Advent, på vårt sätt

Advent kommer av det latinska ordet adventus som betyder ankomst men används mest som om det betydde väntan. I kristen tradition så väntar man ju på Jesusbarnet som påstås ha fötts den 24 december men det råder olika meningar om det beroende på vem man frågar.

Vi är avkristnade i det här hushållet. Älskade Make lämnade kyrkan för länge sedan och jag lämnade i år. Men det betyder inte att vi avstår från att fira saker. Vintersolståndet infaller i år den 21 december. Idag är det 21 november. Alltså tänder jag glatt våra vackra adventsstjärnor och plockar fram adventsstaken ur skåpet. Vi väntar på årets mörkaste natt då allting vänder och solen åter kommer tillbaka med vår, värme och grönska. Det är också värt att tända några ljus för. Glad första Advent tillönskas alla, oberoende av vad eller vem ni väntar på. Vintersolståndet kommer till oss alla.

Ljuva sommar!

Jag har några favoritord i det svenska språket. Ord som jag tycker är särskilt vackra eller som betyder något speciellt för mig. Morgongåva är ett ord som jag älskar för att det är så vackert, får mig att tänka på sagor med lyckliga slut och den lilla Uppländska orten som jag åkt förbi ibland på väg till fjälls. Morgongåva hör intimt samman med favoritordet kärlek.

Favoritordet framför alla andra just nu är semester. Ett ord som hör ihop med en annan favorit; frihet. Vi är nu lediga i tre hela veckor och det känns alldeles alldeles underbart. Vi har inga större planer utan tänker ta dagen som den kommer, gå på muséer, äta ute, promenera, ha massor med sex, dricka bubbel och njuta av livet och varandra. Jag tror att det är första gången som vi får tre hela veckor tillsammans och vi har ändå varit ett par i över sju år. Det skall bli skönt att få göra som vi vill, när vi vill och hur vi vill utan att ha några bekymmer. Det är frihet.

En del saker finns förstås i kalendern. Tvättstugan idag och sedan dusch och en promme. Imorgon skall jag till skomakaren och hämta nyklackade sandaler och min vita väska som tappade handtaget förra veckan. På onsdag blir det lunch med Kär Väninna och nya ögonbryn på salongen. Midsommar firar vi (inte) hos vår bästis på Sveavägen. Tack för att du räddar oss från små grodorna.

Binda ris åt egen rygg

Det var precis vad jag gjorde några dagar före jul. Jag var helt medveten om saken. Eftersom vi fick fyrbent besök under julen skippade vi golvvasen med tallris och dingel och dekorerade kökslampan istället. På mormors vis med tallris och röda sidenband. Jag visste hur det skulle bli att ta ned alltihopa och jag har skjutit det framför mig till bristningsgränsen. Men nu är det baske mig mitten av februari och jag måste börja med vårsådden i fönstren med mera. Så fram med stegen och sedan blev det tallbarr över hela köket, tallbarr över hela mig och jag svär på att vi kommer att hitta tallbarr på många intressanta ställen resten av året.

Golvet blev fullt men det var lättsopat.

Då var Dagens Nyttighet avklarad så jag kunde med gott samvete ägna mig åt roliga saker. Hade varit ute i snöröken tidigare på dagen och inhandlat kärleksgåva till Älskade Make på Game vid Fridhemsplan. Velade litet fram och tillbaka och bestämde mig sedan för att åka till Lagamati som ligger hörnet om kyrkan vid Odenplan. Vi behövde en stektermometer som det inte går att diska bort graderingen på och det borde väl finnas i en “riktig” köksbutik. Butiken var jättefin och jag kom ut med en pastamaskin och världens snyggaste vinställ. Vadå stektermometer?

Pastareceptet är enkelt. 100 gram mjöl och ett ägg. Knåda till en deg och låt vila i en plastpåse i rumstemperatur en halvtimme. Sedan fick jag googla litet för att komma underfund med pastamaskinen. Den kan göra lasagneplattor, tagliatelle och spaghetti. Helt okej. Framförallt kavlar den ut degen tunnt, jämnt och fint. Första försöket blev tagliatelle.

