Jag har en ring som jag älskar. Det är min morfars vigselring och dess värde går inte att mäta i pengar. Inte för mig. Morfar var inte mycket för smycken eller prål i någon form men han hade denna, ett fickur och en kråsnål i guld med en sötvattenspärla. När mormor och morfar gått bort tog mamma hand om morfars vigselring som passade hennes fingrar bäst. Med hjälp av kråsnålen tillverkades en vacker smyckering som mamma bar ibland. Nu bär jag den vid sällsynta tillfällen då jag känner mig i säkerhet. Aldrig i livet att jag skulle riskera att bli av med den på krogen eller på jobbet.
Inskriptionen lyder H (som i Hildegard) 28/2 1913.
Jag gissar att 1913 var förlovningsåret. De bytte väl ringar då och vid vigseln fick mormor ytterligare en. Jag har ett älskat fotografi som jag tror är deras förlovningskort. Mormor är så vacker med sin beslöjade blick och sensuella anletsdrag. Klänningen har hon nog sytt själv. Morfar står rak i ryggen som den soldat han var. Mörkt skönlockig och väldigt stilig.
Mormor och morfar
Jag har för mig att mormor växte upp på en stor gård som hette Ryssnäs intill sjön Glan i Östergötland. Dit kom en dag en smålänning som hette Axel. Nu vet jag inte riktigt hur det kom sig att de här två blev ett par men jag har hört att eftersom de var de enda ogifta ungdomarna på gården så ansågs det inte riktigt passande så det var bara att gifta sig. Mycket var annorlunda för hundra år sedan.
Akela's Lair 