Dagens i-landsproblem

Jag har haft det litet svajigt med hälsan de senaste två åren ungefär. Det hör naturligtvis till när man börjar närma sig slutet på medelåldern. Det händer att jag får hjärtklappning och ont. Ibland kan det göra väldigt ont. Det blir svårt att andas , jag blir yr handsvettas och får ångest. Är jag hemma brukar jag gå och lägga mig på sängen en stund, är jag på jobbet står jag helt enkelt ut och dubbelkollar allt jag gör eftersom koncentrationsförfågan far ut genom fönstret när de här anfallen kommer. Eftersom jag är mera medicinskt nyfiken är rädd så har jag nöjt mig med att leta litet på nätet och sedan ignorera det hela till nästa gång om en timme eller två dagar eller när det nu händer. Vårdguiden i all ära, men seriöst… om jag skulle ta det där på allvar skulle jag landa på akuten flera dagar i veckan och det är inte rimligt. Det hela beror förmodligen på stress vilket också är den första förklaringen Vårdguiden tar upp. Nåväl, jag travade iaf iväg till min snälla husläkare på utmärkta Kvartersakuten Matteus i onsdags. Hjärtat slår snällt och stadigt som det skall och blodtrycket var perfekt; 80/123 eller vad det nu var. Var in på labbet och lämnade en större del av mitt blodförråd och skall tillbaka efter provsvaren om en vecka. Får även en remiss till en bra ögonläkare. Min gamla har gått i pension och det behöver mina glasögon också göra. Ser fram emot att gå till Stureoptikern och kolla på bågar. De har ett fantastiskt produktutbud. Jag kommer väl att fastna för Chanel som vanligt. Glasögon är ett fashion statement.🙂

Det verkar inte vara något större fel på mig och min egen teori är att jag helt enkelt stressar och sjåpar mig. Till en del kan det bero på öronproblem. En kollega har också yrselanfall ibland och även när hon ligger ned. Jag fick nästan panik när det hände mig första gången sedan asgarvade jag. Hur sjutton kan det kännas som om man är på väg att ramla omkull när man redan ligger ned? I sin sköna säng dessutom. Urfånigt! Men det kan bero på något med de små kristaller som finns i innerörat där balanssinnet bor. Även detta påverkas av stress men jag vet att jag har något med öronen. Har varit extremt känslig för höga ljud sedan jag var barn och det blir inte bättre med åren trots att jag hör dåligt numera. Kanske dags att ta en ny hörselkurva. Doktorn mumlade något om hörapparat för 5-6 år sedan. Undrar om det finns snygga svarta med bling på? Förresten… varför finns det inte glasögon och hörapparat allt-i-ett? Snygga. Snälla någon, uppfinn!

A propos höga ljud så hade Magdalena Ribbing fått en ny fråga om barnskrik i dagen DN. Det är ett ganska vanligt ämne där och diskussionerna brukar snabbt bli ganska infekterade. Jag håller nog med frågeställaren om att barn låter mera idag än vad de gjorde förr. Det är väl både bättre och sämre. Bättre, för jag vill inte tillbaka till den tid då man fick ett slag i ansiktet om man råkade säga ett pip för mycket och sämre för det gör så förtvivlat ont i öronen med dessa gälla skrik och vrål överallt. På något sätt borde det väl gå att lära ungarna att inte vråla så förbaskat så fort de inte får allt de pekar på nuuu! Fri fostran är väl bra men det är skillnad på frihet i fostran och frihet från fostran. Det sistnämnda verkar tyvärr vara ganska vanligt. Jag kunde inte låta bli att ge en kommentar till Ribbings blogg:

Jag tror att det finns någon form av undersökning på hur högt barn låter. Minns att jag läste en kort artikel i Illustrerad Vetenskap för flera år sedan och jag har letat mig blå efter den på nätet men inte hittat den. Studien visade att ett barn som är riktigt upprört kan komma upp i samma decibeltal som ett gevärsskott (kulvapen) eller ett Fokkerplan i startögonblicket. Alltså klart över gränsen för obotliga hörselskador för de som råkar finnas i närheten.

Jag har letat som en galning efter den där studien som jag läste om. Själva tidningen har gått till pappersinsamlingen för åratal sedan. Googlar jag hittar jag en (förbaskat stor) PDF om ljudöverkänslighet, hur det artar sig och vad det kan bero på. Sedan finns en del annat om buller och ljudmiljö i största allmänhet men ingen vetenskaplig studie. Att barnskrik kan göra skitont i öronen vet väl de flesta men det är så icke-pk att klaga på. Barn skriker, det är väl bara att gilla läget. Deal with it, typ. Jo, det får man väl göra och jag går ingenstans utan mina öronproppar. Kommer det in en dagisklass på bussen flyr jag i panik och tar nästa buss. Det funkar. Sedan finns situationer som inte går att undvika. Som den gången en femåring fick ett vansinnesutbrott för att han inte fick leka med dörrhandtaget på flygplanet. Risken för att ungen skulle ha lyckats öppna dörren på 10 000 meters höjd var nog minimal men flygplansdörrar är inte leksaker. Det var decibel det. Ringde i öronen på mig nästan en hel dag efteråt och jag hade tyvärr bara en pappersservett att stoppa i öronen. Jo, sådana situationer går förstås också att undvika. Jag reser inte längre. I-landsproblem, javisst.😀

3 thoughts on “Dagens i-landsproblem

  1. Jag tror absolut på den där studien. Vår Franks decibelantal är inte att leka med. Han är verkligen … begåvad. Fille har inte riktigt samma resurser.

    Jag blir OERHÖRT stressad när våra barn skriker bland folk. Tack och lov har vi ännu sluppit Det Stora Offentliga Vredesutbrottet, men räknar med att det kommer någon gång. Jag tror att bästa strategin är att ignorera, vilket är jobbigt just då (särskilt för omgivningen) men bäst i längden. Jag körde med vredesutbrott som barn men slutade rätt snabbt när jag insåg att de inte hjälpte ett dugg.

    Men det är svårt. Barn är barn. De är irrationella och har ett annat sätt att se på tiden, dvs “snart” betyder “oändligt långt bort”. De blir trötta på att man alltid bestämmer över dem och då tar de till ett vapen som oftast biter: rösten.

    Däremot tycker jag att det är värre att åka buss med mellan- och högstadieklasser än med dagisgrupper … där väntar jag också hellre på nästa buss.

    • Jo, det ligger väl något i det du säger. Jag har en förbaskad ovana att äta fort, gå fort, jobba fort och förhoppningsvis tänka ganska fort också. Åtminstone när jag var yngre. Tack för din kommentar och ha det gott.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s