Tack Gingerstyle

Skall ni bara följa en modesajt så följ Gingerstyle. Hon är alltid stilsäker, vet precis vad som passar med vad och kommer med en massa bra tips på vad som finns i butikerna för tillfället. Inte bara lyxmärkena utan även sådant som vanligt folk har råd med. Dessutom modellar hon själv i snygga outfits och berättar generöst om allt möjligt hon är med om i modevärlden. Väldigt trevligt, användbart och utan larv.

Nu i veckan så tipsade hon om platta skor som tydligen skall bli väldigt inne denna vår. Jag föll handlöst för de läckra tofflorna i leopardprint från Wera. Jag fick tag i det sista paret i storlek 40 på Åhléns Fridhemsplan. Kvar finns ett par 41, flera 37 och 38 men inga 39. Kolla in Gingerstyle så ser ni snygga bilder på dem.

När jag letade efter dem snubblade jag nästan handlöst in i hyllan med boots och vad fanns där. En orgie i leopardprickigt. Snygga boots med precis lagom klack i den modell som jag tycker mest om. De är inga fina skor men kostar bara 300 kronor och håller de två säsonger så är det helt okej. Vill jag ha skor som håller ett decennium går jag till Svan på Grev Turegatan.

Leopardboots photo leopardboots_zps4c2f1724.jpg
Nu får det räcka med leoparder.

Jag älskar leopard men det är en hårfin gräns mellan läckert och vulgärt och jag vill inte trampa över. Kommer osökt att tänka på något Kerstin Thorvall skrev om leopardmönstrat och klimakteriekärringar. Jag är visserligen post-klimakteriekärring men kämpar ändå tappert för att hålla leoparden kvar och kärringen borta. Gränsen går precis vid leopardmönstrade fotbeklädnader

Sminkenkät

Häftiga kloka Julia Skott antog en utmaning till sminkenkät och den såg lagom enkel och trevlig ut så jag kopierar:

Sminklook i sommar?
Litet varmare färger än på vintern. Mera beige och brons på ögonen och något varmare och rödare läppstift. Till vardags kör jag helt au naturel. Har alltid läppstift med mig men glömmer oftast att lägga på det. Sommarfötterna har Ferrariröda tånaglar förstås.

Nån bronzer?
Bara när jag skall iväg någonstans och tycker att jag behöver göra mig till. Använder Chanels Hydramax Teinté för utjämnande effekt.

Bästa knepet för sommarmejkupen?
Fixade ögonbryn, mascara och ett badass läppstift funkar alltid.

Mer knep?
Glöm föralldel inte fotfilen och ett snyggt lack på tårna.

Bästa köpet inför sommaren?
Chanels klisterfria läppglans Boy.

Sämsta köpet?
Tunga stinkande parfymer.

Lyckligt lottad

Jag har världens bästa äkta man. Inte nog med att han beställer en svindyr leksak till min födelsedag. Han kommer dessutom hem med Sangria och annat gott på fredagskvällen och fixar i största allmänhet när jag säger att nu har jag nått min gräns och orkar inte. Jag var trött, svettig och utmattad när jag kom hem. Det tog en iskall dusch och två timmars vila innan jag kände mig pigg och sval igen. Då ställde jag mig i diskbaljan och tog hand om det som samlat sig under veckan. Det var en hel del. Nu är jag hungrig som en varulv, inte klädd för att gå ut och vi hade ändå bestämt oss för att laga middag hemma. Det finns entrecote i frysen men ugnspotatis tar för lång tid och jag kom aldrig iväg till PrisXtra för att köpa sallad. Trött, utsvulten och kinkig gnäller jag om att jag vill inte laga mat, jag vill HA mat. Då säger han lugnt att han fixar. Det är så himla underbart. Jag kan bara ta min sangria och sätta mig vid datorn och njuta av de underbara dofter som sprider sig från köket. Jag behöver inte bry mig det minsta och det är så skönt. Jag är sannerligen lyckligt lottad. 🙂

Datamiddag
Det tog inte ens en kvart. Mjumms!

Bonjour Paris

Vi var i Paris i maj. Jag skulle träffa gamla kollegor från France Telecom Nordphone och Per har aldrig varit i Paris och så kan vi ju inte ha det. Eftersom vi aldrig varit utomlands på semester tillsammans trots att vi varit gifta i nästan sju år så grävde vi djupt i de finansiella tillgångarna. Inte för att slösa och lyxa men vi ville bo centralt och bekvämt och sådant kostar. Jag insisterade på hotel Tryp Francois som jag bodde på förra gången. Det kändes bra att kunna hitta i kvarteren och det var bara en kvarts promenad till Galeries Lafayette och hela smeten. Metro Grands Boulevards fanns också alldeles utanför porten.

