En digital minneslund, varför inte?

Läser DN litet noggrannare på helgmorgnarna. Fastnade för en artikel på debattsidan om Döden på Internet. Som vanligt hanteras Internet som om det vore ett helt främmande universum. En av kommentarerna är inte sen att påpeka att det är inte någon skillnad mellan livet online och det “verkliga” livet. Det ena är en del av det andra. Vänner som man mest träffar online för att man helt enkelt inte bor i samma stad eller ens i samma världsdel är inte mindre verkliga vänner än de som man träffar hemma på middag, över en fika på stan eller IRL varsomhelst.

Problematiken Medierådet lyfter fram i sin debattartikel är frågan om vad man skall göra med de konton som avlidna lämnar efter sig på nätet. Rubriken trumpetar ut att “Sajtägare har ett ansvar för döden på Internet”. Ingressen efterlyser en diskussion om “vem som fattar beslut om avlidna personers profiler och bilder och vilka lagrum som gäller“. Ja, vad gör man med det digitala arvet? Någonstans finns det någon som ärver och varför skulle inte de digitala avtrycken ärvas på samma sätt som dagböcker, brev och andra personliga tillhörigheter? Varför skulle inte mina efterlevande ta över kontrollen av min blogg, mina konton på Facebook och alla andra mötesplatser på Internet där jag har en avatar och en inloggning? Själv kommer jag knappast vara i stånd att bry mig. Livet tillhör de levande.

Medierådet bekymrar sig över etiken. “Ska en avliden persons profil på en nätverkssajt, till exempel Facebook, stå kvar? Ska man skapa så kallade digitala minneslundar där man publicerar bilder och information om den döda? Är det bristande respekt mot de döda att fortsätta skriva om och till dem? Vem ska bestämma? De anhöriga? Sajt­ägaren? Kamraterna?

Jag tycker att det där med en digital minneslund låter ganska trevligt men jag ogillar tanken på att någon klåfingrig myndighet skall bestämma över den. De minnen över mitt liv som eventuellt kommer att sparas någonstans, på nätet eller annorstädes, vill jag att mina efterlevande skall bestämma över. Jag förstår att det kan vara svårt när en ung människa plötsligt ryckts bort i blomman av sin ålder men det sker ändå. Det drabbar människor som är ständigt uppkopplade och människor som knappt varit i närheten av en dator. Jag tycker inte att man skall göra någon skillnad mellan det digitala och det “reella” arvet. Vi kan hantera digitala pengar och borde kunna hantera digitala ord, bilder och tankar också. En ung människa som inte lever större delen av sitt liv på Lunarstorm, Myspace, Facebook eller någon av de andra sajterna har också släktingar, vänner och skolkamrater. Många som blir väldigt ledsna och uppskakade om den unga människan plötsligt dör. Varför skall det genast göras skillnad om den unga avlidna har ett konto på nätet? Likaväl som efterlevande får tillgång till en dagbok som skrivits på papper borde de få tillgång till det som skrivits digitalt. Jag inser att den stora bekantskapskrets man kan få på nätet kan te sig svårhanterlig för efterlevande. Vilken relation hade min son/dotter till Cereal_Killah, Fluffycat eller något annat konstigt användarnamn på listan över vänner? Är det en vän, en bekant eller vad? Hur skall man hantera alla kondoleanser och kommentarer som strömmar in? Jag förstår att det kan vara mycket svårt men kan inte se att någon myndighet skall lägga sig i. Det finns lagrum som hanterar detta med arv. Möjligen kan de behöva kompletteras för att säkerställa att efterlevande verkligen får tillgång till de konton som den avlidna har lämnat efter sig på nätet, sajten har trots allt en ägare, men att dra in skolkamrater och nätkompisar som om de på något sätt vore arvsberättigade (och därmed ansvariga för förvaltningen av arvet) tycker jag känns väldigt fel.

2 thoughts on “En digital minneslund, varför inte?

  1. Hej!

    Intressant inlägg du skrivit. Det pratas mycket om livet på nätet som något “de unga” håller på med och vinkeln känns ofta lite snäv, men det är väldigt bra att frågan tas upp och synliggörs.

    Under hösten kommer jag och mina kollegor att lansera tjänsten Webwill. Det är en tjänst där du kan bestämma hur du vill att ditt digitala liv ska se ut efter döden. Kanske vill du ta bort viss information, se till att bevara annat eller säkerställa att dina anhöriga får dina login och önskemål om dina oilka konton.

    http://www.webwill.se kan du se en presentationsfilm över tjänsten. Vore kul att höra dina tankar om den.

    Vänliga hälsningar
    Lisa Granberg

  2. Hej

    Som grundare till Sveriges främsta minnessida Evigaminnen.se har jag givetvis behov av att få yttra mig.

    Självklart håller jag med om att det är en viktig fråga som måste diskuteras. Frågan är dock vad som skiljer en minnessida mot en dödsannons. Vem som helst kan skapa en dödsannons i en tidning, och vem som helst kan skapa en minnessida på Internet.

    Mer framträdande människor kanske förevigas i historieböcker, tidsskrifter eller annan litteratur. Detta ses sällan som etiskt problematiskt, så är det då ett problem att även “vanligt folk” får förevigas?

    Samtliga minnessidor på Evigaminnen.se har skapats med vördnad och respekt, och varje dag får jag mejl ifrån användare som tackar för en fin tjänst.

    MVH

    Sebastian Vanneryr

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s