Sommarenkät för bokmalar

Min favoritsajt Bokhora har en sommarenkät som jag bara inte kan låta bli:

Om du för en dag fick hoppa in i en bok, och leva där- vilken bok skulle du välja?
Längtans Blommor av Karin Berglund. Jag är katten som rullar sig i kattmyntan.

Vilken bok ska du börja på härnäst?
William Gibsons Virtual Light eller Richard Dawkins The Ancestor’s Tale. Har svårt att bestämma mig.

Hur får du oftast boktips?
Via boksidorna i Femina, Bokhora, Kafka på Jobbet, dagspress, skyltfönster. Allt som handlar om böcker får mig att spetsa öronen.

Det är filmen ”Day after tomorrow” på riktigt och för att inte frysa ihjäl måste du hålla liv i elden. Vilka böcker offrar du till brasan?
Sagoböcker med religöst ursprung; Bibeln, Eddan, Koranen med flera. Kanske en del managementporr. Har mycket av den varan.

Aliens/robotar/en sekt tar över världen och bannlyser alla böcker utom en. Vilken tycker du ska vara den bok som sparas och varför?
Herregud så svårt! Jag kan inte bestämma mig. Kanske alla morfars böcker som jag ärvt för att morfar var den enda tryggheten i min barndom och sinnebilden av min ständiga längtan efter det vilda och det fria. Men om jag skall välja en enda bok – det går ju inte. Jag vill ha flera. Jag vill ha mina vackra trädgårdsböcker för de ger mig hopp och skönhet. Jag vill ha Jacques Bodoins Philibert för den ger mig glädje. Jag vill ha Erik Erikssons Den Sista Hösten för den får mig att gå ut ur den mänskliga. Jag kan inte välja. Vill inte. Vägrar!

Jultomten hälsar på dig och säger att det aldrig mer blir någon jul om du inte skriver in dig själv i en bok. Vilken bok vill du vara med i och vad gör du därinne?
Nigella Lawson’s Christmas. Jag sitter som en fluga på väggen och ser allt hon gör. Provsmakar när hon vänder ryggen till.

Din favoritförfattare åker limo/skateboard/pulka förbi dig. Givetvis springer du efter. Vem är författaren och vad frågar du?
Neil Gaiman och Terry Pratchett delar taxi. Nej, jag springer inte efter. Har fått lära mig att inte störa folk. Går hem och läser om American Gods istället.

Om du skulle skriva en egen bok- vad skulle den handla om?
En sällsam skröna om saker jag varit med om, saker som bekanta har varit med om och fria fantasier. Har funderat på det ett par år. Har två titlar som jag väljer mellan.

Vilken typ av böcker behövs det fler av?
Non fiction utan fikonspråk så att icke vetenskapligt lärda kan ta det till sig.

Finaste budskapet från en bok du har läst?
I varje bok, vare sig det är Shakespeare eller billig kiosklitteratur, finns det alltid minst en mening som är värd att stryka under. Om jag väljer en så betyder det att jag väljer bort alla andra, så jag vägrar. Igen. 🙂

Dag 25 – ännu en första

Min första alldeles egna bok på engelska, The King of the Castle av Victoria Holt. Jag har den fortfarande kvar. Den trycktes 1967 och det står 18,90 med blyerts på insidan av pärmen. Det var litet andra priser på den tiden. Andra löner också inte att förglömma. Det är inget litterärt mästerverk och nu läser jag mest andra saker men jag tycker ändå om den och behåller den av nostalgiska skäl. När jag nu sitter och fingrar på den flyttas jag tillbaka till mitt flickrum i vår vackra lägenhet på Grev Turegatan och livet och Stockholm som det var då. Stureplan fullt med spårvagnar, Lidingötågets station vid Humlegården, Franska Skolan uppe vid Johannes kyrkogård och hästarna i Stockholms Ridhus uppe vid nuvarande ryttarstadion. Böcker som man har levt med länge har en förmåga att flytta en tillbaka i tiden. Jag tror att det är dags att läsa om den här nu.

Fortsättning på julkalkonen

Vi började göra fyllningen till kalkonen på julaftons eftermiddag. I Peru äter man vanligtvis mycket sent och är klar vid midnatt då fyrverkerierna börjar. Sedan delar man ut julklappar. Fyllningen är enkel. Man fräser fläskfärs med hackad gul lök, vitlök, salt och peppar. För att få litet sötma lägger man i en näve russin. Sedan fyller man pippin med detta och hivar in den i ugnen. Innan dess hade jag penslat den med litet marinad och lönnsirap för att få den där läckra guldgula färgen. Ett trick som jag anammat från Nigella.

En kalkon på 4,7 kilo behövde två timmar i 150 grader för att bli klar.

