Att jag är en matglad människa vet alla som känner mig. Förrätter är jag däremot inte så bra på, föredrar en rejäl varmrätt och dessert men snacks och småplock som passar till bubbel går alltid bra. Bubbel är iofs en utmärkt förrätt i sig. När vi har gäster hemma så brukar det serveras bubbel med crostini som jag bloggat om här eller minikrustader med skagenröra. Är jag lat blir det chips, nötter eller annat småkrafs. Skall jag rangordna förrätter så blir det väl så här:
– Bubbel med snittar
– Bubbel med chips/nötter
– Drink med chips/nötter
Ganska enkelt. Det måste inte vara finbubbel. Australiska Carrington kostar 69 spänn och duger alldeles utmärkt.
Mitt hem är min borg, brukar det heta och jag är en väldigt hemkär person. Tycker inte om att flytta runt utan rotar mig djupt på det ställe jag slagit mig ned. Som barn får man självklart inte välja men jag har trivts bra på alla de ställen vi bott på, mamma och jag. Det som hände före fyraårsåldern har jag inga klara minnen av. Mamma berättade att vi bodde i ett litet kyffe på Roslagsgatan men jag har ingen aning om vilket nummer det var eller hur det såg ut. Den första bostad jag minns är Östanvägen 6 i Nyköping. Det var ett gult tegelhus precis i kanten av staden. Utanför fanns en stor gräsmatta sedan allmänning och en liten bergklack med ett torp på som tillhörde ett äldre par som hette Westerberg. Snälla människor med en stor grå katt som hette Måns. Ett par stenkast bort låg Kungsladugården och bakom den fanns bara åker och äng tills man kom fram till Östersjön. Nu är där villaområden hela vägen och det lilla torpet och människorna som bodde i det finns inte mera. Jag funderar ibland på att åka ned till Nyköping någon helg och gå runt i mina gamla kvarter med min älskade men jag inser också att städer utvecklas och växer. Det som jag minns är borta och ersatt av annat. Hittade dock en bildlänk till vårt gamla hus. Man får snurra litet på den så att man ser Lekvägen korsa Östanvägen. Vårt hus är det första i en rad av tre. Det översta fönstret i raden till vänster om porten är vårt köksfönster. Där brukade jag sitta och titta ut. En klasskamrat bodde i huset mitt emot och bakom det fanns Gungparken som innehöll allt det som en gungpark skall innehålla. Gungor, karusell, sandlådor, klätterställningar och ett runt skjul med redskap och tillhörande lektant. Parkleken var bra. Vi hade roligt.
Vi flyttade tillbaka till Stockholm 1965. Jag hade fyllt tretton år, mamma hade fått nytt jobb som VD-sekreterare på IVA och tjänstebostad högst upp i huset på Grev Turegatan 14. Det var en vacker lägenhet men inte så privat. Vi bodde i den inre delen av en enorm våning som tidigare tillhört något hovrättsråd eller vad det nu var. När vi kom in från trapphuset fick vi först gå igenom de stora sällskapsrummen där IVA byggde kontor till ekonomiavdelningen. Sedan hade man satt upp en ny låsbar dörr till sovdelen som blev vår lägenhet. Den var ändå stor, över 100 kvadrat med ett enormt kök och ett kallskafferi som jag saknar än idag. Jungfrukammaren intill blev mitt rum och sedan fanns mammas rum, badrum och två sällskapsrum. Vi bodde bra där även om mamma just aldrig fick vara ledig. Telefonen ringde ofta på kvällar och helger och mamma fick springa ned på kontoret för att rota efter saker som någon slarver glömt. Vi bodde kvar till 1972 då IVA bestämde sig för att kontorisera även vår del och vi flyttade till Värtavägen 25 där mamma bodde till sin död 2005. Själv flög jag ur boet samma år som vi flyttade till Värtavägen och efter en del kringelikrokar har jag landat för gott på Gävlegatan. Här bor jag bra med min man och har inga planer på att flytta. Det enda jag saknar är balkong men vi har har en vacker park utanför fönstret och Hagaparken på nära håll så jag kan inte klaga. Fönsterbrädorna räcker gott för våra chiliodlingar. De nya plantorna har precis grott. Det är vår nu och jag har glatt ställt fram våra klockor till sommartid.
Akela's Lair 