Det brukar sällan bli som man tänkt sig. Det extremt hypade “pappersfria kontoret” som alla dillade om på det glada 80-talet (eller var det ännu tidigare) är inte det minsta pappersfritt. Möjligen går det åt ännu mera papper än före PC:ns tid. Det skulle vara intressant att veta. Alla mail som skrivs ut i onödan, allt som kopieras för att sedan läggas på hög och slängas osv.
Nu pratas det om den pappersfria boken/tidningen, dvs läsplattan. Den som skall rädda tidningsbranschen (Fan tro’t). DN:s medieblogg verkar försiktigt positiv. Kommentarerna är som vanligt mera rättframt cyniska.
Apples lilla leksak ser ju fin ut men om det är så att den inte vill visa en hel sida, i läsbar font, på en gång utan tvingar läsaren att scrolla fram och tillbaka eller ännu värre, i sidled, så ställer jag mig tveksam till just den. Det spekuleras i att den skall vara “uppkopplad” och något annat vore väl knappast säljbart. Färgskärm är en positiv grej. Åtminstone för den som hellre vill läsa glossies än böcker och dagspress.
Å andra sidan finns det bra läsplattor utan färg. Bookeen har en liten leksak som Älskade Make har fått i bröllopsdagspresent. Vi firar fem år nästa vecka.
Den här sötnosen har ingen färgskärm men skall man läsa böcker på den så är det kanske inte så nödvändigt. Jag vill inte läsa ELLE i svartvitt men min vanliga pocketdeckare vill jag kunna känna igen om jag läser den i ett nytt format. Den skall helt enkelt kännas som en bok. Bookeens produkt Cybook Gen3 är tunn som en knäckemacka och lagom stor för att få plats i handväskan eller innerfickan på en ytterrock. Specifikationen finns här. På sin hemsida presenterar företaget redan en uppföljare som heter Opus men Per valde Cybook Gen3.
Apples nya produkt skall vara uppkopplad. Jag läser det som att den kommer att ha tillgång till trådlöst Internet så att jag skall kunna sitta på bussen, parkbänken, fiket eller var som helst och kunna surfa iväg till de tidningar jag prenumererar på eller ladda ned en bok som jag vill läsa. Bookeens produkt är mera uppkopplingsbar, dvs man pluggar in den i datorn och laddar den med vad man nu vill ha. Den rymmer ganska mycket. För min del tycker jag att det räcker. Jag läser för det mesta en bok i taget och när den tar slut vill jag smälta den ett tag innan jag känner mig redo för nästa läsupplevelse.
Jag tycker att de här produkterna är roliga som leksaker betraktat men känner mig ändå tveksam till dem på ett gammalmodigt sätt. För mig är böcker viktigt. De är sällskap. Vänner. Familjemedlemmar. Böcker som jag tycker om vill jag behålla och läsa om då och då. Vanliga pocketdeckare släpar jag iväg till Myrorna utan barmhärtighet men aldrig att jag skulle släppa taget om mina Terry Pratchett, Neil Gaiman eller de böcker som jag ärvt från mamma och morfar. Gamla vackra böcker som doftar så där underbart som bara böcker gör. När jag öppnar dem teleporteras jag genast tillbaka till den tid då jag läste dem först och känner vad jag kände då. När jag läser om dem hittar jag nya saker som jag inte såg eller kom att tänka på under tidigare genomläsningar. Den boken är min vän och den har en själ. Jag kan inte se något själfullt i en läsplatta. Det är en konsumtionsvara. Kanske är det en generationsfråga. När jag började Folkskolans första klass på hösten 1959 skrev man fortfarande med bläck. Att “skriva med bläck” var nästan ett ämne i sig. Inte något som vi satt och kladdade med från Dag 1. Då använde vi blyertspenna och det var kanske tur. När vi väl lärt oss alfabetet och att läsa och skriva enklare ord och meningar så fyllde Fröken högtidligt våra bläckhorn i bänkarna med riktigt mörkblått doftande bläck. Sedan plitade vi andäktigt med stift. Den första reservoirpennan fick vi i nästa klass. Jag undrar om övergången från reservoir- till kulspetspenna mötte samma motstånd då som jag nu känner för den eventuella övergången från pappers- till eböcker. Vi får väl se om 20 år eller så när den generation som föddes med eböcker har vuxit upp. Själv kommer jag att sitta i gungstolen med en katt i knät och njuta av en helt vanlig pappersbok och en kopp te.
Akela's Lair 