Vår gata
“Vår” gata. Det ser litet skräpigt ut och det är skräpigt i Paris.

Vi kom ned fredagen den 13:e och när vi installerat oss i vårt vackra men pyttelilla rum tog vi en kort promenad längs boulevarden och mötte sedan upp på hotellet med vår bästa väninna som var nere i samma ärende som jag själv. Vi lärde nämligen känna varandra på FT Nordphone i mitten av 90-talet. Vi drog i väg och käkade på Au Chien qui Fume. Det var roligt för jag kände genast igen den från 1999. Då var vi där med hela gänget och åt middag. Restaurangen är väldigt mysig, har underbar mat och överallt finns det tavlor på hundar.

Jag på den rökande hunden
Vi satt på uteserveringen och jag babblade om vackra hus.

Paris är fullt av vackra hus. De flesta ser ut att vara ritade av Haussmann och de är helt gudomliga. Jag lade också märke till att de parisiska byggnaderna inte verkar vara lika söndervittrade som husen från samma epok i Stockholm. Funderade på om det kunde bero på att det mildare klimatet gör att frostsprängningar inte påverkar husen i Paris. Det kan knappast vara luften. Den är mycket sämre i Paris än hemma. Stadsluften är ständigt fylld av blå rök från moppar och lastbilar som verkar köra på fotogen och gamla gummistövlar. Snöt man sig blev näsduken svart. Usch. i Paris skröt inte miljöbussarna om att de körde på etanol. Oh nej.

Miljöbuss
Miljöbuss. Med katalysator. Det ni.

Men nu tittar vi på litet vackra hus istället. 🙂

Hus med urnor
Fantastiskt hus med urnor i närheten av hotellet.

Fina våningar
Skulle inte tacka nej till lägenheten en bit till höger. Den grönskande balkongen med kolonner.

Fint hus
På en bakgata hittade vi denna vackert dekorerade fasad.

Platan
Överallt fanns plataner. Jag älskar plataner.

Photobucket
Vi hittade också ett arboretum i närheten av Petit Palais

Sequoia
Sequoian var imponerande men såg litet ledsen ut.

Chanel
Men vi ägnade oss inte bara åt att krama träd.

Självklart gick vi in i alla de fina butikerna på Dyra Gatan. Jag var sugen på ett par Chanelskor och de var inte så fasligt dyra men fanns inte i min storlek. Istället köpte jag ett par Birkenstock. Ja, det är sant. Jag åkte till modets huvudstad och köpte ett par Birkenstock. Skor som jag svurit på aldrig skulle komma i närheten av mina fötter. Men de är så underbart sköna. Och leopardfläckiga. Det avgjorde saken. Nej, jag tänker inte lägga upp någon bild.

Förutom skor köpte jag en gudomlig aftonklänning som jag behöver till ett festligt tillfälle senare i sommar. Hittade den på La Pompadour ett stenkast från hotellet. De ville ha 900 EUR för den men när de såg att jag var på väg att börja stortjuta så prutade de. Per hjälpte till och vi fick den för 600 EUR. Den är i kornblå sidenchiffong, urringad till det oanständigas gräns och sitter som en smäck. Behöver bara läggas upp litet. Har hittat fina skor på Svan så nu skall jag bara till skräddaren. För övrigt handlade vi inte så mycket. Några små souvenirer, tryffelolja och burkar med patéer i en delikatessaffär. Och böcker förstås. Ingen resa utan böcker. Min privata noja är att aldrig kliva på ett plan utan en bok som jag köpt på flygplatsen. Sedan hittade vi två engelska bokhandlare i Paris och köpte en hög böcker där. Nu började jag oroa mig för att vi skulle behöva köpa en resväska till.

