Idag för 100 år sedan

Jag har en ring som jag älskar. Det är min morfars vigselring och dess värde går inte att mäta i pengar. Inte för mig. Morfar var inte mycket för smycken eller prål i någon form men han hade denna, ett fickur och en kråsnål i guld med en sötvattenspärla. När mormor och morfar gått bort tog mamma hand om morfars vigselring som passade hennes fingrar bäst. Med hjälp av kråsnålen tillverkades en vacker smyckering som mamma bar ibland. Nu bär jag den vid sällsynta tillfällen då jag känner mig i säkerhet. Aldrig i livet att jag skulle riskera att bli av med den på krogen eller på jobbet.

Inskriptionen lyder H (som i Hildegard) 28/2 1913.

Jag gissar att 1913 var förlovningsåret. De bytte väl ringar då och vid vigseln fick mormor ytterligare en. Jag har ett älskat fotografi som jag tror är deras förlovningskort. Mormor är så vacker med sin beslöjade blick och sensuella anletsdrag. Klänningen har hon nog sytt själv. Morfar står rak i ryggen som den soldat han var. Mörkt skönlockig och väldigt stilig.

Mormor och morfar

Jag har för mig att mormor växte upp på en stor gård som hette Ryssnäs intill sjön Glan i Östergötland. Dit kom en dag en smålänning som hette Axel. Nu vet jag inte riktigt hur det kom sig att de här två blev ett par men jag har hört att eftersom de var de enda ogifta ungdomarna på gården så ansågs det inte riktigt passande så det var bara att gifta sig. Mycket var annorlunda för hundra år sedan.

Tack Gingerstyle

Skall ni bara följa en modesajt så följ Gingerstyle. Hon är alltid stilsäker, vet precis vad som passar med vad och kommer med en massa bra tips på vad som finns i butikerna för tillfället. Inte bara lyxmärkena utan även sådant som vanligt folk har råd med. Dessutom modellar hon själv i snygga outfits och berättar generöst om allt möjligt hon är med om i modevärlden. Väldigt trevligt, användbart och utan larv.

Nu i veckan så tipsade hon om platta skor som tydligen skall bli väldigt inne denna vår. Jag föll handlöst för de läckra tofflorna i leopardprint från Wera. Jag fick tag i det sista paret i storlek 40 på Åhléns Fridhemsplan. Kvar finns ett par 41, flera 37 och 38 men inga 39. Kolla in Gingerstyle så ser ni snygga bilder på dem.

När jag letade efter dem snubblade jag nästan handlöst in i hyllan med boots och vad fanns där. En orgie i leopardprickigt. Snygga boots med precis lagom klack i den modell som jag tycker mest om. De är inga fina skor men kostar bara 300 kronor och håller de två säsonger så är det helt okej. Vill jag ha skor som håller ett decennium går jag till Svan på Grev Turegatan.

Nu får det räcka med leoparder.

Jag älskar leopard men det är en hårfin gräns mellan läckert och vulgärt och jag vill inte trampa över. Kommer osökt att tänka på något Kerstin Thorvall skrev om leopardmönstrat och klimakteriekärringar. Jag är visserligen post-klimakteriekärring men kämpar ändå tappert för att hålla leoparden kvar och kärringen borta. Gränsen går precis vid leopardmönstrade fotbeklädnader

Snöglopp och glädjeskutt. Inlägg 13 #blogg100

Det har snöat lovikkavantar idag men det är februari så vad kan man vänta sig. Det blåste kallt när jag stod vid busshållplatsen i eftermiddags men hästarna som ridskolan släppt ut i hagen skuttade runt och verkade tycka att snö var roligt. Jag hade bråttom in till stan för jag skulle träffa en viktig person. Vi gick och fikade och planerade överlämning av Bosse som kommer att bli vår nya familjemedlem.

Nu blev ni allt nyfikna!

Bosse är litet blyg i början berättade Anastasia men han vänjer sig så småningom. Med tanke på detta så gick jag in på Birka Petshop och köpte litet presenter till Bosse så att han skall ha en fin plats att gömma sig på när han behöver. Under soffan brukar vara favoritstället men den är för låg hos oss.

