14 & 15, Tre människor och vad jag vill säga till dem

Vissa människor har en stark påverkan på ens liv. Föräldrar påverkar förstås mest men även andra som man kommer i kontakt med, även om det skett sporadiskt, kan ha en stor påverkan. Ibland utan att ens vara medvetna om det själva. Jag hoppar över familjens påverkan i det här inlägget och lägger därmed hela barndomen och en stor del av vuxenlivet bakom mig.

Vi går tillbaka till tidigt 1980-tal. Jag jobbade som systemerare/programmerare och hade en fantastisk chef. Det var en kvinna från Polen och hon lärde mig massor som jag haft stor nytta av senare i mitt yrkesliv. Innan jag träffade henne hade jag aldrig reflekterat över relationen kund – leverantör och betedde mig ganska småstadsaktigt när jag själv köpte något. Min chef lärde mig kundfokus, resultatfokus och att prioritera på rätt sätt när saker körde ihop sig. Ella, jag saknar ord att uttrycka hur innerligt tacksam jag är över allt du lärde mig. Jag tänker ofta på dig. Din klokhet, din generositet med kunskap och din osvikliga känsla för stil.

Ungefär 10 år längre fram i tiden gick jag en ettårig kurs i internationell PR & Kommunikation på IIU, Institutet för Internationell Utbildning som då hörde till Folkuniversitetet. Vi läste höstterminen i Stockholm och på våren åkte vi över till USA för att plugga på SUNY New Paltz och sedan praktisera två månader på olika företag på Manhattan. Jag blev kompis med en ung kvinna som hette Nina. Vi kom väldigt bra överens och gillade samma saker. Till skillnad från många i klassen som kom direkt från gymnasiet och verkade ta det hela som en kul grej tog vi utbildningen på stort allvar. Den kostade dock ett sexsiffrigt belopp inklusive resa och uppehälle. Jag minns första kvällen i USA. Vi hade tagit bussen till New Paltz, installerat oss på campus, och gjort oss iordning för en gemensam kväll i byn. Vi skulle träffas på en pub och när vi kom in genom dörren tvärstannade vi, tittade på varandra och gick snabbt ut igen. Grovhuggna bord, öl i stora kannor på borden och dyngraka tonåringar var inte vår grej. Vi ville ha vita dukar, ljus på borden och en mysig stämning. Hittade Loup Garou på Main Street och den hade allt vi önskade. Vi åt en god middag och hade en trevlig kväll. Det jag lärde mig av Nina har varit ovärderligt i mitt privata liv. Hon är en varm kärleksfull och alltigenom änglalik person. Helt annorlunda mot alla jag träffat tidigare. Genom att se på hur hon interagerade med andra människor föll så småningom vissa saker på plats i mitt huvud och jag kunde öppna dörrar till inre rum som jag inte anade att jag hade. Kära Nina, tack för att du lärde mig hur man umgås med människor man tycker om på ett kärleksfullt sätt utan att det blir styltigt och onaturligt. Tack för att du hjälpte mig hitta min egna värme så att jag kunde dela med mig av den till andra. Tack för att du (och dina föräldrar) lärde mig hur en familj skall fungera. Utan dig hade jag kanske inte haft den lycka jag har idag.

Den tredje personen är min bästa väninna och hon är den klokaste person jag någonsin träffat, näst min Älskade Make. Hon är en av de få människor jag skulle lita på med mitt liv. Mycket yngre än jag men vis och erfaren. En tuff tjej som lärt mig att det är helt okej att vara tuff så länge man samtidigt är skoningslöst trevlig. Ett föredöme, både yrkesmässigt och privat. Vi har haft massor med kul ihop och det är alltid fest att träffa henne även om vi bara kokar soppa på en spik. Hon är bra på det. Gjorde det en gång hemma hos mig när jag hade “ingenting” i skafferiet. Det blev en jättegod middag och jag har fortfarande ingen aning om hur hon bar sig åt. Kära Ninni, tack för att du är världens bästa, klokaste och snyggaste kompis. Tack för att du lärt mig gå i högklackat, vad som passar till vad och vad man kan och inte kan kläcka ur sig på intervjuer. Tack för alla goda råd och för att du alltid finns där i stort och smått.