De skall torka minst en timma så jag tyckte att det blev enklast att hänga dem över en stol. Ser ut att bli lagom till två personer. Laxklampar, räkor, dill och grädde finns hemma så det blir väl något i den vägen. Bubbel finns kvar sedan igår. Det kan bli en trevlig lördagskväll.

Frostigt avslut

Brrr, så kallt det är. Minus 10 i flera dagar nu. Rimfrosten ligger tjock på den stora kastanjen och de andra träden och buskarna på gården. Det är vackert. Särskilt när man betraktar det inifrån med ett glas varm saftglögg inom bekvämt räckhåll.

Jag har varit ledig en vecka och börjar så sakteligen återgå till mänsklig skepnad. Efter att ha sovit ca 10 timmar per natt nöjde jag mig nu med knappt fem. Var uppe redan halv sex. Jag tycker om att vara uppe tidigt på morgonen, före alla andra, och ha en tyst omvärld helt för mig själv. Göra en kopp te och stå i fönstret och titta på de sovande husen mittemot. Enstaka fönster lyser och jag tänker att där bor det småbarnsfamiljer eller någon som antingen är morgonpigg eller har svårt att sova. Förutom susningarna i öronen som jag inte märker av i vanliga fall är tystnaden total och då tänker jag på att tystnad på något sätt har blivit en lyx i vår industrialiserade ständigt uppkopplade värld. Från morgon till kväll är vi omgivna av en ständig kakafoni av olika ljud. Det lågmälda vinandet från datorer och ventilationsanläggningar, trafikbrus som tränger in från gatan, surr från kylskåp, kaffeautomater och annan apparatur. Muzak i hissar, varuhus, kontorslandskap och frisersalonger. “Roliga” mobilsignaler som är roliga de första tre gångerna man hör dem men sedan förvandlas till ren plåga. Ständigt denna ljudkuliss och är det undra på att det börjar bli högre status att ha mobilen avstängd än ständigt påslagen och att folk åker iväg på retreat bara för att komma undan ett tag. Jag skulle själv gärna åka på retreat en helg bara jag slapp allt woowoo med andlighet, kristallterapi, meditation, kaninmat mm som brukar ingå i paketet. Jag vill bara vila, äta god mat, dricka gott vin, vandra i naturen och få vara i fred med mina tankar och min älskade ett tag. Mitt kroppsspråk är så övertydligt att jag kommer säkert att kunna kommunicera utan problem.

Samtidigt som jag springer upp och ned till tvättstugan funderar jag över året som varit. Det har varit ett bra år. Vi har fått köket iordning, vi har jobb och vi är friska. Vi firade vår femåriga bröllopsdag och är fortfarande innerligt förälskade i varandra. Inte på det där smått vansinniga sättet som när vi var nykära utan mera vardagligt varmt och glödande. Vi är trygga i vårt land, i vårt hem och med varandra. Vi trivs med det vi gör och har underbara vänner. Vi är inte rika monetärt sett men har inga ekonomiska bekymmer. Vi har vår hushållsekonomi i ett excelark och där skriver vi upp alla gemensamma utgifter som hyra, el, bredband osv. Sedan har vi en hushållskassa som vi turas om att mata med femhundringar. Det som inhandlas på Systemet skrivs också upp. Summeringar görs månadsvis så vi har järnkoll på vår ekonomi. Det kan tyckas oromantiskt men funkar bra för oss. Vi vill inte ha några ekoproblem i vår relation, alltså håller vi koll på saker och ting. Easy peasy. Förhoppningsvis blir även 2010 ett bra år.

