Dag 03 – Mina föräldrar

Det här blir inte lätt men jag skall försöka hålla det på en positiv nivå.

Skogvaktaren i Nävekvarn (pdf-varning) hade två intelligenta och vackra döttrar. En av dem hette Margareta och 1952 blev hon min mor. Mamma älskade hundar och fria vidder där horisonten inte gick att nå. Morfar var jägare och brukets skogvaktare så jakthundar fanns alltid hemma. En kort cykeltur tog henne ned till hamnen vid Bråviken där hon och hennes vänner seglade på somrarna. Som vuxen vandrade hon i Alperna och de svenska och norska fjällen. Jag har ett älskat fotoalbum kvar med bilder från fjällen 1948 och Alperna 1950. Så annorlunda allt såg ut då. Det finns några kort på mor. Hon var bedövande vacker. Alltför vacker för sitt eget bästa.

Mom 24
Mor 1940, nyförlovad och strålande.

Mor genomled ett kort äktenskap. Jag vet inte så mycket om det men maken var polisaspirant i Stockholm, skitsnygg och mamma blev väldigt förälskad. Hon berättade att morfar “såg det” och motsatte sig äktenskapet men mormor hade fallit för den stilige blivande svärsonen och de unga tu gifte sig i Tunabergs kyrka och bosatte sig sedan i Stockholm. Efter en mycket kort tid uppdagades det att han var bigamist. Mor berättade att hon fick ett telefonsamtal hem en kväll från en kvinna som presenterade sig som fru T. “Men det är jag som är fru T”, svarade mamma. Ni kan tänka er hur de båda kvinnorna kände det i det ögonblicket. Mor, som är en klok person, pratade igenom saken med den andra damen, bjöd hem henne och när bigamisten sedan kom hem på kvällen fick han sina fiskar varma av båda två. Tror han åkte ut på en kvart. Heja mor! Sedan gick det några år. Mor jobbade som sekreterare på Statens Industrikommission under krigsåren. Hennes chef var en stilig karl. Greve minsann. Elegant, världsvan och förfinad. De blev förälskade och det gick som det gick. Jag har ofta undrat hur hon kände det den där dagen i slutet av oktober 1951 då hon förstod att hon var gravid. Med en gift man. Stackars mor.

Jag har av förklarliga skäl inte träffat min far så mycket. Jag minns honom väl men fick aldrig någon känsla för vem han egentligen var. Hans plats i familjen var främst som pelarhelgon och verktyg för uppfostran. “Tänk på din fina pappa och hans fina familj. Vad skulle din fina pappa säga om han visste att han hade en så olydig dotter. Då skulle han minsann inte tycka att det var så roligt att komma och hälsa på oss”. Så där lät det hela tiden. Fina pappa hit och fina pappa dit. Jag var inte fin, det begrep jag nog, och eftersom pappa bara hälsade på ca två gånger om året så var jag säkert väldigt stygg och olydig också. Det var nog därför han inte ville komma och bo med mamma och mig, trodde jag. Alla andra ungar hade en pappa men inte jag så det var säkert något fel på mig. Mamma dresserade mig hårt att aldrig säga något om pappa eller vad pappa hette för “då skulle din fina pappa tycka att det var väldigt pinsamt. Det är ingen som begär att lilla Ninni skall tänka på någon annan än sig själv men försök tänka litet på din fina pappa också. Tänk så ledsen han skulle bli om han visste att lilla Ninni gick och pratade bakom ryggen på honom”. Det är fortfarande väldigt svårt för mig att ens tänka det högt. Det är så förbjudet, så pinsamt, så skamligt. Jag är förbjuden, pinsam och skamlig så det är väl lika bra att leva upp till det.🙂

Pappa
Här är pappa.

Den här skissen är en av de många saker som pappa gett oss genom åren. Han försökte vara en så god far han kunde med tanke på noblesse oblige och allt det där. En god adelsman lämnar självklart inte sin blåblodiga hustru för frillfamiljens skull men han låter inte heller den oäkta familjen lida nöd. Han köpte lägenheten i Nyköping åt oss dit vi flyttade 1956 och han köpte nog mammas första bil, en Fiat 500, också. Han har varit ett stöd i periferin och jag vet åtminstone vem han var. Det är det minsann inte alla ungar som gör. Jag minns fortfarande den där fruktansvärda morgonen den 1a januari 1972. Det kom ett telefonsamtal och jag hörde direkt på mammas röst att något allvarligt hade hänt. Jag tassade ut och hon sade “pappa är död”. Pappa hade firat nyår med familjen på Lidingö och när 1972 var blott en halvtimme gammalt brast hans aorta. Döden var så gott som ögonblicklig.

