Hurra för käringpiller!

Jag tillhör den generation som levt större delen av sitt vuxna liv med hormontillskott. Jag är född 1952 och började äta p-piller i 19-årsåldern. Med avbrott för graviditet och påföljande amningsperiod 1976-77 knaprade jag mina (numera utgångna) Folinett ända till menopaus som inträffade för kanske 5-6 år sedan. Jag har ofta undrat vilken påverkan det eventuellt kan ha haft på min kropp och min hälsa men eftersom jag har mått bättre med hormoner än utan så har jag inte reflekterat över det särskilt mycket. Jag är medveten om bröstcancerlarmet som kom för ett antal år sedan men jag visste samtidigt att det fanns ett påstått samband mellan p-piller och skydd mot livmoderhalscancer så jag tog det lugnt och gjorde det som jag mådde bra av, dvs knaprade på.

Nu visar det sig att den förväntade ökningen av kvinnors medellivslängd har bromsats upp och att det beror på att kvinnorna har skrämts bort från hormonerna av bröstcancerlarmet. I en debattartikel i DN 2009-12-27 av Dr Carolina Kockum Lybeck står det bl.a. att “kvinnors förväntade ökning av livslängden plötsligt bromsats upp till en takt som är lägre än någon gång under det senaste halvseklet.” och “hormonbehandling innebar en kraftig minskning av kvinnors totala risk att dö. En sammanställning av 30 olika studier med sammanlagt 26 708 kvinnor visade att kvinnor under 60 års ålder som tog hormonbehandling hade en risk att dö som bara var 61 procent av obehandlade kvinnors risk.” För min egen personliga del betyder livslängden mindre än livskvaliten. Jag vill hellre lägga liv till mina år än tvärtom och vi brukar ändå passera 90-årsstrecket med god marginal i min familj. Enligt Dr Kockum Lybeck minskar hormonerna risken för både hjärt- och kärlsjukdomar, mag- och tarmcancer, diabetes och osteoporos. “En hormonbehandling som påbörjas tidigt minskar enligt ett antal studier också demens och Parkinsons sjukdom, förbättrar reumatoid artrit, minskar antalet höftprotes­operationer för artros och minskar troligen risken för depression“. Det låter bra. Folk är naturligtvis olika men jag har personligen märkt att jag är mycket jämnare till humöret med hormoner än utan.

Efter menopaus testade jag att återgå till “det naturliga” ett tag för att se hur kroppen skulle reagera. Det var fruktansvärt. Efter bara några veckor hölls jag vaken på nätterna av värmevallningar, fick ett humör som en varulv och kände hur hela kroppen bara gav upp. Håret vissnade, slemhinnorna vissnade, hela jag vissnade. Okej, det kan vara hur natuurligt som helst men jag mådde skitdåligt. Först testade jag med diverse naturpreparat som Remifemin men de funkade inte. Efter några veckor bokade jag tid hos gynekologen, fick lågöstrogenet Activelle utskrivet och sedan dess mår jag som en prinsessa. Det tänker jag fortsätta med.

One thought on “Hurra för käringpiller!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s