En man behöver gå in i sin grotta ibland har jag hört. Hoppas denna kan passa.

Snöglopp och klagan. Inlägg 12 #blogg100

Måndag igen och jävligare än vanligt. Har inget tålamod med någonting, står inte ut med folk, står inte ut med tjafs och fräste åt min stackars snälla kollega. Jobbade nio timmar men hade säkert kunna stanna ytterligare en timme eller två. Hann precis med fyrabussen från Barkarby. Snöglopp, snorhalt och rått ute. Imorgon blir det snöblandat regn. Jättekul. Näst november är februari den månad jag avskyr mest. Den är kortast av alla men känns lång som ett halvår. Som tur är finns tröst i form av Lars Wivallius (1605 – 1669).

Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!

Lät dansa å rad folk, stora och små,
lät färla sommarens färlor!
På blomster och blad lät tillra och stå
de våta himmelska pärlor!
Lät kvittra, lät tittra
steglitsor små,
hos granna svenska sädsärlor!

Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!

Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,
som titt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.

Lät skogen stå grön, lät jorden få fukt,
se till, att oss intet trängjer,
lät fläkta en skön och härlig en lukt
av skogar, åkrar och ängjer!
Lät kransas, lät dansas
med fröjd och tukt,
lät bäddas brokota sänger!

Lät dansa lilla lekatten.

Vill inte. Inlägg 11 #blogg100

Det finns vissa dagar då man inte har någon som helst anledning att vara sur och nere men är det ändå. Insikten att man är sur fast man inte borde ger en dåligt samvete och så blir man ännu surare. Efter en stund börjar man fnissa och då börjar det kännas bättre. Idag är en sådan dag.

Solen strålar och jag borde gå ut och promenera men jag vill inte.
Jag borde fortsätta städa byggdamm och röja bland böcker och papper men jag vill inte.
Jag borde vara nöjd och glad (för det är jag innerst inne) men jag vill inte.

Vill inte! Skitlöjligt. Jag känner mig som en femåring.

Såg på katthemmets FB-sida att lilla Miu Miu som jag blev så förtjust i och så gärna ville ta hand om har ”åkt hem” dvs hon har fått en matte nu som antagligen är hemma hela dagarna eftersom vi valdes bort pga att vi jobbade heltid. Jag är glad för hennes skull men skitledsen för min egen.

Det här kommer att ta ett tag.

Ljuva helgdag. Inlägg 10 #blogg100

Underbara helgmorgon med strålande sol och minusgrader som vi inte behöver gå ut i, sova länge (kl 07) och äta frukost i lugn och ro. Sedan skall vi väl rensa mera, slänga saker, fortsätta med städprojektet men inte just nu. Jag behöver vila och känna att jag är ledig. Samtidigt kan jag bearbeta alla intryck och idéer den gångna veckans händelser har genererat. Skall vi renovera hallen eller inte? Om ja, när och skall det ske? Före eller efter inskaffandet av katt? Nu tror jag iofs att det där med katten ligger ganska långt in i framtiden eftersom jag inte kan tänka på annat än Miu Miu som kapat mitt hjärta med hull och hår. Vi får väl se vad som händer i den vägen.

Vi har redan gjort oss av med den stora svarta gipspantern. Jag köpte den när jag flyttade in 1983, har älskat den mycket men nu är den så sprucken att den snart faller sönder av sig själv. Per ställde ned den i soprummet igår kväll. Där står den nu i en behållare för grovsopor och skrämmer väl slag på den som vågar sig in. Fast det skulle inte förvåna mig om någon tog hand om den. Väl bekomme i så fall.

