att kärna ur chilin och skära den i bitar på längden. Dessa lades i en kastrull med en knapp liter vatten och några buljongtärningar av egen produktion. Har du inte egen buljong går det bra med tärning eller fond. Chilin fick sjuda på spisen medan jag skar först grönsakerna och sedan kycklingen.

I en stor kastrull lade jag en klick smör och litet av min egen chili & vitlöksolja. När smöret smält fräste jag lök och vitlök tills det blev mjukt och sedan kycklingbitarna i omgångar.

När det var klart tog jag fram stavmixern och gav chilifrukterna en omgång innan jag hällde dem och buljongen i grytan tillsammans med paprika som jag finhackat. Kryddade med salt, peppar, sellerisalt och en skvätt av min hemkokta chilisås. Annars hade det nog gått lika bra med Sriracha.

Nu fick det hela småkoka utan lock för att reducera och jag kunde surfa i lugn och ro en halvtimme.

När grytan reducerat så att den nästan brände vid hällde jag på rejält med grädde. Smakade av så att sältan var bra och tog några varv med svartpepparkvarnen för att få en bredare pepparsmak. Flyttade kastrullen till en mindre låga och lät sjuda under lock ca 20 minuter eller så.
Kokade ris till.

Sedan åt vi och tittade på Bones. 🙂

Päronkaka

Man skall inte blanda äpplen och päron, sägs det men det är ingen som säger att man inte får behandla päron som äpplen och jag råkade ha fina päron hemma. Tänkte att jag borde kunna göra något som liknade äppelkaka men med andra kryddor. Kanel och päron är jag inte så förtjust i men ingefära och konjak passar. Jag och min köksmaskin experimenterade enligt följande:

Päronkaka med ingefära och konjakston
175 grader varmluft, ca 1 timme

200 g smör, rumsvarmt
3 dl strösocker
2 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk konjak
2-3 päron

Sätt ugnen på 175 grader och gör så här:

1. Skala päronen,halvera dem på längden och kärna ur dem. Skär halvorna i klyftor. Lägg dem i en plastpåse tillsammmans med 1 dl socker och 1 msk malen ingefära. Låt ligga medan du rör ihop kaksmeten.

2. Rör smör och socker vitt och pösigt.

3. Tillsätt äggen, ett i taget, och rör ordentligt mellan varje.

4. Tillsätt konjaken, rör om ordentligt

5. Rör ner mjölet utblandat med bakpulvret. Bred ut smeten i en smord och bröad form, ca 1 1/2 liter, med löstagbar kant. Smeten blir tjock. Använd spatel, det är lättast.

6. Tryck ned päronklyftorna, ganska tätt, i smeten

5. Grädda kakan mitt i ugnen ca 1 timme i 175 grader varmluft. Känn med en sticka så att den är klar. Låt kallna.

Den blev supergod. 🙂

Chilisåsigt

Den här etterstarka såsen skall Kenneth Knät Andersson ha all heder och ära av. Jag hade letat efter recept ett tag och fastnade för detta. Gjorde koket igår och det blev mycket lyckat. Och starkt. Vansinnigt starkt. Vi är inte så hardcore att vi äter chilifrukter som om de vore körsbär så vi kommer inte att dippa chips i den här såsen. För den som vill ha en mildare variant rekommenderar jag att minska på antalet chilifrukter och tillsätta paprika istället.

Så här ser receptet ut. Inga kostigheter.
10 st chilifrukter
2 st gula lökar, hackade.
2 st hela kinavitlökar
8 st färska tomater
2 pkt krossade tomater, ca 500 g styck
1 st buljongtärning
1 dl olivolja
1 stort äpple
Salt
2 msk socker
3 dl vatten
Citronsaft

Hacka ned allt i en gryta. Låt koka tills det blir mjukt. Kör slätt med stavmixer. Låt koka 10 minuter till. Häll upp på sterilierade flaskor. Klart.
Lätt som en plätt. Ändå lyckades jag missa sockret. Det förklarar en del. Så här blev mitt chilisåskok:

Ingredienserna

Jag överdoserade antalet chilifrukter med tanke på att våra sorter inte är så tuffa som de nagas och skorpioner som de riktiga entusiasterna har i sina odlingar. Alla våra plantor utom amarillon härstammar från frukter vi köpt i livsmedelsaffären. Jag skall ta det försiktigare nästa gång för det här blev så starkt att jag inte vill dippa chips i det rakt av. Det går alla gånger att använda i matlagning och som smaksättning i dipsåser. Den skarpögde ser också två spetspaprikor på bilden. De hade fina sådana i affären och vi tycker om paprika så varför inte. Nästa gång skall jag ha mera paprika och kanske någon söt frukt som mango, plommon eller äpplen.

Nu skall det koka tills det blir mjukt.

Det fick stå länge på spisen, minst en timme. Jag ville att allt skulle vara mjukt för att underlätta mixandet. Jag är fortfarande litet osäker på hanterandet av stavmixern och ville inte riskera att måla om köket. Har fortfarande ett äventyr med blåbär i minnet.

Såsen skall bo i vackra flaskor och de skall vara så sterila som möjligt. Jag vägrar göra det i ugnen för jag är fumlig i händerna och rädd att bränna mig. Istället använder jag mammas beprövade knep. Hon tog väl diskade flaskor eller burkar och sköljde med sprit. Särskilt noga var hon med lock och korkar. Sedan hällde hon det varma koket i kärlen och smällde på lock/kork direkt. Då blev det vakuum och hon hade aldrig problem med att det möglade. Hennes äppelmos höll sig i rumstemperatur på vinden i flera år.

Koket blev ca 2,5 liter

Höstig fläskgryta med rotsaker

Igår var det gråmulet och trist och jag kände verkligen för att laga en mustig gräddig höstgryta med trattkantareller. Jag är inte mycket för svamp egentligen. Gå i skogen och plocka är underbart, rensa går an men ätandet överlåter jag gärna till andra. Undantaget är trattisar. De köper jag torkade och häller ned i höstiga grytor med rotfrukter. Den här gången köpte jag ca ett kilo benfri fläskkarré. I runda slängar behövs det här:

1 kg benfri fläskkarré
1 stor gul lök, hackad eller skivad.
1-2 hackade vitlöksklyftor
1 st paprika. Jag föredrar röd. Färgen piggar upp.
1 pkt soppgrönsaker
1 l buljong
1 näve torkade trattkantareller
Grädde tills du får den konsistens på såsen du vill ha
Vitpeppar och salt efter behag

Huvudingredienserna. Vinet hamnade inte i grytan denna gång.

Jag tog fram min älskade gamla järngryta, eldade på den och när den var riktigt varm klickade jag ned en rejäl klatt med smör. Brynte sedan köttbitarna i omgångar. Om man häller ned allt på en gång sjunker temperaturen i grytan kraftigt, köttet släpper mycket vätska och får ingen stekyta.

När det var klart hällde jag ned löken och lät puttra tills den blev mjuk. Sedan var det buljongens tur. Jag gjorde ett halvbra försök att koka egen buljong för en dryg månad sedan. Den är god men inte så god att det är värt 8 timmars ångbastu i köket. Den köpta buljongen innehåller mest glutamat men fonderna är ganska okej. Nu tog jag tre tärningar av det egna koket, litet grönsaksbuljong och litet kycklingfond. Kryddade med salt och rejält med vitpeppar. Litet sellerisalt och malen ingefära fick också åka med. Efter en halvtimme hamnade rotsakerna i grytan. Rotsellerin hade jag hackat ganska fint men morötter och palsternacka var grövre bitar. Den strimlade paprikan tillsätts när rotsakerna blivit mjuka. Den blir bara mos om den kommer ned för tidigt. Nu skall det puttra på låg värme och jag tittar till grytan då och då och späder med vatten om det behövs. Smakar av.

