Detta är månaden då jag slutgiltigt accepterat att sommaren är över och börjat njuta av hösten med sin krispiga klara luft. September är fortfarande varm på det där gröna sättet som bara sommaren kan vara. Det avtagande ljuset gör att de ljusa kläderna känns fel men det är fortfarande varmt i luften och inte ett gult löv så långt ögat når. I slutet av månaden anländer dock morgondimmorna som får hela staden att sväva i ett magiskt ljus. Jag låter mig villigt hänföras av det när jag väntar på 3an vid sextiden på morgnarna. Ibland ser jag knappt lyftkranarna vid byggena i nya Hagastaden. Neonskyltarna på Handelshuset (som mest innehåller kontor) är suddiga och alla hårda kanter blir mjuka.
Nu i oktober är luften klarare och de kyliga nätterna river långa röda revor i grönskan. Det är de fallande lövens månad och jag tar hungrigt till mig varje dag då det fortfarande finns löv på träden. Jag blir alltid melankolisk när de faller för aldrig är det så långt till vår som nu. Som tur är finns december med ljus och pynt men innan dess måste jag genomlida november som är en av mina hatmånader.
Farväl fallna sommar 2014. Du kämpade tappert men nu är det slut. Jag ser fram emot din återuppståndelse 2015.
Vackert skrivet! Och visst, oktober är en av mina favoritmånader. Hösten när den är som bäst.