Medierna är naturligtvis nyårsyra, vad annars så här års. DN har påpassligt hittat en ny fransk-brittisk studie som visar att ett måttligt intag av champagne är bra för hjärtat. Inte konstigt. Måttlighet är nog bra för det mesta. Vi håller oss till budgetbubbel i år. Australienska Carrington för 69 spänn är helt okej. Vi tycker att det är godare att dricka rent än Chapel Hill som annars varit vårt budgetbubbel numero uno men mest använt som filler till drinkar. Vi kommer att fira nyår för oss själva detta år. Det känns bra för jag vill helst inte gå ut när det är så här kallt. Brukar inte gå ut på nyårsafton ändå eftersom jag är så skotträdd. Hatar smällare och raketer. Står hellre i sovrumsfönstret och glor vid tolvslaget. Vi gick inte iväg till hallen detta år men har mat ändå hemma. Per gör jättegod skagenröra och den som PrisXtra själva geggar ihop duger den också om man piffar upp den litet med citronpeppar, svartpeppar och rejält med dill. Till nyårsmiddag blir det nog lax. Jag skall försöka att inte fira nyår i myspyskläder men lovar inget. Nej, inga nyårslöften heller. 🙂

Men jag önskar. Önskar mera vila och mindre stress. Mera frid och fred än krig och konflikter. Hälsa och kärlek. Till mig själv och till alla andra människor på vår planet.

Gott Nytt År!

Fortsättning på julkalkonen

Vi började göra fyllningen till kalkonen på julaftons eftermiddag. I Peru äter man vanligtvis mycket sent och är klar vid midnatt då fyrverkerierna börjar. Sedan delar man ut julklappar. Fyllningen är enkel. Man fräser fläskfärs med hackad gul lök, vitlök, salt och peppar. För att få litet sötma lägger man i en näve russin. Sedan fyller man pippin med detta och hivar in den i ugnen. Innan dess hade jag penslat den med litet marinad och lönnsirap för att få den där läckra guldgula färgen. Ett trick som jag anammat från Nigella.

En kalkon på 4,7 kilo behövde två timmar i 150 grader för att bli klar.

Serverad på peruanskt vis med ris. Sallad glömde vi tyvärr bort. Vi är just inga grönsaksätare.

Som tur var tjuvstartade vi med julklappsutdelningen. Efter den bastanta kalkonmiddagen hade jag nog inte orkat. Det var massor med paket, vi turades om att vara tomte och alla rim lästes upp. Förutom expansionen till Borderlands fick jag ett nytt fantasy RGP, Dragon Age, av Älskade Make. Det påminner en del i stilen on NWN1 men har snyggare grafik. Jag har inte kommit så långt i det ännu så jag vet inte hur öppen världen är. Om man kan larva runt överallt som i Oblivion eller om det är snitslade banor som i t. ex. Dungeon Siege. Vi får se.

Jag fick även en vacker handduk med svanmotiv av min kära svärmor och ett hett åtrått doftljus från våra gäster. Av Per fick jag böcker. Han vet ju att jag älskar böcker över allt annat. Det blev två spelguider, en till Dragon Age och en till Fallout 3. Han vet att jag gillar V for Vendetta så han skaffade mig boken av Alan Moore och David Lloyd som filmen bygger på. En del av Anita Blake, The Laughing Corpse i serieform följde också med. Böckerna finns hos den där seriespecialisten på Stora Nygatan i Gamla Stan. Glömmer jämt vad den heter. Sedan köpte Per två böcker till på hugskott och jag tror att de är lyckträffar. Jag har alltid dyrkat Carl Sagan och nu fick jag The Demon-Haunted World. Det skall bli fantastiskt spännande att läsa den. Jag ser också fram emot att sätta tänderna i The Next Fifty Years, science in the first half of the twenty-first century. En samling essäer från ledande forskare editerad av John Brockman. Det kommer att bli mycket läsande denna vinter. Underbart! Om vi någonsin flyttar från vår lägenhet (knappast troligt) så skall den nya lyan absolut ha ett bibliotek. Ett riktigt ett med bokhyllor längs alla väggarna och sköna fåtöljer eller en soffa i skinn. Önska kan man ju alltid göra. Både billigt och roligt och det gör faktiskt inget om det inte slår in. Vi har det så bra som vi har det.
Avslutar med en av de mest hjärtslitande filmer jag vet. Pale Blue Dot av och med Carl Sagan.