Hallmattan har jag också ett gott öga till. Den är en ”äkta” persisk matta som jag köpte på Nessims vid Norrmalmstorg då jag fortfarande hade firma och kontor på stan. Det var på den tiden dokumentären om Iqbal nyss hade visats och jag tänker fortfarande på den där modige grabben och hans bittra slut. Det var så oerhört sorgligt. När jag köpte mattan påpekade jag att jag ville ha en slitstark hallmatta och den fick inte vara tillverkad av barn. Säljaren rekommenderade då en persisk matta för ”de skulle aldrig behandla sina barn på det viset”. Jag, mitt dumma nöt tänkte inte på att de kanske skulle kunna tänka sig att behandla andras barn på det viset så jag köpte mattan. Den är vacker men för tung för att släpas ut på gården och piskas för det skulle den behöva. Jag vägrar att släppa en mattpiska över min tröskel och skälet till det är inget jag tänker berätta om här och nu. Det får bli en annan gång. Mattan kommer att kemtvättas och sedan skänkas bort. Om ingen bland släktingar, vänner eller nätbekanta vill ha den så hamnar den hos Myrorna.

Nu är klockan strax efter ett, solen börjar redan dala och vi äter frukost. Precis som det skall vara en lat ledig lördag.

Småvarmt, äggröra och Prozaco

Deras jobb är klart och mitt börjar. Inlägg 9 #blogg100

Har mått illa av nervositet hela dagen. Var ju tvungen att lämna ut nycklarna till skorstensfolket och var skitnervös för att någon tjyv skulle smita in om de glömmer låsa när de går upp på vinden osv. För säkerhets skull plockade jag på mig mina allra käraste smycken. Det är inte mycket i reda pengar men affektionsvärdet är omätligt och jag skulle bli förtvivlad om jag blev av med dem. Det är ett guldhjärta som jag fått av min far, mammas vackra bismarcklänk med berlocker som var en kärleksgåva till henne, mormors örhängen och morfars vigselring. Vigselringen är mig kärast av allt. Den är prydd med en liten sötvattenspärla och små guldblad som tillverkades av en kråsnål som morfar hade. Inuti står det H som i Hildegard och datum 28/2 1913. Det är alltså snart 100 år sedan de gifte sig.

Men jag hade inte behövt oroa mig. När jag kom hem var det låst ordentligt, möblerna var kvar och det låg en lapp på golvet som berättade att de nu var ”klara”. Klar betyder i det här fallet att de har gjort det jobb som det åligger föreningen att betala för; tätat, provtryckt, murat igen hålen efter sig och dammsugit snällt.

”Klart”

Ommålningen av spiskåpan tillhör lägenhetens inre underhåll och faller på vår lott. Jag tycker att det är helt okej. Tacksam att slippa dela räkningen för det andra jobbet för det är nog många tusenlappar som gått åt där. Vi har en bra förening men en bra styrelse som månar om vårt vackra gamla hus. Jag är mycket glad för det.

Det är inte renoverat här sedan jag flyttade in 1983 och färgen har spruckit i taket och tapeterna är fläckiga. Hallen ser väldigt ruffig ut och vi har pratat flera gånger om vi kanske skulle renovera, orkar vi osv. Om vi bestämmer oss för det så skall jag kolla om duktige byggmästaren Petar fortfarande jobbar. Han byggde så vackert kök åt oss och är en skicklig hantverkare. Men först skall här städas. Det ligger damm över jävla allt så att man kan rita i det. Jag som torkade av allt igår men då var det ändå värre. Golvet är randigt trots att jag moppade så nu jag får knäskura. Började med att förstöra en del städmateriel genom att skura i spisen. Jag vill ha bort så mycket sot som möjligt för det stinker så. Efter denna lilla skrivpaus skall jag kavla upp ärmarna igen och börja damma

Damm på hyllan

Otätt, inlägg 8 #blogg100

Skorstenshelvetet fortsätter. Jag fick ta ledigt idag för att passa lägenheten. Hade goda förhoppningar om att de skulle fixa det snabbt eftersom de verkade få så bra drag i pipan i förrgår. Drag har de fått men det är otätt alldeles ovanför spjället i spisen och det läcker in sot till de ventilationsgångar (och lägenheter) som ligger intill. Alltså måste de täta och de kommer inte åt utan att slå hål i spismuren. Hurra.

”Jag behöver bara ta upp ett litet hål”, sade Mäster. ”Vi murar igen det sedan. Det blir klart idag”.

Okej, det lät bra men nu har vi den där lagen om alltings jävlighet. De bankade i flera timmar utan att komma igenom. Det är rejäla tegelstenar som ligger därinne. Mäster svettades.