Serverad på peruanskt vis med ris. Sallad glömde vi tyvärr bort. Vi är just inga grönsaksätare.

Som tur var tjuvstartade vi med julklappsutdelningen. Efter den bastanta kalkonmiddagen hade jag nog inte orkat. Det var massor med paket, vi turades om att vara tomte och alla rim lästes upp. Förutom expansionen till Borderlands fick jag ett nytt fantasy RGP, Dragon Age, av Älskade Make. Det påminner en del i stilen on NWN1 men har snyggare grafik. Jag har inte kommit så långt i det ännu så jag vet inte hur öppen världen är. Om man kan larva runt överallt som i Oblivion eller om det är snitslade banor som i t. ex. Dungeon Siege. Vi får se.

Jag fick även en vacker handduk med svanmotiv av min kära svärmor och ett hett åtrått doftljus från våra gäster. Av Per fick jag böcker. Han vet ju att jag älskar böcker över allt annat. Det blev två spelguider, en till Dragon Age och en till Fallout 3. Han vet att jag gillar V for Vendetta så han skaffade mig boken av Alan Moore och David Lloyd som filmen bygger på. En del av Anita Blake, The Laughing Corpse i serieform följde också med. Böckerna finns hos den där seriespecialisten på Stora Nygatan i Gamla Stan. Glömmer jämt vad den heter. Sedan köpte Per två böcker till på hugskott och jag tror att de är lyckträffar. Jag har alltid dyrkat Carl Sagan och nu fick jag The Demon-Haunted World. Det skall bli fantastiskt spännande att läsa den. Jag ser också fram emot att sätta tänderna i The Next Fifty Years, science in the first half of the twenty-first century. En samling essäer från ledande forskare editerad av John Brockman. Det kommer att bli mycket läsande denna vinter. Underbart! Om vi någonsin flyttar från vår lägenhet (knappast troligt) så skall den nya lyan absolut ha ett bibliotek. Ett riktigt ett med bokhyllor längs alla väggarna och sköna fåtöljer eller en soffa i skinn. Önska kan man ju alltid göra. Både billigt och roligt och det gör faktiskt inget om det inte slår in. Vi har det så bra som vi har det.
Avslutar med en av de mest hjärtslitande filmer jag vet. Pale Blue Dot av och med Carl Sagan.

Det pappersfria… nu igen.

Det brukar sällan bli som man tänkt sig. Det extremt hypade “pappersfria kontoret” som alla dillade om på det glada 80-talet (eller var det ännu tidigare) är inte det minsta pappersfritt. Möjligen går det åt ännu mera papper än före PC:ns tid. Det skulle vara intressant att veta. Alla mail som skrivs ut i onödan, allt som kopieras för att sedan läggas på hög och slängas osv.

Nu pratas det om den pappersfria boken/tidningen, dvs läsplattan. Den som skall rädda tidningsbranschen (Fan tro’t). DN:s medieblogg verkar försiktigt positiv. Kommentarerna är som vanligt mera rättframt cyniska.

Apples lilla leksak ser ju fin ut men om det är så att den inte vill visa en hel sida, i läsbar font, på en gång utan tvingar läsaren att scrolla fram och tillbaka eller ännu värre, i sidled, så ställer jag mig tveksam till just den. Det spekuleras i att den skall vara “uppkopplad” och något annat vore väl knappast säljbart. Färgskärm är en positiv grej. Åtminstone för den som hellre vill läsa glossies än böcker och dagspress.

Å andra sidan finns det bra läsplattor utan färg. Bookeen har en liten leksak som Älskade Make har fått i bröllopsdagspresent. Vi firar fem år nästa vecka.

Den här sötnosen har ingen färgskärm men skall man läsa böcker på den så är det kanske inte så nödvändigt. Jag vill inte läsa ELLE i svartvitt men min vanliga pocketdeckare vill jag kunna känna igen om jag läser den i ett nytt format. Den skall helt enkelt kännas som en bok. Bookeens produkt Cybook Gen3 är tunn som en knäckemacka och lagom stor för att få plats i handväskan eller innerfickan på en ytterrock. Specifikationen finns här. På sin hemsida presenterar företaget redan en uppföljare som heter Opus men Per valde Cybook Gen3.

Apples nya produkt skall vara uppkopplad. Jag läser det som att den kommer att ha tillgång till trådlöst Internet så att jag skall kunna sitta på bussen, parkbänken, fiket eller var som helst och kunna surfa iväg till de tidningar jag prenumererar på eller ladda ned en bok som jag vill läsa. Bookeens produkt är mera uppkopplingsbar, dvs man pluggar in den i datorn och laddar den med vad man nu vill ha. Den rymmer ganska mycket. För min del tycker jag att det räcker. Jag läser för det mesta en bok i taget och när den tar slut vill jag smälta den ett tag innan jag känner mig redo för nästa läsupplevelse.