Da’n före da’n

Dvs i går. Jag hade fått ledigt och var glad som en lärka. Upp halv sex föstås för jag var spänd som en fiolsträng av förväntningar inför julen och vi hade massor att göra innan gästerna skulle komma på kvällen. Vi började med att gå två vändor till Bolaget och PrisXtra för att bunkra. Älskade Make bar nästan allt för jag har så himskans ont i ryggen sedan en vecka tillbaka. Vet inte hur jag fått hem alltihopa utan honom. Sedan drog han iväg till jobbet och jag satte igång med hemmapysslet. Tänkte på svågern A som skulle packa in sin sköna peruanska hustru J och lille katten Richie i en MiniCooper och bila hela vägen från Helsingborg. Förhoppningsvis är inte trafiken för hemsk. De flesta reste nog redan i fredags.

Vi vill ha en jul med både svenska och peruanska traditioner så Särimner kommer inte att spela huvudrollen den här gången. Den fina ekoskinkan som jag köpte från Taylors smakade ungefär som att kyssa brorsan och var en stor besvikelse. De brittiska grabbarna i butiken är underbara men kanske är de litet främmande för hur man bäst rimmar en svensk julskinka. Halva skinkan ligger nu i frysen och resten har vi redan ätit upp. Det gick bra att bräcka skivor med litet äpple och ha som en lätt lunch. Det blir alltså inte julskinka mitt på julbordet i år. Det blir en peruansk kalkon. Även denna beställdes från Taylors. J hade ringt sin mor hemma i Lima för att uppdatera sig på hur man skall laga till den. Först skall den ligga minst ett dygn i marinad.

Kalkonen med ingredienser till marinaden. Det gick åt en låda vitt vin och fyra vitlökar.

I marinaden ingår även salt, svartpeppar, spiskummin, litet neutral olja och en peruansk chilisort som heter Aji Panca, snabbt försvenskad till “pannkakschili”.

Enklast är att köra de skalade vitlöksklyftorna, chilin och de övriga kryddorna med litet olja i en mixer. Späd med vinet om det inte vill blanda sig. Färgen blir häftigt halloweenorange och såg fantastisk ut på min svarta tröja. Köksbänken skall vi inte tala om. Kalkon har ett segt skinn så picka den överallt med en steknål så att kryddorna kommer in i köttet ordentligt. Lägg sedan fågeln i en stor plastpåse och häll i marinaden (lättare sagt än gjort). Har du en 10 liters syltkittel som dessutom får plats i kylen så är saken biff. Ställ bara in alltihopa.

Jag har haft väldigt långa arbetsdagar sedan Lucia och stressade över julstädningen. Men när jag kom hem i tisdags kväll hade Älskade Per redan tagit hand om alla de tunga sakerna som badrum, hallmattan osv. Jag kunde lugnt ägna mig åt julpyntandet. Dammsög snabbt och våttorkade överallt. Dammade och lade på juldukar.

Salongen. Duken på matbordet broderade min mamma när hon var 17 år. Den är en av de käraste julsakerna jag äger. Duken med röda bandkanter som ligger på den mörka byrån har mormor sytt. Det gamla fotografiet som hänger på väggen är deras förlovningskort Anno 1909 eller när det nu var.

Vi har tyvärr inte plats för gran längre men ibland har vi haft en vas med tallris och några av de små glitterkulorna. Eftersom vi får fyrbent besök det här året så tyckte vi att det nästan var snudd på oförskämt att ha en sådan frestelse (tass, tass, vält, mjaaauuu) stående på golvet så det fick bli tallris i kökslampan istället.