En stor del av reskassan gick till mat. Vi hade bestämt oss för att äta och dricka det vi ville. På lördagen skulle vi äta middag med några av vännerna från FT Nordphone men på dagen larvade vi runt i stan med vår bästis Ninni. Började med att köpa skor i butiken intill La Pompadour och gick sedan till varuhusen. Per hittade en fin sommarkavaj i linne från Hackett. Vi lunchade på underbara La Maison de la Truffe intill Madeleine. Jag har aldrig ätit något med äkta tryffel i förut och det var en fantastisk upplevelse. I väntan på maten fick vi fräscha bitar av baguette att doppa i tryffelolja som stod på bordet. Det behövdes bara en pytteliten droppe för att smaken skulle sprida sig i hela munhålan. Man kände hur man helt enkelt uppfylldes av den härliga aromen. Per och jag bestämde oss genast för att luncha här minst en gång till under resan. På kvällen träffades vi på L’Auberge Rouge och åt en god middag. Gratulerade söta flickor som hade möhippa vid bordet intill. De var alla pyntade med en liten bit vit brudslöja i håret och söta som karameller. Jag har glömt huvudrätten men minns med hänförelse den ljuvliga vita sparris jag tog som förrätt. Mjumms! På söndagen kom det stora gänget, flera hade bara rest över från England under dagen, och vi åt på en mysig liten restaurang som heter Leo le Lion som ligger i närheten av Ecole Militaire och Les Invalides. De hade öppet på söndagen enbart för oss och vi var där i flera timmar. Åt underbar mat, skrattade och pratade gamla minnen. Härligt!

När gänget hade skingrats hade vi fortfarande några dagar för oss själva och vi vandrade runt i timmar i staden. Började med en god frukost på någon av tesalongerna som fanns i närheten av hotellet och gick sedan dit näsan pekade. Satt på trottoarserveringar och fikade, lunchade på små mysiga restauranger som vi råkade går förbi och den sista kvällen ramlade vi på La Tour L, en trevlig restaurang med medeltida inredning och väldigt god mat. Det var ganska mörkt därinne men Per lyckades ta ett kort på bardisken. Komplett med riddare i rustning och allt.

Tour L
Sista kvällen på La Tour L

Sedan återstod bara att packa för hemresan och ta farväl av en underbar stad.

Vårt rum
Hej då, vårt pyttelilla vackra rum

Vispigt

Fick en Philips elvisp av mamma när jag flyttade in på Gävlegatan 1983. Den är suverän till sockerkakssmet, grädde och potatismos men nu har den börjat väsnas något alldeles förfärligt när jag använder den. Motorn skär vilket ögonblick som helst, jag lovar. Alltså behöver jag skaffa en ny och det vore väl ingen större sak om det inte var så att jag också har funderat på stavmixer en längre tid. Jag vill helst inte ha två prylar till om jag kan komma undan med en. Frågan är om en stavmixer kan vispa grädde och kaksmet.

Var inne på NK i onsdags för jag har en massa poäng att hämta ut men det var lögn att få hjälp av personalen. Informationsdisken var tom, och vid kassan stod anslaget att könumren gällde betalning. Ville man ha rådgivning fick man fråga personalen på avdelningen. Jag stod vid informationsdisken och glodde i en halvtimme och såg hur folk gick fram till kassan, klippte personal och drog iväg med. Så jag försökte också och fick en rejäl avbasning. Nähäpp det gick inte. Jag skulle fråga personalen på avdelningen. De “gick om kring”. Jag letade en stund, surnade till och gav upp. Det blir som vanligt. Jag får hjälpa mig själv bäst jag kan.

Om nu inte någon har ett tips om stavmixerns alla mystiska användningsområden. Snälla.

2. Tre fakta om mig själv

Jag är en stor kvinna. Inte lång, bara 165 cm ,men voluminös. Kvinnliga former eller kramgo heter det visst. Inte så att jag klagar. Jag väger hellre 10 kg för mycket än för litet och jag trivs bra i min kropp för det mesta. Jag vet att jag skulle må bra av att gå ned från 75 till 65 kg och jag vet hur jag skall bära mig åt men den rätta motivationen vill inte riktigt infinna sig. Jag tycker att jag är bra som jag är. Jag vägrar att späka mig utan njuter skamlöst av mat, vin och praliner.

Jag är inte bara iögonenfallande till omfånget utan tar plats i största allmänhet. Är aldrig rädd för att ställa frågor på konferenser, tar ledarskapet i grupper om det inte är bestämt från början och syns och hörs i största allmänhet. Storkäftad kvinna med stort hår och stora glasögon. Påhittig, lösningsorienterad och drivande. “Typical Shaper/Plant”, sade den charmerande professor Meredith Belbin som jag hade det stora nöjet att träffa en gång på 90-talet.

