Saffransgifflar med mandelfyllning

De blev inte så tokiga. Goda till julfikat.

Jag brukar alltid baka lussekatter till Lucia. Receptet jag har är ganska bra men degen blir jättestor och kryper ur bunken och alla som gjort ren en degig köksmaskin vet hur besvärligt det är. Dessutom blir man fort trött på torra lussekatter. I år ville jag göra något annat. Fortfarande med saffran men litet mindre och godare. Kom att tänka på mormors gifflar. De var vanligt “vettebröd” som hon sade på sin östgötska men om jag tillsätter saffran och tweakar litet så blir det kanske bra. Man måste fixa litet med mormors recept för hennes anteckningar ser ut så här:

“Mjölken kylslås och alla ingredienser blandas. Utkavlas samt skäres i trekanter samt rullas tillsammans. Jäsas på plåten, ej i formen. Penslas med äggvitan, gräddas och glaseras.”

Jag fick googla litet på “kylslås” men det betyder helt enkelt att man värmer mjölken till 37 grader. Självklart. Degspad skall vara fingervarmt för jästens skull.

Nu bakar vi:

Mandelfyllning

• 80 g smör
• 35 g florsocker
• 75 g mandelmassa
• 1 tsk vaniljsocker

Giffeldeg

2 dl mjölk
125 g kesella (ca en halv förpackning)
100 g smör
1 st ägg
1 st äggula (vitan sparar du att pensla med innan gräddning)
0,5 dl socker
50 g jäst
1 pkt saffran
500 g vetemjöl

Beredning

• Smält smöret och häll på mjölken. Tillsätt socker, saffran, ägg och jästen när degspadet blivit fingervarmt.
• Mät upp mjölet i köksmaskin eller bunke. Tillsätt degspadet och knåda till en fin deg.
• Kavla ut degen, bred litet smör på den och sporra ut trekanter.
• Lägg en liten klick fyllning vid basen på varje trekant och rulla ihop.
• Pensla med äggvitan, låt jäsa på plåtar och grädda i 225 grader varmluft ca 5 minuter

Mormors Mandelstjärnor

De duger men blev inte så fina som när mormor bakade dem

Till jul brukade mormor alltid baka små spröda mandelstjärnor som jag tyckte mycket om. Jag har aldrig testat att baka dem själv men alltid funderat på dem och idag fick jag äntligen tummen ur. Jag hade redan alla ingredienser hemma och började dagen med att ta fram smöret ur kylen det första jag gjorde. Det fick stå och bli rumsvarmt medan jag vaknade litet, drack morgonkaffe och surfade runt på nyheterna.

Receptet innehåller bittermandel och det kräver litet egen uppmärksamhet. Bittermandel är inte ofarligt och skall hållas utom räckhåll för nyfikna småttingar. Eftersom de inte går att skilja från den vanliga sötmandeln förvarar jag dem i en liten burk med en tydlig etikett på. Denna burk skall förvaras högst upp i speceriskåpet bakom en del andra saker. Så här skriver recepten.se om bittermandel.

Nog om det. Nu bakar vi.

Ingredienser

100 g smör
100 g socker
1 msk grädde
1 ägg
6 st bittermandlar
300 g vetemjöl
1 tsk bakpulver

Beredning

Smör och socker röres poröst.

Blanda först i grädden och sedan ägget.

Skålla och mal bittermandeln och vänd ned den i mjölet blandat med bakpulvret.

Kavla ut degen tunt (svårt) och tag ut kakorna med mått.

Pensla med uppvispat ägg och beströ med hackad mandel och pärlsocker.

Grädda i 175 grader ca 5 minuter tills de blir lätt gyllene i kanterna.

Korintkakor

Detta är min mammas recept och hon bakade ofta dessa enkla kakor. De passar till alla tillfällen men är ett måste på mitt kakfat till julen. Till Allhelgona kan man servera dem som Familjen Addams kakor med flugor. De små busfröna kommer att bli överförtjusta.