En näve trattisar blir ungefär så här mycket

När trattisarna hamnat i grytan tar jag det försiktigt när jag rör om så att det inte blir mos av alltihopa. Nu är det också dags för grädden. Jag mäter inte, jag häller tills såsen blir snäppet tunnare än jag vill ha den. Nu skall det puttra igen på minsta möjliga låga. Grytan stod på spisen ca två timmar sammanlagt. Jag serverade den med tagliatelle men det går nog lika bra med ris eller potatis. Ibland latar jag mig och lägger ned några skalade potatishalvor direkt i grytan när det är ca en halvtimme kvar.

Det blev helt okej med ett gott rödvin till och Dr Who på TV

Chilimarmelad

Visserligen bloggar jag mycket om mat men jag hade aldrig trott att mina amatörmässiga manövrar i köket skulle uppmärksammas av någon utanför den närmaste vänkretsen. Döm om min förvåning när jag fick ett mail från www.hittarecept.se i veckan. De hade fått syn på min blogg av någon anledning. Tyckte att recepten var bra och frågade vänligt om jag ville länka min blogg till dem. Självklart vill jag det. Har litet problem med deras widget men supporten är väldigt hjälpsam så de löser det nog på måndag.

Nu kliver förstås mitt samvete in och tycker att jag borde vara litet mera noga med källhänvisningar när jag bloggar recept som jag hittat på andra ställen. Det är sällan jag avviker från min husgudinna Nigella Lawson men det händer. Ofta gör jag egna varianter och får väl vara litet noggrannare med dem också så att måtten blir någotsånär korrekta. Jag brukar göra som mormor och hon hade alla måtten i nyporna. Men… rubriken sade något om chilimarmelad, eller hur?

Vi är mycket förtjusta i starkvaror min man och jag. Chili är mycket starka varor och vi odlar en del i vårt soligaste fönster. Jag har bloggat om det förut. Jag har länge funderat på hur man gör en god chilimarmelad. En kär väninna från Mexico/USA var här i våras och hade med sig en underbart god chili jelly. Jag hade en svag förhoppning om att Extreme Food skulle ha den i sortimentet men tyvärr inte. Så det blev som det brukar – själv är bästa dräng. Hur svårt kan det vara? Jag började med att köpa ett paket gelésocker. Sedan sökte jag i den trevliga Chiliklubben på Facebook, googlade litet och bläddrade i kokböcker. Det verkar som om det skall vara lika mycket socker som frukt. Många recept hade blandat chilin med annan frukt som plommon, körsbär, apelsin med mera. Jag hade redan fem stora blå plommon och de borde gå att skarva med ifall chiliskörden blev mager. Vi hade redan kört det mesta i torken och mortlat till raketpulver men nya frukter mognar på plantorna hela tiden. Glad i hågen gick sekatören och jag ut i sovrummet.

Hej, jag heter habanero och är stark som attan

Jag skördade väl 4-5 habaneros och några cayenne och piri piri som hunnit mogna. När jag kärnat ur dem blev det drygt 100 gram så jag kärnade ur plommonen och fyllde på med dem. Det blev nästan 500 g. Paketet med gelésocker vägde 375 g så jag fyllde på med vanligt strösocker för att få jämvikt. En citron pressade jag också i för syrans skull och för att den röda färgen inte skulle blekna. Chili och plommonbitar körde jag sedan i den lilla food processor som hör till stavmixern och sedan åkte allt ned i en kastrull. Gelésockret fungerade som det skulle. Fruktmassan tjocknade snabbt. Nästa gång tar jag nog litet mera vätska för att få det slätare och inte så klistrigt. Gör så här:

500 g hackat och urkärnat fruktkött, t.ex. 100 g chili och 400 g annan frukt
500 g socker. Ta ett paket gelésocker och fyll på med vanligt
1 citron, pressad

Kör fruktköttet i en food processor, pressa i citronen och häll i en kastrull. Tillsätt sockret och koka upp. Låt koka tills massan tjocknar. Det går fortare än man tror. Läs på gelésockerpaketet. Gör marmeladprovet: Häll en droppe marmelad på en tallrik. Låt svalna. Dra ett streck genom marmeladen. Om den inte flyter ihop igen är den klar. Häll upp på rena burkar och skruva på locket genast. Då blir det vakuum i burken och du får det där klickljudet när du öppnar den sedan. Jag brukar skölja locken med litet rom eller vodka först. Det är ett bra trick jag lärde mig av mamma. Hennes äppelmos höll sig i flera år och hon hade aldrig konserveringsmedel i det.

