Strax före midsommar blåste vår stora aji amarillo ned på golvet. Självklart hände det på natten så vi blev brutalt väckta av braket när krukan gick i bitar. Vi sopade upp det värsta och parkerade den ledbrutna amarillon i en hink tills vidare. Jag såg att rötterna hade det trångt trots att jag planterade om den i slutet av februari och jag hade ingen ny kruka som var större. Vi gick till Weibulls vid Hötorget och handlade i förrgår och imorse fick jag äntligen tummen ur att ta hand om eländet. Flera grenar hade brutits av och två omogna frukter får eftermogna i en skål i köket. Den största har blivit gul och fin men jag är tveksam hur det går med den andra. En av frukterna på själva plantan har också mognat.
Här är monstret nyplanterat i större kruka. Tung som fan.
Jag skulle kunna plantera om de andra också med tanke på hur rotsystemet utvecklats men orkade inte. Ju större kruka desto mera växer de enligt chiliklubben på Facebook så jag väntar tills nästa vår. Vi har lägenhet, inte handelsträdgård. Dessutom har vi bara ett fönster som passar att odla så solkrävande växter i. I sovrummet kommer solen fram vid middagstid och stannar till en bit in på kvällen. Där trivs plantorna bra och vi brukar alltid få mycket frukt på dem. Vi har inte så många av varje sort eftersom det är trångt. Vi har en röd habanero som är tre år, en piri piri och en cayennepeppar (tror vi) som båda såddes förra sommaren. Alla kommer från frukter vi köpt i livsmedelsaffären. Jag är osäker på cayennepepparen. Vi har trott att det var en jalapeño men nu har vi sett sådana i affären och de är mycket kortare och knubbigare till formen. Min älsklingsbebis är den solgula aji amarillon som härstammar från frukter maken tog hem från en resa till Peru för flera år sedan. Den är härligt saftig och pepprig men tillräckligt mild för att kunna ha färsk i sallader. Man kan göra salsa och annat med den men vi får så få frukter per säsong att jag föredrar att äta dem färska.
Hela odlingen. Småkrukorna innehåller plantor som jag sådde i början av mars. En del av fröna var blindgångare så jag fick så om.
Habaneron är alltid generös med frukterna.
De övriga plantorna är sena men när de väl kommer igång är de flitiga.
Bladen har en del gula prickar. Gissar att de kommer från insekter. När det är soligt slår jag upp fönstret på vid gavel så att de kan gona sig i värmen och kanske få litet besök av insekter. Jag har inte märkt att flugor och bin är överdrivet intresserade men den söta lilla blomflugan ställer sig ibland och hovrar nyfiket vid blommorna. För övrigt verkar de självpollinera sig ganska bra. Blommorna alltså.
Nu har vi inte våra chilibebisar bara att titta på. De skall ätas också och stark mat tycker vi båda om. Per är en hejare på att göra chili och vi lagar det gärna tillsammans. Jag tycker om att leka med kniven så jag hackar och Per kryddar och rör i grytan. Facebookgruppen Extreme Food som jag hittade för några månader sedan verkade ha en massa roliga saker i sin butik så idag åkte vi ned till söder för att titta. Vi snackade med en pigg och jättetrevlig tjej och tittade på allt i butiken. En annan kund kom in och visste inte vilken sås han ville ha men han gillade att äta färska habaneros. Jag försökte att inte stirra. Nog för att vi gillar stark mat men så hardcore att vi äter habaneros som om det vore jordgubbar, det är vi inte. Vi handlade chips, baconsalt och några såser.
Rovet från Extreme Food.
Akela's Lair 