Äntligen!

Om den nu stämmer förstås. Alltså… trenden att det faktiskt inte är fult att kunna saker. Enligt DN har det blivit “inne att vara intelligent”. Vad “intelligent” egentligen innbär och betyder kan man kanske diskutera men jag är glad över att det äntligen verkar vara okej att förkovra sig i annat än musik och idrott när man går i skolan.

Artikeln ser trenden men har ingen direkt förklaring till vad den beror på. Arbetslöshet och lågkonjunktur nämns i förbigående men det är nog inte den enda förklaringen till att Högskoleverkets servrar kraschade av alla ansökningar. Jag skulle vilja lägga till sociala medier i allmänhet och Internet i synnerhet. Genom att vi enklare och snabbare kommer åt nyheter, kunskap och meningsutbyten med andra människor världen över så lär vi oss mer och jag inbillar mig att det väcker vår nyfikenhet. Mycket vill ha mer som det heter. Genom att byta tankar och idéer med andra människor växer vårt intellektuella kapital. Låt mig ta ett exempel från en lärare jag hade när jag läste PR och Information för en massa år sedan. Han menade att om jag har en krona och han har en krona och vi byter med varandra så har vi fortfarande bara en krona var. Men om jag har en god idé och han har en god idé och vi byter idéer med varandra så har vi plötsligt två goda idéer var. På så sätt växer hela tiden vår kunskap. Vi kan alltid lägga till ny utan att förlora den vi redan har, under förutsättning att vi inte drabbas av sjukdom förstås. Kunskap, praktisk såväl som teoretisk kan förädlas, omvandlas och nyskapas med hjälp av de sociala nätverk vi har idag. Jag tänker här på The Concept of “Ba”: Building Foundation for Knowledge Creation, California Management Review (1998), Vol 40 No3, pp 40-54.

När jag började skolan på hösten -59 var det inte fult att vara duktig på något, tvärtom. Vi tävlade ofta i matematik (eller räkning som man sade på den tiden) under lekfulla former precis som vi tävlade i löpning, simning mm. Inga priser delades ut men det var roligt när man vann. I slutet på 60-talet hände dock något. Fokus flyttades till de som det av någon anledning var synd om, de som skulle stöttas, de som skulle tröstas för att de inte lyckades få höga betyg. Precis som om de ungarna skulle vara sämre på något vis. Det var de naturligtvis inte. Snällt och lovvärt men det skedde på bekostnad av de högpresterande eleverna som lämnades åt sitt öde. (Märk väl att jag inte anser att en “högpresterande elev” på något sätt skulle vara bättre som människa eller något annat lika fjantigt. Den eleven råkar bara ha fallenhet för vissa teoretiska ämnen.) Istället för att stödja de elever som hade svårt att hänga med på ett sätt och stötta de som ville springa före på ett annat skapades istället ett motsatsförhållande. Man kunde ha konstaterat att elever är olika punkt och slut men valde att agera som om de vore olika värda vilket är en helt annan sak. Typ, vi får inte låta duktiga A flytta upp en klass i engelska för tänk vad B som har lässvårigheter skulle bli ledsen då. Vi kan inte flytta upp båda för det kommer inte B att orka med men vi kan åtminstone hindra A. Då blir inte B ledsen och vi behöver framför allt inte ta någon konflikt med B:s föräldrar som kanske springer till pressen och ankagar oss för elitism. Nu var jag elak, men det är så jag har sett på den här problematiken sedan jag själv gick i gymnasiet på 70-talet.

Tag en människa som är lysande på teoretiska ämnen men inte kan skilja på mutter och skruv och en männska som avskyr böcker och läxor men är helt suverän på exempelvis snickeri, kokkonst eller motorer. Varför i himmelens namn skulle det finnas något värdemässigt motsatsförhållande mellan dessa två? Ingen av dem är finare eller bättre än den andre. De är bara bra på olika saker. Med tanke på det jag skrev om sociala medier och Internet ovan så är det inte otänkbart att någon hävdar att jag bortser från de som inte har sina talanger på det teoretiska området. Det gör jag naturligtvis inte. Att en person är bäst på ABC betyder inte att han/hon är jättedålig på XYZ. Människan är mer komplex än så. Jag önskar att vi kunde lägga mer energi på att uppskatta de olikheter och färdigheter vi har istf att ständigt ställa dem mot varandra. Jag ser upp till min man för det han inte kan göra med en PC finns inte. Jag ser upp till våra hantverkare som renoverar vårt kök just nu för de kan massor med saker som jag inte har en aning om. Det betyder inte att jag skulle vara sämre på något sätt. Jag råkar kanske vara bra på andra saker.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s