Dubbel sats blev 84 stycken

Recept (dubbel sats inom parentes)
100 (200) g smör, rumstempererat
1,25 (2,5) dl socker
100 (200) g korinter
3,75 (7,5) dl vetemjöl
1 (2) tsk bakpulver
1 (2) st ägg

Beredning
• Börja med att skölja korinterna ordentligt och låt dem rinna av i ett durkslag.
• Rör smör och socker tills det blir vitt och pösigt.
• Tillsätt äggen.
• Blanda ned korinterna i mjölet, tillsätt bakpulvret och rör ned alltsammans i bunken med smör, socker och ägg.
• Skrubba händerna ordentligt och klicka sedan ut kakorna på bakpappersklädda plåtar.
• Grädda i 175 grader ca 10 minuter.

Julköttbullar, typ

Normala kockar vill naturligtvis lyfta fram sina lyckade insatser i köket men jag är varken kock eller särskilt normal så här kommer en sanslöst misslyckad historia om köttbullar. Möjligen kan den anses sedelärande men tål mest att skrattas åt. Det gjorde jag också när det gått en timme och jag sansat mig. Receptet är det inga större fel på men jag borde ha haft mera salt och nästa gång skall jag öka mängden enbär och kryddpeppar.

Min hovleverantör Lidl har kampanj på sin fina ekofärs just nu så jag köpte två paket à 500 g igår. Maken är bortrest över helgen så jag har dövat min saknad med att julstäda och fixa litet hemma. Nu skulle det alltså bli julköttbullar i stora mängden och jag slog litet i olika receptböcker för inspiration.

Ingredienser

1 kg nötfärs, gärna ekologisk
2 dl ströbröd
3 dl grädde (jag hade bara vispgrädde hemma vid det här tillfället)
1 stor gul lök
1 liten röd lök
1 stor vitlöksklyfta
3 krm salt
3 krossade enbär
1 krm spiskummin
1 krm mald kryddpeppar
2 st ägg
Smör att steka i och vatten att späda med.

Tillvägagångssätt

Börja med att finhacka och bryna löken.

Blanda ströbrödet med grädde. Var snabb i vändningarna för det klumpar sig gärna. Om det blir klumpar är det en mycket dålig idé att försöka reda ut dem med stavmixern. Tro mig, jag vet.

Häll köttfärs och bröd- och gräddblandningen i en bunke. Är du stark i nyporna slår du köttfärssmeten själv. Jag använder min Kitchen Aid på lägsta hastighet och med degkroken monterad. Tillsätt brynt lök, ägg och kryddor. Låt maskinen gå så att allt blandar sig ordentligt. Späd med vatten till rätt konsistens (ungefär som murbruk).

Trilla köttbullar med vattensköljda händer och lägg dem på skärbrädor eller dylikt som du sköljt med kallt vatten. Ha en sköljskål till hands att doppa fingrarna i.

Värm på dina stekpannor och bryn köttbullarna runt om innan du lägger dem i en långpanna för att eftersteka i ugnen. Jag rekommenderar att du inte tar fram flera stekpannor än du är van att jonglera på spisen samtidigt. Jag plockade fram mina tre stora och det var ett misstag. För det första brände jag mig rejält för handtag till gjutjärnspannor blir varma som f-n. Som lök på laxen gick handtaget på min stora aluminiumpanna sönder just när jag skakade om den och hela kalaset dråsade i golvet. Jättekul! Plocka upp halvstekta köttbullar från golvet, skura golv och panna, spola brännblåsor i kallt vatten och lipa en skvätt. Det är i sådana här lägen man är glad att inte ha hund.

Dumma stekpanna!

Nåväl, det blev en del okej köttbullar till jul i alla fall och salta kan man ju göra efteråt. Jag vet att de som är hardcore smakar av smeten innan de steker men jag blåvägrar smaka på rå köttfärs. Så är det bara.

Slutresultatet blev inte helt omöjligt

Oktober 2014

Detta är månaden då jag slutgiltigt accepterat att sommaren är över och börjat njuta av hösten med sin krispiga klara luft. September är fortfarande varm på det där gröna sättet som bara sommaren kan vara. Det avtagande ljuset gör att de ljusa kläderna känns fel men det är fortfarande varmt i luften och inte ett gult löv så långt ögat når. I slutet av månaden anländer dock morgondimmorna som får hela staden att sväva i ett magiskt ljus. Jag låter mig villigt hänföras av det när jag väntar på 3an vid sextiden på morgnarna. Ibland ser jag knappt lyftkranarna vid byggena i nya Hagastaden. Neonskyltarna på Handelshuset (som mest innehåller kontor) är suddiga och alla hårda kanter blir mjuka.