Jag älskar vår nya kökslampa. Den är ultramodern men påminner ändå om tidigt 1900-tal. Jag pyntade den som jag gissade att mormor skulle ha gjort. Blev riktigt nöjd med resultatet. Sedan hann jag precis dammsuga litet snabbt, duscha och dra julklänningen över huvudet innan gästerna kom. Resan hade gått jättebra och de fick en parkeringsplats precis utanför porten. Katten trivs bra och är alldeles alldeles underbar. Det här kommer att bli en kanonjul. 🙂

Tjuvstart

Vi har en ganska avslappnad inställning till julklappar och brukar ge varandra det vi önskar, något gemensamt till oss själva och kanske någon liten överraskning. För två vintrar sedan gick vi runt på ElGiganten och pekade ut vad vi ville ha. Jag ville ha en ny blender istf den som jag dödade när jag försökte göra hummus själv och Per ville ha en läcker röd handdammsugare. Det var minst lika roligt att öppna de paketen på julafton som de med okänt innehåll.

Det här året hade Per bl.a. önskat sig ett spel via Steam så att han inte skulle behöva krångla med skivor osv. Steam är så finurliga att man kan köpa spel över nätet till en annan Steamanvändare och mottagaren kan börja spela så fort affären gått igenom. Tyvärr valde jag att försöka genomföra köpet på Black Friday som mest kan jämföras med första dagen på mellandagsrean i Sverige. Totalt trafikkaos på kortföretagen och jag var förtvivlad över att inget av mina kort funkade. Så Per fick försöka själv och då gick det minsann.

Sedan ville han naturligtvis börja spela spelet som var min julklapp till honom men som han fick betala själv. 🙂

Jag är ett stort fan av Nigella Lawson och hintade skamlöst för Per att jag längtade efter hennes julkokbok som just kommit till NK. Den kostade ungefär lika mycket som min julklapp till honom och han tyckte att om jag köpte den själv skulle det bli en julklapp från honom till mig (hänger ni med?) och då skulle vi sas vara kvitt. Kör i vind. Jag köpte boken när jag var inne i stan sist och var överlycklig när jag kom hem. Nattade mig snabbt och lade förväntasfullt upp den vackra boken på knäna. Och blev superbesviken. Jag trodde inte att det skulle göra någonting men jag är van att läsa Nigellas böcker på engelska, jag har sett hennes program på Youtube på engelska och på svensk TV med svensk text. När jag läste förordet till boken översatte jag automatiskt i huvudet till engelska och då kände jag inte igen henne längre. Det var helt enkelt inte Nigella. Jag kunde inte höra hennes röst eller känna igen de språkliga egenheterna som är hennes. Det var bara så fel och då tappade jag helt känslan för boken och recepten. Som tur är har jag kvittot kvar och kan lämna tillbaka den. Sedan får jag leta efter den engelska versionen eller helt enkelt beställa den från hennes sajt.

Fel, fel, fel! Nigella Christmas skall det vara.

Julhysteri

Nu är det en “vanlig” vecka kvar. Sedan kommer julveckan med efterlängtade gäster och förhoppningsvis litet julledigt också. Det är så många saker som jag skulle vilja fixa till jul men som vanligt hinner/orkar jag inte med ens hälften av dem. Lyxproblem, javisst, men inte mindre jobbigt för det. Jag brukar tänka: “när jag bli pensionär skall jag hinna med…”. Vi får väl se hur det blir när den dagen kommer. Jag längtar. Tills dess, det här är vad jag skulle vilja göra:

Pynta. Jag skulle vilja åka till Brunnsvikens trädgårdar och köpa mattlummer att dekorera lamporna med. Det är så vackert tillsammans med röda sidenband. Jag vill också köpa mera hyacinter. Doftande hyacinter, inte de där mjäkiga med “svag doft” som inte doftar något alls. Okej, jag vet att det är så himla pk att tycka synd om alla allergiker men kan det inte finnas blommor för BÅDA? Allergiker och icke allergiker. Nu verkar det som om all energi läggs på att odla fram sorter som inte har någon doft för tänk på alla allergiker. Jättebra. Tänk på dem men låt även de vanliga doftande sorterna vara kvar tack så mycket. Jag köper tonvis av dem när jag hittar dem. Nuförtiden är det endast de blå som jag får tag på- 😦