Hammarslagen ekade.

Till slut gav de upp och plockade fram slagborren. Det tog en kvart, sedan var de igenom. De borrade, dammsög, petade loss murbruk och tegel och borrade igen. Dammet rök och hålet i spismuren blev större och större. Mina öron kved.

Äntligen kom de igenom.

Nu var det bara det roliga kvar. Krypa in i hålet så gott det gick, täta och mura. Besvärligare än väntat. Självklart, vem hade trott något annat. De höll på och trixade någon timme och packade sedan ihop. De får fortsätta imorgon. Jag städar och snörvlar. Håret är strävt som tagel. Överallt ligger ett lager av fint damm. Samma damm som jag antagligen drar ned i lungorna med varje andetag. Allt, inklusive jag själv, luktar aska och förgängelse. Torkade av alla ytor och våttorkade golvet. Skurtrasan blev alldeles svart. Till helgen får jag göra om alltihopa igen, plus resten av lägenheten. Jag ser fram emot det. Verkligen.

Nu skall jag duscha. *host*

Längtan, inlägg 7 #blogg100

Jobbade litet längre idag eftersom jag gick hem tidigt igår. Konstaterade att solen fortfarande var uppe klockan halv fyra. Äntligen ser man att det har vänt. Jag längtar så efter de ljusa skira morgnarna då luften är som källvatten och fåglarna sjunger vårsånger. Smältvatten som porlar i dikena och luften mättad av jord och multna växtdelar. Att stå i solen och blunda. Känna att nu börjar den allt värma liiite grann.
På fredag börjar februari månad. Kort men avskydd. Den kan inte ta slut fort nog så att det blir mars och tömånad. Sedan gräsmånad i april och blomstermånaden maj.

Ack, så jag längtar efter detta.

Sotigt i röret, inlägg 6 #blogg100

Det är smutsigt hemma hos oss. Jag är inte mycket för att städa i vanliga fall men nu är det värre än vanligt och det är inte mitt fel alls. Föreningen har varit i kontakt med oss litet då och då sedan i höstas om att skorstenspipan läcker. Det är inte alla som har öppen spis, i vår port känner jag bara till vår egen, men skorstensstocken är tydligen gemensam och har en massa kringelikrokar för sig och nu är det täppt. Vi har inte haft några problem bortsett från att vi fick eldningsföbud av sotarmästaren för några år sedan men det är inget jag sörjer över. Den andra lägenheten har värre problem med sot som läcker in. Hur det går till vet inte jag men föreningen hade några experter här före jul som lyste i piporna och sade att här måste rivas och muras om. Vi var lindrigt glada över det. Även om de skulle återställa skorstensstocken och den öppna spisen så lät det som om vi skulle bli tvungna att stå för målningsarbetet. Jag suckade mera över besväret och städjobbet än över kostnaden.

Sedan hände igenting på ett långt tag men plötsligt fick vi en ny kontakt från föreningen. Nu hade de fått tag på en annan firma som hävdade att de kunde rensa och täta skorstensstocken utan att riva någonting, åtminstone inte hos oss. Så idag är de här. Hantverkarna har snällt täckt golvet med byggplast och sedan sprungit mycket mellan vinden och lägenheten. I öppna spisen har det dråsat massvis med skräp och sot. Den stora industridammsugaren de hade med sig har gått varm.

Tjusigt, eller hur?

Att vi haft så förbaskat kallt i lägenheten beror på att vi haft för dålig luftväxling, förklarar Mäster. Kommer det in för litet frisk luft från väggventilerna och de små ventiler (igenmålade) som sitter under fönsterbrädorna blir det inget motdrag och all kall luft från vinden rasar ned genom öppna spisen. Inte undra på att vi har måst gå med dubbla sockor på fötterna om vintrarna.

Nu proveldar Mäster litet och får han bara drag i röret upp till vinden så är det klappat och klart för vår del. Han eldar litet papper och jag tycker att det drar som fan. Tyvärr inte tillräckligt. De måste in imorgon igen. Jag får väl försöka komma till jobbet före tuppen och gå till lunch om jag får. Jobbigt. 