Nu i oktober är luften klarare och de kyliga nätterna river långa röda revor i grönskan. Det är de fallande lövens månad och jag tar hungrigt till mig varje dag då det fortfarande finns löv på träden. Jag blir alltid melankolisk när de faller för aldrig är det så långt till vår som nu. Som tur är finns december med ljus och pynt men innan dess måste jag genomlida november som är en av mina hatmånader.

Farväl fallna sommar 2014. Du kämpade tappert men nu är det slut. Jag ser fram emot din återuppståndelse 2015.

Fotograf: Per Edman

Citronkaka

Idag blev jag sugen på att baka, eller om jag skall vara helt ärlig, jag blev sugen på att slicka skålen. Lidl i kvarteret intill har både ekoägg och jättefina ekologiska citroner. Skall jag ha frukt i mat så vill jag att den skall vara obesprutad, särskilt om jag skall använda skalet. Dagens övning blev en fluffig och god citronkaka. Receptet lyder som följer:

75 g smör
½ dl crème fraiche eller gräddfil
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
3 st ägg, helst ekologiska
3 dl socker
Rivet skal och saft av en ekologisk citron

Smält smöret i en kastrull. Använd litet för att smörja bakformen innan du bröar den.
Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt, citronsaft, gräddfil och smält smör.
Blanda mjöl, rivet citronskal och bakpulver. Vänd försiktigt ned det i äggsmeten.
Häll smeten i en smord och bröad form och grädda i 175 grader ca 35-40 minuter.

NU får jag gona mig med smeten som är kvar i skålen.

Perfekt med en kopp Earl Grey till

When reality becomes unreal

One of my Facebook groups just addressed an issue that will make me think for a long while. I have already thought about this stuff for a long while. When I started gaming eleven years ago it was hard for me to distance myself from the character I played and I couldn’t “steal” stuff from containers in peoples’ houses even when my game designer husband explained that stuff was placed there for the gamer to use. It was a peasant’s life savings for chrissake! It took time to adapt and get rid of that internal safety catch I had. It was the same with killing enemies. It was hard unless I was attacked. Playing an evil character like an assassin or a blackguard was out of the question. It took years to get used to it.

But I got used to it – to a certain extent.

Nowadays I happily snipe bandits in Fallout 3 or Borderlands without feeling any remorse at all. Boom, headshot! I know they are only bits of data and I’m having a good time. The safety catch is off, for these games at least. There are games that are still too realistic. Take S.T.A.L.K.E.R. for instance. It is not a new game. My husband played it until his eyes bled, we watched the films (Stalker and Solaris) and awed over pictures from Pripyat. I got the game, started playing and shooting people and stopped. There was a scene near a train yard and there were lots of enemies around. I maimed one and he started to moan. It was very realistic. I could feel his pain, his fear, his longing for life. I rushed to his side and offered health kits that I had in my pack, but the script of the game didn’t allow me to heal him. He was simply not expected to live. He just lied there, moaning and pleading. At that very moment my safety catch, the one that keeps me from killing people IRL, hit. I couldn’t kill him and I couldn’t continue the game. It was simply too close to home, too realistic, too easy to empathize with.

But Borderlands and Fallout are not and this is the scary part. Drone operating is like playing Borderlands. If it was me, I could probably kill those people and it scares me shitless

Vintersoppa

Nä fy vad vintrigt och kallt det blev. Nu vill jag ha en mustig soppa med mycket rotsaker i så att jag blir varm. Behövde bara gå till Lidl efter rotselleri och kålrot. Allt annat fanns redan hemma.

Ingredienserna

Detta hamnade i soppan:
1 bit kålrot
1 bit rotselleri
1 stor purjolök, skuren i ringar
1 st gul lök, hackad
1 st kinavitlök, hackad
2 st palsternackor
4 st morötter
4 st potatisar
Lagerblad och kryddpepparkorn
3 st buljongtärningar
3-4 liter vatten
Salt efter behag

Jag började med att skala och hacka/skiva lök, purjo och vitlök som sedan fick småfräsa i grytan i litet smör. Under tiden skar jag de andra grönsakerna. Kålrot, rotselleri och morötter är mera hårdkokta än palsternacka så de hackades i litet finare bitar. Hällde ned allt i grytan vartefter det blev klart och rörde om. Tillsatte buljongtärningar och vatten. Jag häller i vattnet i omgångar samtidigt som jag hackar alla grönsakerna. Jag avslutade med några lagerblad och hela kryddpepparkorn. Lät koka upp och sedan fick det småsjuda under lock tills grönsakerna blivit mjuka.