Jag är viljestark och frihetsälskande. Så länge det inte skadar mig själv eller någon annan så gör, säger, äter och klär jag mig som jag vill. Avskyr dogmer som begränsar och stänger in. Älskar naturvetenskap och är skeptisk mot flum i alla former. Försök inte sälja svindyra antiskrynkelkrämer till mig. Jag har inga rynkor och det hade inte mamma eller mormor heller. Det har med genetik att göra och inte med hudvårdspreparat. Botox tror jag inte heller på. Jag fyller ut mina hudveck från insidan. Gärna med hjälp av helfeta ostar. Nu skall jag njuta min morgonlatte och lägga tjocka lager av Port Salut på mitt nyrostade bröd. Det ni!

Älskling, du är mitt socker

Enligt den förnämliga sajten bröllopstorget firade vi sockerbröllop ( 6 år) i helgen. Avgjort trevligare benämning än träbröllopet förra året eller det yllebröllop som vi kommer att fira nästa år. Vad skall vi köpa till varandra då? Strumpor?

I år hade vi bestämt oss för att först och främst inte bestämma oss för mycket. Vi hade redan köpt våra respektive presenter, Civilization 5 till mig och Dead Rising 2 till honom. Sedan skulle vi promenera på stan, kanske shoppa något och avsluta med Kobebiff på Grill. Vi gick ut i det vackra höstvädret, hittade skor till Per hos Wera på Odengatan och en fin skrivbordslampa till mig på Ljushuset. Jag ser så dåligt och vill helst ha tänt i taket för att slippa ta upp tangentbordet och hålla det framför ögonen varje gång jag vill knappa in något kommando som inte sitter i fingrarna. Vi bestämde oss för att flytta morfars Strindbergslampa till morfars skrivbord där den hör hemma och skaffa en ny lampa till mig som bättre fyller mina behov. Jag tycker att vi gjorde ett fynd. Anetas vackra lampa Narvik i mässing kostade bara 500 spänn. Sedan åkte vi hem och lastade av och vilade en stund innan vi gick till Grill.

Grill var fantastiskt. Överdådigt på ett sätt som jag inte sett utanför USA. Jag tyckte att det var suveränt hur de hade delat upp lokalen i flera rum med helt olika atmosfär. Där fanns ett tropiskt rum, komplett med haj i taket, papegojor, bambu och tropiska växter, ett kinky rum med skyltdockor i sexiga underkläder, ett venetianskt rum i gräddvitt, guld och taklampor i glas och ett italienskt rum med rödrutiga dukar, pinnstolar och lampor i smidesjärn. Där satt vi och jag tyckte att det var underbart romantiskt och fint. Vi tog båda ryggbiffen av Wagyukött och den var helt gudomlig. Serverades med en liten caesarsallad och pommes vid sidan om, grillad tomat på crostini och både bearnaisesås och rödlöksås i pyttesmå byttor. Sanslöst dyrt men vadå, vi gör inte om det här förrän om ett år eller så. Men jag går gärna tillbaka till Grill för att ta en drink eller tre och njuta av atmosfären. Kanske äta någon av de mindre dyra rätterna på menyn. Vi flanerade ut i natten mätta och belåtna och tog en sväng förbi Tiki room off Rörstrandsgatan för en tropisk drink innan vi gick hem.
Det var en underbar bröllopsdag.

Planerad spontanitet

Det låter som en paradox men det är det faktiskt inte. Spontaniteten ligger i tiden jag spenderade i affären; max en kvart. Planeringen började nog redan 2003 då LV lanserade linjen Monogram Multicolore. Jag var inte så förtjust i deras väskor förut men denna vita sockersöta sak med monogrammet i karamellfärger var helt oemotståndlig. Tyvärr var den också ouppnåelig på grund av det ohemula priset men jag glömde den aldrig och varje sommar tänkte jag på den. Nu har jag faktiskt råd och när jag ändå var inne i stan slog jag till. Tröstade (lurade) mig själv med att om jag lever 25 år till blir priset per år inte så förfärligt ändå och den kommande sondottern kan ju ärva den om LV fortfarande är populärt då.

Drömväskan
Drömväskan: LV Claudia Multicolore Blanc

Jag svävade på moln när jag klev ut ur butiken, tjusigt klädd i Schollsandaler, brallor från Indiska och en top från 80-talet. Personalen i butiken skall ha en eloge för att de inte dömer hunden efter håren. Jag hade inte min vackraste eftermiddag idag, svettig, osminkad och dan. Lade ned mitt rykande kreditkort i väskan och travade iväg till Stureoptikern och den egentliga anledningen till att jag åkte in till stan idag. Min nya glasögon är klara och äntligen kan jag läsa utan att få ont i skallen igen. Bågarna är kraftiga men det är precis vad mitt ansikte och vilda hår behöver. Ingen mjäk här inte. Trots att jag är Chanelgalen så blev det inte Chanel den här gången.