Sedan följde ett elände. Eftersom jag till mammas skam var arvsberättigad, hon tröttnade aldrig på att föreläsa om hur fel hon tyckte att det var, så tyckte den fina familjen att de måste åtminstone hälsa på det enda biologiska men ack så illegitima barnet. Jag kläddes upp, förmanades och skickades ut till Lidingö för att spendera en kväll tillsammans med några släktingar till pappa som jag inte minns längre. Jag träffade dem bara den gången. Sedan skulle ett möte med den bedragna änkan ordnas eftersom hon tyckte att det inte var comme il faut att träffas först vid begravningen. Sedan bestämdes det att jag “inte behövde” vara med på begravningen och då var mötet med änkan inte heller nödvändigt. Så praktiskt då. Det tog decennier innan jag fick möjligheten att lägga en blomma på pappas grav och det ordnades av några helt underbara människor som ärvde hans lilla gård i Turinge. Eftersom pappa inte hade någon son adopterades en ung man ur familjen. Detta skedde nog redan innan jag föddes, jag vet inte säkert. Han var två år yngre än jag och pappa presenterade oss för varandra när jag var sexton eller så i förhoppningen om att vi skulle bli ett par. Jag minns att vi åt middag på Cattelin i Gamla Stan. Nu gjorde både mamma och pappa kardinalfelet nummer ett när det gäller att tussa ihop ungdomar. De gjorde braskande reklam. Alltså tappade jag totalt intresset för denne trevlige person för något avelssto ville jag inte bli. Precis som mamma ville jag göra mina val själv och de ledde också till diverse katastrofer men det är en annan historia. Sedan var det en massa papper som jag var tvungen att skriva under så att jag inte skulle få tillgång till arvet och att änkan skulle ha möjlighet att ta det om hon behövde. Mamma som säkert skämdes över sitt oäkta barn och var angelägen om att inte väcka ont blod i onödan såg med diverse hot och lämpor till att jag skrev på allt som de lade framför mig. Jag fick så småningom mitt arv men var så trött på det ständiga gnället om min fina pappas fina pengar att jag betalade tillbaka alltihop. Då blev det tyst på den fronten.

Så mina minnen av pappa är fragmentariska. Jag minns hur jag satt uppflugen i köksfönstret i timmar, ivrigt väntades på en svart Citroën med vitt tak eller någon annan färgkombination. Pappa körde alltid Citroën DS och han bytte till en ny varje år. När han kom hade han en liten papperspåse med praliner från Augusta Jansson och ett paket med ett mjukisdjur från Steiff. När mor och jag flyttade tillbaka till Stockholm 1965 kunde pappa hälsa på litet oftare men det var fortfarande ingen riktig familjekänsla. Det var en fin och helgad gäst som kom på besök. Jag kläddes upp och förmanades att uppföra mig. Alla ord fick vägas på guldvåg för annars kom räkningen när pappa hade gått och det var inte nådigt.
Nu skall jag göra det mest förbjudna. Trodde aldrig att jag skulle våga men jag är så trött på att be om ursäkt för mitt liv. Jag vet varifrån mitt DNA kommer.

pappa 1908-1972
Pappa. Vila i frid.

Nu får det räcka. Det här inlägget har tagit över två timmar och jag är helt slut.

3 thoughts on “Dag 03 – Mina föräldrar

  1. Hej Ingrid!
    Eftersom jag har vuxit upp i en traditionell familj var det intressant, kanske också lärorikt, att läsa din skildring. “Oäkta barn” (gammaldags uttryck) var åtminstone in på 1960-talet något man skämdes över. I min hustrus släkt tog en ensamstående mamma sitt liv under graviditéten. Därför förstår jag att din mamma bör ha haft problem. Jag gratulerar dig till ditt mod!

    Jag avser kontakta dig om en annat dödsfall.

    Erik F (erik.fagerstrom@fro.se)

    • Hej Erik, det var länge sedan. Trevligt att höra av dig även om jag gissar att du har tråkiga nyheter att komma med. Jag skickar ett mail till dig så tar vi det den vägen.
      Hoppas jaktlyckan står dig bi. Det var en trevlig kurs för många år sedan.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s