Julklappar. Jag känner att jag inte riktigt har koll på vad jag har gjort och vad som är kvar och jag har ingen tid att fundera eller gå ut på stan och handla. Skall jag handla behöver jag veta vad jag skall köpa. Det är så mycket folk i affärerna just nu så jag får panikångest bara av att gå i närheten av City. Jag måste veta vad jag skall ha innan jag går ut, annars funkar det inte. Jag känner hur taggtråden lindar sig kring bröstkorgen bara jag tänker på det. När och om jag äntligen fått tag i det jag vill ha tag i skall det paketeras och rimmas. Som tur är finns ett bra rimlexikon på nätet. Men innan jag börjar slå in paket och lägga dem i tomtesäcken vill jag ha rent på golvet.

Städa. Badrummet behöver grovstädas. Plocka ut allt ur badrumsskåpen och torka rent. Skura kakelväggar och takmålning. Skura ordentligt under badkaret, rensa avloppet (igen) och tvätta duschdraperiet. Torka av alla pryttlar innan jag ställer in dem i badrumsskåpen igen. Det kommer att ta en hel förmiddag eller en hel dag beroende på om jag får jobba ostörd eller inte. De övriga rummer behöver dammsugas, mattor skall skakas, golv torkas och möbler dammas. Juldukar skall läggas på och det sparsamma julpynt vi har skall ställas fram. Sedan har jag en massa tvätt som skall manglas och strykas. Lakan, örngott, handdukar, dukar, you name it. Det är inte klokt hur fort tvättkistan blir full.

Mat. Jag brukar baka lussekatter men förra året orkade jag inte och jag tror knappast att jag orkar i år heller. Veckorna innan jul tenderar att bli ca 50 arbetstimmar och när jag kommer hem på kvällarna är jag så gott som död och orkar inget. Det får bli köpta lussekatter. Skinka och kalkon har jag beställt på Taylors & Jones och de skall hämtas före jul. Skinka kokar jag nog nästa helg och kalkonen skall hämtas dagen innan gästerna kommer. Sedan skall den tillagas på peruanskt sätt. Jag har ingen aning om hur men kommer glatt att delegera denna uppgift till en av gästerna. 🙂 Sedan vill vi nog bara ha sill, jansson och sylta. Jansson skall lagas hemma men det övriga finns på PrisXtra runt hörnet. Jag älskar den affären. De har allting och är dessutom billiga.

Vila. Det blir nog inget av med det. Vila får man göra i graven, sade min moster en gång. Det är väl så.

Ilandsproblem i advent

Det finns en del saker som jag verkligen avskyr. Fönsterputs ligger högt på den listan. Dels för att jag är vansinnigt höjdrädd, dels för att jag förstör fingrarna så förbaskat. Gummihandskar skyddar till en del men jag har ändå såriga fingrar efter över fyra timmars intensivt skurande och putsande igår. Trodde inte att det skulle ta så lång tid. Jag har minnen av att det har gått ganska geschwindt förr om åren. Fönsterskrapan är århundradets uppfinning. Me loove. Det blev fint till slut iaf. Det är roligt att hänga upp rena nystrukna gardiner, lägga på rena juldukar och hänga upp stjärnor. Vi köpte en ny till köket i år. Den gamla pappstjärnan var över 15 år och ganska trasig. Den nya hittade vi på Järnia på Fleminggatan.

Den heter Julhem och kommer från Markslöjd. Jag tycker att den är vacker. Passar bra i ett kök.

I sovrummet har vi en elljusstake. En stram variant. Det blir lätt för krylligt när det finns spetsgardiner i närheten. Duken är ett barndomsminne från 50-talet.