Recept är en sak men det skall döpas också. Vad sägs om Confiture d’Ysengrin? Nja, franska låter ju bra och Ysengrin är ju vargen i fablernas värld, åtminstone i Frankrike. Litet i snällaste laget kanske. Confiture au Loup Garou, låter det bättre? Ja, litet. Marmeladen är definitivt närmare varulv än varg men måste det vara så franskt och tillkonstrat jämt?

Varulvsmos.

Hur hann jag?

När mamma varit pensionär något år eller två brukade hon säga: ”hur hann jag jobba?” Hon hade ständigt fullt upp med olika aktiviteter som hon tyckte om. Hon var inte mycket för att springa på stan eller så men hon promenerade på Gärdet varje dag, lagade mat, lunchade med väninnorna och pysslade hemma. När jag tänker efter är vi nog mera lika till sinnet än jag vill erkänna. Jag gillar också de där sakerna och nu när jag jobbat deltid några veckor så har jag inga problem med att få de lediga dagarna att gå.

Jag går och gymmar på Fitness24Seven tvärs över gatan två gånger i veckan och i förrgår var jag på en elevbehandling på Axelssons. Det var skönt att bli knådad för jag har mycket ont i ryggen men min älskade make knådar bättre. Inte för att klaga på eleven. Hon var där för att lära sig och vad gör det att hon var litet ovan och inte vågade ta i ordentligt. Jag fick en skön helkroppsmassage och gick nöjd därifrån.

Hemma har jag bakat och lagat mat. Nigellas goda julmuffins har jag redan gjort två gånger och nu står hennes Banana Bread i ugnen. På jobbet får vi hekatomber av frukt både i pentryt och i lunchrummet så jag brukar ta med mig litet när veckan är slut. Det är så tråkigt att se den slängas när den nya leveransen kommer. Nu har det varit nektariner ett tag. De är som kanonkulor när de kommer men när de legat hemma några dagar mognar de. Jag hittade ett recept på en mördegskaka med nektariner och maräng som jag provade. Nu är det ju litet riskabelt med recept man hittar på nätet (här exempelvis) och det saknades smör. Jag tyckte att det var konstigt och det gick inte att få ihop en vettig deg av bara mjöl och äggulor. Kollade upp recept på mördegar via google och tillsatte sedan smör så att jag fick en deg som det gick att kommunicera med. Marängen var inget problem tack vare köksmaskinen. Själv hade jag inte orkat slå vitorna. Det blev en okej kaka men jag får experimentera med receptet till nästa gång. Enklast är nog att göra en vanlig pajdeg.

Så här blev det.

Förra veckan bakade jag en laddning rågbullar. Den här gången med valnötter. Receptet varierar beroende på humör men i korthet går det ut på 1 kg mjöl och en halv liter degspad. Så här:

600 g rågsikt, 400 g grahamsmjöl och litet fiberhavregryn om jag har samt 200 g vetemjöl blandas i en stor skål. (Kitchen Aid gör jobbet hemma hos mig.)
1 pkt jäst för bröddegar rörs ut med litet socker i en skål.

Degspad gör jag så här:
Smält ca 75 g smör i en kastrull. Häll på 5 dl mjölk, 1,5 dl sirap och 1,5 tsk salt. Låt bli fingervarmt. Häll i jästen.

Häll degspadet i skålen med mjölet och låt maskinen jobba ca 5 minuter. Låt jäsa en timme. Ta upp på mjölad arbetsbänk och knåda en stund. Rulla degen till en rulle, vik på mitten så att du får två lika långa halvor och skär itu. Fortsätt så tills du får 16 bitar. Rulla till bullar, lägg på bakplåt och låt jäsa en stund. Grädda i varmluft 250 grader ca 10 minuter. Pensla med vatten och låt svalna på galler under bakduk.