Jag tyckte att smaken blev litet platt så jag tillsatte litet rosmarin och timjan. Vi är inte vegetarianer så en rejäl klunk kycklingfond åkte också ned och nu blev det bättre fart på det hela. Till sist skalade jag potatisarna och skar dem i kvartar. De kokar snabbt så jag brukar spara dem till sist när jag lagar soppa. Toppade med klippt persilja vid serveringen.

En ostsmörgås med mitt hembakade grahamsformbröd smakade gott till.

Pulled beef på högrev

När jag är mellan uppdrag lagar jag mycket mat. Nu fick jag tag på fin högrev till ett bra pris och bestämde mig för att göra pulled beef som omväxling från chilin som jag brukar laga. Vi har både hemkokt chilisås och chilipulver från egna frukter som vi torkat och malt. Det är så roligt att laga mat från grunden och kunna odla litet kryddor och annat själv. Jag sätter på radion, plockar fram ingredienserna och sätter igång.

Ingredienser

1 kg benfri högrev
2 st gula lökar,skivade
1 st kinavitlök, hackad
1 st röd paprika i grova strimlor
1 dl chilisås
1 msk chilipulver (helst chipotle)
1 msk BBQ-sås med chipotle & honung
½ msk mald spiskummin
½ msk mald koriander
1 nypa flingsalt
2-3 droppar rökextrakt om du inte har riktigt chipotlepulver
½ msk whisky

Ingredienserna

Skölj köttet och torka av med hushållspapper. Man behöver egentligen inte putsa det men ser jag talg eller stora blodkärl tar jag bort dem.

Blanda chilisås, chilipulver, BBQ-sås och de andra kryddorna i en skål.

Lägg köttet i en gryta. Smörj in det med hälften av chiliröran, vänd och smörj in resten.
Placera, grönsakerna runt köttet.

På med locket och in med grytan i 100 grader minst fyra timmar. Höj sedan temperaturen till 175 grader och låt vara i ca två timmar till. Titta på det varje timme ungefär så att det inte bränner vid. Är det för mycket vätska, ställ locket på glänt en stund så att det ångar bort.

När allt är klart kan köttet lätt slitas isär med ett par gafflar. Rör om allt och servera i en skål eller ett djupt fat.

Klart att servera

Jag serverade med tortillas, guacamole, riven ost, creme fraîche och majschips. Det blev ingen öl eftersom det är vardag imorgon. Saft går alldeles utmärkt. Man måste inte dricka alkohol jämt.

Det här blev väldigt starkt och nästa gång skall jag nog inte ha så mycket chilipulver.

Grahamslimpor med medelhavsdoft

Det doftar underbart av nybakat bröd, timjan och oregano i hela huset.

Jag har utgått från mormors recept på grahamsbullar och tweakat litet för att det skall passa som formbröd. Riktiga bagare väger allt men jag bakar för nöjes skull och orkar inte konvertera mormors recept från rymdmått till vikt.

Ingredienser

4 dl grahamsmjöl
1 tsk salt
8 dl vetemjöl
2 msk sirap
50 g jäst
4 msk smör
5 dl mjölk

Ytterligare vetemjöl till utbakningen

Jag började med att smula ned jästen med 1 msk socker i en liten skål. Sedan fick smöret smälta på sparlåga i en kastrull samtidigt som jag mätte upp mjölet i den stora skålen till köksmaskinen. Salt, sirap och mjölk hälldes ned i kastrullen när smöret smält och jag rörde om jästen med sockret så att den skulle lösa sig. När temperaturen i kastrullen passerade 37 grader hällde jag ned jästen och rörde om. Startade köksmaskinen på låg hastighet och hällde ned degspadet. Lät maskinen knåda i 10 minuter. Sedan fick hela kalaset stå och jäsa under en bakduk i en timme.

När timmen gått fick maskinen knåda en stund medan jag plockade fram bakformar, röjde en yta på köksbänken att baka på och satte på ugnen. Jag bakade ut två limpor, lade dem i de smorda och mjölade formarna, penslade med litet olivolja och strösslade timjan på den ena och oregano på den andra.

Sedan in i 175 graders värme ca 40 minuter.