Det finns en del saker som jag verkligen avskyr. Fönsterputs ligger högt på den listan. Dels för att jag är vansinnigt höjdrädd, dels för att jag förstör fingrarna så förbaskat. Gummihandskar skyddar till en del men jag har ändå såriga fingrar efter över fyra timmars intensivt skurande och putsande igår. Trodde inte att det skulle ta så lång tid. Jag har minnen av att det har gått ganska geschwindt förr om åren. Fönsterskrapan är århundradets uppfinning. Me loove. Det blev fint till slut iaf. Det är roligt att hänga upp rena nystrukna gardiner, lägga på rena juldukar och hänga upp stjärnor. Vi köpte en ny till köket i år. Den gamla pappstjärnan var över 15 år och ganska trasig. Den nya hittade vi på Järnia på Fleminggatan.
Den heter Julhem och kommer från Markslöjd. Jag tycker att den är vacker. Passar bra i ett kök.
I sovrummet har vi en elljusstake. En stram variant. Det blir lätt för krylligt när det finns spetsgardiner i närheten. Duken är ett barndomsminne från 50-talet.
Jag surade över det gråmulna vädret igår. Jag har toknoja på rena fönster till första advent och hade glatt mig åt plusgrader och växlande molnighet som väderrapporten spådde. Naturligtvis duggregnade det. Nåväl, jag borde inte klaga. Det kunde ha öst ned, snöstormat eller varit minus 5 grader. Jag putsade på och försökte tänka på riktiga problem, typ torkan i Afrika och så. Sedan tog jag hand om disken. Vi hade roat oss med budgetbubbel, Rotari Rosé, igår och jag diskade de vackra champagneglasen med lätt och varsam hand. Jag köpte dem när jag var ganska nyinflyttad i mitten på 80-talet. De reades ut på Hallbergs och jag minns att jag åkte runt till varje butik jag kunde hitta och köpte allt de hade.
Jag fick tag i ett dussin men nu är de bara 11. *snyft* Ett ramlade i diskstället och slog sönder foten. Om det inte är ett ilandsproblem så vet jag inte vad. Maken konstaterade tröstande att om vi fortsätter att slå sönder dem i den här takten så tar de slut innan 2145. Sedan kramade han om och pussade. Jag har världens bästa äkta man. 🙂