Bonjour Paris

Vi var i Paris i maj. Jag skulle träffa gamla kollegor från France Telecom Nordphone och Per har aldrig varit i Paris och så kan vi ju inte ha det. Eftersom vi aldrig varit utomlands på semester tillsammans trots att vi varit gifta i nästan sju år så grävde vi djupt i de finansiella tillgångarna. Inte för att slösa och lyxa men vi ville bo centralt och bekvämt och sådant kostar. Jag insisterade på hotel Tryp Francois som jag bodde på förra gången. Det kändes bra att kunna hitta i kvarteren och det var bara en kvarts promenad till Galeries Lafayette och hela smeten. Metro Grands Boulevards fanns också alldeles utanför porten.

“Vår” gata. Det ser litet skräpigt ut och det är skräpigt i Paris.

Vi kom ned fredagen den 13:e och när vi installerat oss i vårt vackra men pyttelilla rum tog vi en kort promenad längs boulevarden och mötte sedan upp på hotellet med vår bästa väninna som var nere i samma ärende som jag själv. Vi lärde nämligen känna varandra på FT Nordphone i mitten av 90-talet. Vi drog i väg och käkade på Au Chien qui Fume. Det var roligt för jag kände genast igen den från 1999. Då var vi där med hela gänget och åt middag. Restaurangen är väldigt mysig, har underbar mat och överallt finns det tavlor på hundar.

Vi satt på uteserveringen och jag babblade om vackra hus.

Paris är fullt av vackra hus. De flesta ser ut att vara ritade av Haussmann och de är helt gudomliga. Jag lade också märke till att de parisiska byggnaderna inte verkar vara lika söndervittrade som husen från samma epok i Stockholm. Funderade på om det kunde bero på att det mildare klimatet gör att frostsprängningar inte påverkar husen i Paris. Det kan knappast vara luften. Den är mycket sämre i Paris än hemma. Stadsluften är ständigt fylld av blå rök från moppar och lastbilar som verkar köra på fotogen och gamla gummistövlar. Snöt man sig blev näsduken svart. Usch. i Paris skröt inte miljöbussarna om att de körde på etanol. Oh nej.

Miljöbuss. Med katalysator. Det ni.

Men nu tittar vi på litet vackra hus istället. 🙂

Fantastiskt hus med urnor i närheten av hotellet.

Skulle inte tacka nej till lägenheten en bit till höger. Den grönskande balkongen med kolonner.

På en bakgata hittade vi denna vackert dekorerade fasad.

Överallt fanns plataner. Jag älskar plataner.

Vi hittade också ett arboretum i närheten av Petit Palais

Sequoian var imponerande men såg litet ledsen ut.

Men vi ägnade oss inte bara åt att krama träd.

Självklart gick vi in i alla de fina butikerna på Dyra Gatan. Jag var sugen på ett par Chanelskor och de var inte så fasligt dyra men fanns inte i min storlek. Istället köpte jag ett par Birkenstock. Ja, det är sant. Jag åkte till modets huvudstad och köpte ett par Birkenstock. Skor som jag svurit på aldrig skulle komma i närheten av mina fötter. Men de är så underbart sköna. Och leopardfläckiga. Det avgjorde saken. Nej, jag tänker inte lägga upp någon bild.

Förutom skor köpte jag en gudomlig aftonklänning som jag behöver till ett festligt tillfälle senare i sommar. Hittade den på La Pompadour ett stenkast från hotellet. De ville ha 900 EUR för den men när de såg att jag var på väg att börja stortjuta så prutade de. Per hjälpte till och vi fick den för 600 EUR. Den är i kornblå sidenchiffong, urringad till det oanständigas gräns och sitter som en smäck. Behöver bara läggas upp litet. Har hittat fina skor på Svan så nu skall jag bara till skräddaren. För övrigt handlade vi inte så mycket. Några små souvenirer, tryffelolja och burkar med patéer i en delikatessaffär. Och böcker förstås. Ingen resa utan böcker. Min privata noja är att aldrig kliva på ett plan utan en bok som jag köpt på flygplatsen. Sedan hittade vi två engelska bokhandlare i Paris och köpte en hög böcker där. Nu började jag oroa mig för att vi skulle behöva köpa en resväska till.

En stor del av reskassan gick till mat. Vi hade bestämt oss för att äta och dricka det vi ville. På lördagen skulle vi äta middag med några av vännerna från FT Nordphone men på dagen larvade vi runt i stan med vår bästis Ninni. Började med att köpa skor i butiken intill La Pompadour och gick sedan till varuhusen. Per hittade en fin sommarkavaj i linne från Hackett. Vi lunchade på underbara La Maison de la Truffe intill Madeleine. Jag har aldrig ätit något med äkta tryffel i förut och det var en fantastisk upplevelse. I väntan på maten fick vi fräscha bitar av baguette att doppa i tryffelolja som stod på bordet. Det behövdes bara en pytteliten droppe för att smaken skulle sprida sig i hela munhålan. Man kände hur man helt enkelt uppfylldes av den härliga aromen. Per och jag bestämde oss genast för att luncha här minst en gång till under resan. På kvällen träffades vi på L’Auberge Rouge och åt en god middag. Gratulerade söta flickor som hade möhippa vid bordet intill. De var alla pyntade med en liten bit vit brudslöja i håret och söta som karameller. Jag har glömt huvudrätten men minns med hänförelse den ljuvliga vita sparris jag tog som förrätt. Mjumms! På söndagen kom det stora gänget, flera hade bara rest över från England under dagen, och vi åt på en mysig liten restaurang som heter Leo le Lion som ligger i närheten av Ecole Militaire och Les Invalides. De hade öppet på söndagen enbart för oss och vi var där i flera timmar. Åt underbar mat, skrattade och pratade gamla minnen. Härligt!

När gänget hade skingrats hade vi fortfarande några dagar för oss själva och vi vandrade runt i timmar i staden. Började med en god frukost på någon av tesalongerna som fanns i närheten av hotellet och gick sedan dit näsan pekade. Satt på trottoarserveringar och fikade, lunchade på små mysiga restauranger som vi råkade går förbi och den sista kvällen ramlade vi på La Tour L, en trevlig restaurang med medeltida inredning och väldigt god mat. Det var ganska mörkt därinne men Per lyckades ta ett kort på bardisken. Komplett med riddare i rustning och allt.

Sista kvällen på La Tour L

Sedan återstod bara att packa för hemresan och ta farväl av en underbar stad.

Hej då, vårt pyttelilla vackra rum