Jag surade över det gråmulna vädret igår. Jag har toknoja på rena fönster till första advent och hade glatt mig åt plusgrader och växlande molnighet som väderrapporten spådde. Naturligtvis duggregnade det. Nåväl, jag borde inte klaga. Det kunde ha öst ned, snöstormat eller varit minus 5 grader. Jag putsade på och försökte tänka på riktiga problem, typ torkan i Afrika och så. Sedan tog jag hand om disken. Vi hade roat oss med budgetbubbel, Rotari Rosé, igår och jag diskade de vackra champagneglasen med lätt och varsam hand. Jag köpte dem när jag var ganska nyinflyttad i mitten på 80-talet. De reades ut på Hallbergs och jag minns att jag åkte runt till varje butik jag kunde hitta och köpte allt de hade.

Jag fick tag i ett dussin men nu är de bara 11. *snyft* Ett ramlade i diskstället och slog sönder foten. Om det inte är ett ilandsproblem så vet jag inte vad. Maken konstaterade tröstande att om vi fortsätter att slå sönder dem i den här takten så tar de slut innan 2145. Sedan kramade han om och pussade. Jag har världens bästa äkta man. 🙂

Annalkande höst, senilitet osv

Den verkar vara över för den här gången nu. Sommaren alltså. Jag kände det först i förrgår morse när jag väntade på 607:an i svinottan. Luften var lätt krispig och den doftade moget. Inga blommor, ingen doft av pågående skördeand utan bara den fullmogna doften av växtdelar som inte längre har något annat att ge än näring till kommande generationer. Naturen förbereder sig för höst och kommande vintersömn och jag börjar fundera på höstgarderob med dräkt, fina strumpor och pumps. Man kan gå utan bylsiga kappor länge än och det är faktiskt väldigt snyggt med svarta byxor/kjol och en udda kavaj. Det är fortfarande varmt nog men de mest somriga kläderna känns nu helt fel. Jag tror att det har med ljuset att göra. När klockan är halv sju på morgonen är det inte förmiddagsljust längre. Nu är det “riktig” morgon. Sneda solstrålar färgar Haga Norras formklippta träd svagt gulgröna. Det är fortfarande lummigt men inte längre sommar. Återigen funderar jag på att försöka promenera hem från jobbet vid Järva Krog någon vacker dag och se om jag kan gena över kyrkogården. Haga Norra är så himla vacker och jag tycker om att titta på planteringarna och läsa på gamla gravvårdar. Konstaterar litet krasst att mitt intresse för kyrkogårdar ökar med åren. Nu har jag iofs gått ur kyrkan men någonstans skall väl askan hamna. Inte för att jag bryr mig så särskilt mycket.

Det jag bryr mig mest om nuförtiden är min irriterande förmåga att glömma var jag lägger saker. Förra månaden gick jag och köpte Scratch Nails underbara Nail Food i jubileumsflaska. Inte för att det var nödvändigt, jag har redan en standardförpackning, men jag tyckte att den var så underbart kitschig och vacker och jag kunde inte få den ur huvudet. Flaskan är i glas, guld och very bombshell. Jag älskar den.

Och nu har jag ingen aning om var jag har gjort av den. Jag är livrädd för att den helt enkelt har hamnat i soporna för jag hade handlat en hel del andra saker samma dag och det blev en del påsar och papper i en hög. Samtidigt har jag en svag minnesbild av att jag ställt den på “ett bra ställe” vilket är det bästa sättet att förvara sina favoritprylar på i väntan på någon framtida arkeologisk utgrävning. Jag har letat i asken med manikyrsaker, i beautyförrådet i sovrumsgarderoben, i linneskåpet, i buffén, i det lilla förrådet för allt möjligt i städskåpet, i badrumsskåpen och en del andra mer eller mindre otänkbara ställen. Den finns ingenstans och jag är jätteledsen. *grååååt*

Uppdatering: Jag hittade den. Hurra! Den låg i kassen med smycken som jag inte sorterat in i byrålådan än. Typiskt.