Jag tycker att de här produkterna är roliga som leksaker betraktat men känner mig ändå tveksam till dem på ett gammalmodigt sätt. För mig är böcker viktigt. De är sällskap. Vänner. Familjemedlemmar. Böcker som jag tycker om vill jag behålla och läsa om då och då. Vanliga pocketdeckare släpar jag iväg till Myrorna utan barmhärtighet men aldrig att jag skulle släppa taget om mina Terry Pratchett, Neil Gaiman eller de böcker som jag ärvt från mamma och morfar. Gamla vackra böcker som doftar så där underbart som bara böcker gör. När jag öppnar dem teleporteras jag genast tillbaka till den tid då jag läste dem först och känner vad jag kände då. När jag läser om dem hittar jag nya saker som jag inte såg eller kom att tänka på under tidigare genomläsningar. Den boken är min vän och den har en själ. Jag kan inte se något själfullt i en läsplatta. Det är en konsumtionsvara. Kanske är det en generationsfråga. När jag började Folkskolans första klass på hösten 1959 skrev man fortfarande med bläck. Att “skriva med bläck” var nästan ett ämne i sig. Inte något som vi satt och kladdade med från Dag 1. Då använde vi blyertspenna och det var kanske tur. När vi väl lärt oss alfabetet och att läsa och skriva enklare ord och meningar så fyllde Fröken högtidligt våra bläckhorn i bänkarna med riktigt mörkblått doftande bläck. Sedan plitade vi andäktigt med stift. Den första reservoirpennan fick vi i nästa klass. Jag undrar om övergången från reservoir- till kulspetspenna mötte samma motstånd då som jag nu känner för den eventuella övergången från pappers- till eböcker. Vi får väl se om 20 år eller så när den generation som föddes med eböcker har vuxit upp. Själv kommer jag att sitta i gungstolen med en katt i knät och njuta av en helt vanlig pappersbok och en kopp te.

Sommardeckare: Tursten och Nesser

Hittade en kasse med böcker och tidningar som jag fått av bästa väninnan vid något tillfälle. Kommer väl till pass nu när det är sommar och semester. Började med Den Krossade Tanghästen av Helene Tursten. Helt okej deckare. Ond bråd död redan i första stycket och trevliga poliser. Jag gillar Irene Huss och hennes familj. Skön omväxling till den stereotypa polisen som antingen är frånskild eller lever i en dysfunktionell relation. Storyn var spännande men ganska förutsägbar. Behållningen var personbeskrivningarna och Göteborg med omnejd. När jag googlar på titeln ser jag att boken blivit film också. Det visste jag inte. Den gick tydligen direkt till DVD-marknaden. Kanske kan jag hitta den i en realåda någonstans. Vore kul.

Håkan Nessers Människa Utan Hund är något helt annat. Första halvan av boken är ett rent Noréndrama i juletid och där finns inte skymten av någon polis. Bara den den stora familjehögtiden och alla lidande familjemedlemmar som önskade att de befann sig någon helt annanstans. Två personer försvinner nattetid i snöröken och den trevlige polisen Gunnar Barbarotti presenteras först i kapitel 16. Långt om länge, i kapitel 24, får man en aning om vad som hänt med de försvunna personerna. Jag befinner mig nu i kapitel 29 (av 46) och vet att en av de försvunna har påträffats. Vad som skett med den andre är fortfarande en gåta. Boken är ingen nagelbitare och ingen mardrömsframkallare men helt okej sommarläsning. Den är långt ifrån lättuggad med sina långa meningar och många bisatser men klart läsvärd. När jag suttit med den i soffan, sängen, på bussen osv har jag tänkt att den skulle passa för högläsning men kräver en skicklig uppläsare. Nu ser jag att den finns som ljudbok. Kanske kan det vara något att testa. Är litet tveksam med tanke på att det är författaren själv och inte någon skolad uppläsare som läser. Skall fundera på det samtidigt som jag lägger mig på soffan med ett glas rosé och läser några kapitel till.

Free Radical

My beloved knows that I’m a great fan of System Shock II. He also knows that I’m sometimes bored at work while waiting for the incoming snailmail. So he sent me the link to Free Radical by Shamus Young.

It’s a great story. I’ve always wondered what took place before the start of the SS2 game. I’m also touched by the author’s humbleness and generosity. The classic Internet. Free for all to share and enjoy. Share something today and you risk getting sued right into next week. I’m not even halfway through the online story, but I’m already itching to start SS2 all over again and play as a technical expert with a lot of PSI.