Dag 01 – om mig, Akela

Jag brukar beskriva mig som en 58-årig dataspelande ensamvarg med få men nära vänner. Jag är ingen social person utan trivs bäst i små sällskap och behöver mycket ensamhet. Högljudda myllrande människomassor ger mig panikångest och jag skulle aldrig frivilligt sätta min fot på Drottninggatan mellan PUB och Strömmen. Bara tanken på hur det ser ut om man står i korsningen med Kungsgatan gör mig kallsvettig. Jag är ganska känslig för höga ljud, har varit det så länge jag kan minnas och det kan kanske vara hyperakusi men jag har aldrig undersökt det. Det känns litet paradoxalt att hålla för öronen när folk i närheten pratar eller skrattar så högt att det gör ont samtidigt som jag knappt hör vad de säger pga min hörselnedsättning. Har tid hos min öronläkare i januari så då får jag reda ut begreppen och skaffa de hjälpmedel jag behöver.

Jag kan skämta och bära mig tokigt åt samtidigt som jag är misantropisk, livstrött och tvivlar på att världen har plats för det här pinsamma oäkta barnet som aldrig borde ha blivit fött men ändå tar plats, larmar och gör sig till. Jag gillar lyxiga middagar på restaurang men om det finns barn därinne brukar jag vända i dörren. Jag avskyr småbarn. Dels för att de kryllar och skriker (se panikångest och hyperakusi ovan) dels för att de påminner mig om min egen barndom som jag helst vill glömma helt och hållet. Jag var världens sämsta mor men kommer förhoppningsvis bli en bättre farmor. Hemma tycker jag om att leka i köket, baka och fixa. Jag längtar efter min pension så att jag kan gå i bitar och tänker gå senast efter nästa val. Har läst att man skall vara 62 år och en månad och det blir i slutet av juli 2014 och då är det lika bra att vänta till valet för att se vad som händer.

Jag älskar att flyga men är vansinnigt höjdrädd och blir yr bara jag kliver upp på en stol för att hämta något i köksskåpet. Jag sitter hemma och längtar efter skogspromenader men är för lat för att ge mig ut. Förresten kanske man möter en massa folk med skrikiga ungar om man går ut. Bäst att stanna hemma.

Jag älskar böcker, har läst själv sedan femårsåldern, och Djungelboken blev en tidig favorit. Av någon anledning har jag alltid haft för mig att ledarvargen Akela var en hona, kanske för att jag växte upp i en värld av bestämda kvinnor där män var okända varelser som bara fanns i periferin. Så när jag valde mitt nätnick så fick det bli Akela och det hänger kvar. Har lekt med tanken att tatuera en slinga med vargspår på ena skuldran men det blir nog inte av. Ibland räcker det att bara tänka på saker. Jag tänker och planerar ganska mycket. Om jag blir 85 år så är 2037 mitt dödsår. Där slutar min planeringshorisont. Sedan får jag ledigt.🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s