De blev mycket goda.

Det är mera välstädat hemma nu när jag har mera tid och jag mår mycket bättre av det. Robotdammsugaren Neato som jag skrev om i förra inlägget sparar verkligen ryggen. Jag behöver bara plocka undan på golvet och släppa lös den. I köket behöver jag städa varje vecka för det blir så smuligt och i sovrummet skräpar chiliplantorna. De kastar torra blommor och små vissna blad hela dagarna. Nu tänkte jag städa ordentligt, våttorka golvet och så. Plockade undan en massa prylar och lade på sängen så att Bosse skulle hålla sig borta därifrån. Jo tjena.

Hur vågar du störa mig?

Men efter några timmar blev det dammsuget i alla fall och jag tog det lugnt under tiden. Jag älskar att jobba deltid. 🙂

Förkylningskyckling

Vi har varit krassliga ett tag och kycklingsoppa påstås ju vara bra mot förkylning och annat elände. När det var som värst åt vi mycket av Campbells kycklingsoppa med spår av kyckling. Mycket små spår måste jag tillägga. Vi var tvungna att fylla ut den litet med riktig kyckling, vitlök och litet grädde. Då bliv den faktiskt riktigt god. Några chiliflagor på toppen var inte heller helt fel.

Nu har jag och min hosta jobbat en vecka och Per gick tillbaka till jobbet igår. Det betyder inte att vi är helt återställda. Vi är fortfarande supertrötta, snörvlar och hostar. Det är värst för Per som har kronisk nästäppa i vanliga fall. Vi kan knappt pussas utan att han kvävs på kuppen. När jag kom hem från jobbet igår bestämde jag mig för att göra en thai-svensk crossover på kyckling med grön curry och rotsaker. Som vanligt jobbar jag utan recept så det blir helt olika i smaken varje gång.

Huvudingredienserna, minus kokosmjölk och litet annat krafs som jag plockade fram efter hand

Till grytor använder vi fulkyckling, dvs Kronfågels frysta kycklinglårfilé à 700 gram. Finkycklingen heter Bosarp och helsteks i ugn med bacon och konjak som jag skrivit om här. Jag började med att värma litet raps-och sesamolja tillsammans med en klick smör i en stor gryta. I den stekte jag hackad gul lök, vitlök och strimlad kyckling. Tog det i omgångar så att det fick stekyta. Sedan tillsatte jag gurkmeja, grön currypasta, fisksås, hackad aji amarillo, buljong, svartpeppar, koriander, paprikapulver och något ingefära. Efter det kom kokosmjölken och några limeblad. Såg till att det fanns tillräckligt med vätska för att inte bränna vid och hällde ned finhackade morötter, palsternacka och selleristjälkar. Sedan fick det puttra på låg värme en timme ungefär. Då kokade jag ris.

Det blev gott men inte lika gott som första gången jag lagade den här grytan. Vet inte riktigt vad det beror på eftersom jag inte minns exakt vad jag hade för ingredienser då. Kanske skulle jag hoppat över gurkmejan? Den hör mera hemma i det indiska köket och när jag gjorde samma gryta med indiska kryddor så funkade det mycket bra. Så är det när man experimenterar i köket. Ibland blir man positivt överraskad och ibland blir det halvbra.

Nu skall jag frukostera på chai och halstabletter.

Mormors mjuka pepparkaka, planeringsstadiet

Mormor (1887 – 1986) bakade allt matbröd och alla kakor själv. Tror att jag har tjatat om det förut. Nu känner jag mig litet rastlös så här på morgonkvisten och funderar på om jag inte skulle göra något åt julbaket trots allt. Testa några recept innan helgen står i dörren och förväntar sig att allt skall vara klart. Hårda pepparkakor är gott och roligt men degen är knallhård och tungarbetad och kakorna brukar alltid gå sönder när de skall tas loss från plåten. Där får det nog bli fabriksbakat istället. En mjuk pepparkaka borde gå bra och mjuka kakor är gott till te som det dricks kopiösa mängder av i det här huset.