Prada 2010
Det blev Prada. Jag älskar dem.

Nu är det fredag och fortfarande sommar. Älskade Make är på väg hem från jobbet och när vi vilat oss och svalnat av en stund går vi nog ut och äter någonstans. Jag skall stolt bära mina nya ögon och mina nya väska tillsammans med en söt sommarklänning som jag fyndade i förrgår.

Indiska 2010

300 spänn på Indiska och det var inte ens rea. 😀

Mellan uppdrag, dag 2

Lyckades bocka av ytterligare några saker på min att-göra lista idag. Efter att ha skurat långpannan efter revbenen igår (de blev tyvärr ganska torra) flanerade jag ut i solskenet. Skulle köpa formbröd på Bakery & Spice, lämna in vinterskor för klackning och hämta inramade fotografier. Jag lovade mig själv att bara köpa sulor och skoblock på Hallmans. INTE nya skor. Nehej då.

Skor april 2010
Jag kom ut med de här.

Klassiska snygga pumps har tydligen blivit modernt igen och glad är jag. Har tyckt att det varit väldigt svårt att hitta något med en snygg klack på de senaste åren. De här är också riktigt bekväma. Har inte köpt Peter Kaiser förut men de finns väl inte överallt. När jag kom hem letade jag reda på hemsidan och blev alldeles bedårad av alla vansinnigt söta skor och väskor. Blev särskilt förtjust i ett par illrosa pumps med öppen tå men när farao skall jag ha dem? Det fanns förresten en söt rosa väska också. Suckan och längtan *smäller mig själv på fingrarna*. Försökte att inte tänka mera shoppingtankar utan putsade färdigt fönstren istället. Nu har jag bara köksgardinerna kvar att stryka. Gör det imorgon när jag kommer hem från intervjun. Kollade upp vädret. Det skall bli fint imorgon men på fredag smäller aprilvädret till med skurar och snöglopp. Skit samma. Jag har tvättstugan.

Ilandsproblem i advent

Det finns en del saker som jag verkligen avskyr. Fönsterputs ligger högt på den listan. Dels för att jag är vansinnigt höjdrädd, dels för att jag förstör fingrarna så förbaskat. Gummihandskar skyddar till en del men jag har ändå såriga fingrar efter över fyra timmars intensivt skurande och putsande igår. Trodde inte att det skulle ta så lång tid. Jag har minnen av att det har gått ganska geschwindt förr om åren. Fönsterskrapan är århundradets uppfinning. Me loove. Det blev fint till slut iaf. Det är roligt att hänga upp rena nystrukna gardiner, lägga på rena juldukar och hänga upp stjärnor. Vi köpte en ny till köket i år. Den gamla pappstjärnan var över 15 år och ganska trasig. Den nya hittade vi på Järnia på Fleminggatan.

Julstjärna
Den heter Julhem och kommer från Markslöjd. Jag tycker att den är vacker. Passar bra i ett kök.

Advent-09

I sovrummet har vi en elljusstake. En stram variant. Det blir lätt för krylligt när det finns spetsgardiner i närheten. Duken är ett barndomsminne från 50-talet.

Jag surade över det gråmulna vädret igår. Jag har toknoja på rena fönster till första advent och hade glatt mig åt plusgrader och växlande molnighet som väderrapporten spådde. Naturligtvis duggregnade det. Nåväl, jag borde inte klaga. Det kunde ha öst ned, snöstormat eller varit minus 5 grader. Jag putsade på och försökte tänka på riktiga problem, typ torkan i Afrika och så. Sedan tog jag hand om disken. Vi hade roat oss med budgetbubbel, Rotari Rosé, igår och jag diskade de vackra champagneglasen med lätt och varsam hand. Jag köpte dem när jag var ganska nyinflyttad i mitten på 80-talet. De reades ut på Hallbergs och jag minns att jag åkte runt till varje butik jag kunde hitta och köpte allt de hade.

Champagneglas

Jag fick tag i ett dussin men nu är de bara 11. *snyft* Ett ramlade i diskstället och slog sönder foten. Om det inte är ett ilandsproblem så vet jag inte vad. Maken konstaterade tröstande att om vi fortsätter att slå sönder dem i den här takten så tar de slut innan 2145. Sedan kramade han om och pussade. Jag har världens bästa äkta man. 🙂