Ge mig pojken och jag skall ge dig mannen

Det påstås vara ett jesuitiskt motto. Huruvida det stämmer eller ej kan jag inte avgöra men jag kom att tänka på det när jag läste Sakines (som vanligt) tänkvärda krönika i Expressen idag. Hon skriver om vår forfarande vänstervridna public service TV. Jag undviker gärna barnprogrammen nuförtiden men det verkar som om de inte har ändrat sig mycket sedan jag tittade på Kapten Zoom.

Enligt krönikan säger UR:s nuvarande VD att “programmen ska vara opartiska och sakliga”. Det skall de säkert men “skall” är en sak och “är” en annan. Jag drar mig till minnes en lektion då jag läste PR och kommunikation på IIU, Institutet för Internationell Utbildning. Föreläsaren för dagen var just denne nuvarande VD för UR och han berättade om sitt yrkesliv som journalist. I början av karriären jobbade han på en liten landsorstidning och fick nys på något som han misstänkte skulle kunna vara oegentligheter på ett av ortens företag. Utan att leta efter några bevis eller kolla upp sina källor skrev han en braskande artikel där han hängde ut företagsledaren i fråga. Det var ett litet samhälle med stark social kontroll. Företagsledaren orkade inte med pressen utan tog livet av sig. Sedan uppdagades det att han var helt oskyldig till de anklagelser som riktats mot honom. Det som föreläsaren (nuvarande VD för UR) sade som förklaring till att han tyckte att det var helt okej att hänga ut den här personen och att han inte hade ett uns av dåligt samvete för den döde eller hans änka och barn kan jag höra i huvudet när som helst.

Det är företagens ansvar att se till att de inte kan misstänkas.

Det var detta som var sensmoralen i föreläsningen. Vi, som skulle bli PR-människor och informatörer och kanske hamna i ute i näringslivet, skulle lära oss att allt ansvar ligger på företaget. Även om anklagelserna är ogrundade så är vi att betrakta som skyldiga. Jag tappade hakan. Det är minst 15 år sedan men det berör mig fortfarande väldigt illa. Som företagare (dvs kapitalistjävel och utsugare enligt vänsterlogik) har man alltså ingen rättssäkerhet. Förtjänar ingen rättssäkerhet. Endast på grund av att man tillhör den utsugande klassen, dvs det privata näringslivet. Jag tänker ofta på de efterlevande till den olycklige företagsledaren där ute i Sverige. Det är så förbannat sorgligt.

När jag läser om vad våra licenspengar går till så förvånar det mig inte att det röda blocket lyckas hålla sig så stort. Nya generationer matas ständigt med den rätta läran för att växa upp till duktig röstboskap.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s