Vad säger nu mormors receptbok? Jo, så här:

Brun mjuk pepparkaka

½ kvart sur grädde, eller söt
1 hg smör
265 g socker
2 ägg
½ tsk nejlikor
½ tsk ingefära
1 tsk kanel
3 kkp vetemjöl
½ tsk bikarbonat, löst i litet ljummet vatten
12 st sötmandlar

Socker och ägg blandas i ett fat. Blandningen vispas kraftigt tills den blir ljus och porös. Kryddor, grädde och smält avsvalnat smör tillsättes. En form smörjes med kallt smör och beströs med siktat bröd. Ej för het ugn. 50 minuter.

Kära mormor, vad i alla glödheta är en halv kvarter grädde?
Jag vet att du brukade köpa en kvart kaffe hos farbror Arvidsson som hade ICA-affären en kilometer nedåt vägen och det var 250 gram. Där borde en halv kvart alltså bli 125 gram. Skulle det motsvara 1,5 dl om jag översätter till rymdmått? Ingen aning, men det låter rimligt. Det brukar vara ca 1 dl vätska i mjuka kakor på 2 ägg. Kör så i första testet. Gissar förresten att sur grädde borde vara typ filmjölk, gräddfil verkar för tjockflytande. Tror att jag kör med vanlig matgrädde.

Tre kkp (kaffekoppar) mjöl skall det vara. Jag minns så väl den kopp du alltid mätte mjöl med. Den var ur den gamla stötta servisen som du och morfar brukade dricka morgonkaffe ur. En lätt sprucken öronlös porslinskopp med ett kinesiskt landskap i rött. Men hur mycket rymde den i ml? Säkert mer än en dl men hur mycket? Hemma har vi just inte några kaffekoppar, vi dricker te. Mammas moccakoppar går förstås inte att jämföra med och kopparna ur den engelska servisen är för stora. Den blommiga servisen som jag fick på min 40-årsdag ligger bäst till men jag gissar att den också är för liten. (OK, den här tedrickande familjen äger alltså tre kaffeserviser 😳 ). Om jag chansar på att din kaffekopp rymde drygt 1 dl mjöl så borde tre kkp bli i runda slängar 3,75 dl. Jag får chansa. Om det här inte är empirisk forskning så vet jag inte vad.

Resten av receptet är inga större konstigheter. Teskedsmått har jag. Bikarbonat saknas men i kakor med denna mjölmängd brukar det vara 2 tsk bakpulver. Jag testar nog med en och en halv så får vi se hur det går. Det värsta som kan hända är att kakan blir platt. Den kommer knappast att förvandlas till råttgift.

Sedan skriver du att kakan skall gräddas i ej för het ugn. Så skriver man när man är född 1887 och lagar allt på ett stort lokomotiv till vedspis som det står Näfveqvarns Bruk på. Där finns inga rattar med gradtal att skruva på. Det är att öppna ugnsluckan, sticka in armen och känna av. Hur du lyckades med det utan att bränna dig fördärvad övergår mitt förstånd. Jag kommer nog att köra min varmluftsugn på 175 grader en sisådär 45 minuter som jag gör med min vanliga sockerkaka.

Och slutligen: Mormor, vad gjorde du med de 12 sötmandlarna? Det står inte i receptet så jag förstår att det är självklart. Tyvärr minns jag inte vad självklart betyder i just det här fallet. Jag har inget minne av hela mandlar i någon av dina kakor. Inte heller att du dekorerade kakan genom att sticka ned dem i smeten. Hackade du dem? Eller malde? Jag har ingen aning men lutar nog åt hackat. Det låter lite gott med hackad mandel i mjuk pepparkaka.

Leker nu Klas Klättermus och letar efter alla ingredienser. Mandlar saknas. Nedrans! Det betyder att det inte blir något testbakande just denna morgon. Nåväl, jag hade i alla fall roligt när jag skrev det här. Tack för sällskapet, kära mormor. Jag saknar dig väldigt mycket.