Det låter inte sådär jättekul. Litet segt och… ja, träigt. Då låter frukt- och blombröllop betydligt trevligare men det var förra året. Detta år firade vi vår femåriga bröllopsdag och enligt Bröllopstorget är det träbröllop. Nästa år blir det åtminstone socker. 
Den stora dagen inträffade i fredags, 9 oktober, och vi tjuvstartade redan på onsdagskvällen. Jag hade tagit ledigt resten av veckan och Per hade sovmorgon nästa dag. Vi hade diskuterar litet fram och tillbaka om vad vi ville göra på vårt femårsjubileum och kommit fram till att vi inte ville resa någonstans. Vi trivs ändå bäst hemma och lägger hellre pengarna på god mat och dryck och presenter. Per hade redan fått sin läsplatta från Bookeen som jag skrev om i förra inlägget och jag ville gärna ha en ny varm halsduk. En fin en. Blommor förstås och gärna en ny Nigellabok. Innan jag gick hem från jobbet på onsdagen handlade jag litet i bistron i lobbyn.
Vi är båda galet förtjusta i chokladpraliner och när jag såg de läckra strutarna från Åre Chokladfabrik kunde jag inte låta bli. De var dyra, 50 spänn styck, men det fick det vara värt. Lingontryfflarna kunde gott ha smakat mera lingon men chokladlakritskolan var supergod. Den tredje struten har vi inte öppnat än.
På torsdagen tog jag det lugnt, fixade litet hemma och gick till salongen för att få nya ögonbryn. Jag klarar inte att färga och plocka dem själv längre eftersom jag ser så dåligt och Karin på salongen är jätteduktig och himla trevlig. Var tidigt ute så jag slank in på Ströms och köpte en vit blus. På herravdelningen kunde jag inte låta bli att titta på herrhalsdukar. Per behöver något som passar till vår och höst. Jag bad expediten plocka fram något diskret och han plockade upp det skrikigaste paisleymönster jag någonsin sett. Hm. Bäst att rota själv.
Bestämde mig för denna. Italienskt helsiden i svagt skogsgrönt och med diskret mönster. Passar både till svart och brunt. Per blev glad och använder den redan. Premiären blev på bröllopsdagen då vi klädde oss litet snyggt för en dag på stan. Började med att gå in på Öl och Vinmagasinet på Karlbergsvägen. Vi letar fortfarande efter ett snyggt vinställ som får plats i köksskåpet. Jag blev inte så förtjust i den produkt som butiken hade men vi stannade ändå en lång stund och tittade på glas och pratade öl, vin och whisky med den kunnige innehavaren. Vi hade säkert kunnat bli kvar där hela dagen. Trevligt att träffa på en affärsidkare som så uppenbart älskar sitt jobb och verkligen vet vad han pratar om, men det vackra vädret och staden lockade så vi slet oss.
Fortsatte mot Drottninggatan och betade av alla antikvariaten. Ingen Nigella. Gick sedan Kungsgatan mot Stureplan och in i alla elektronikbutiker. Per är (redan) sugen på en ny notebook men har inte bestämt sig än. Via handskaffären på Norrmalmstorg hamnade vi på NK och jag förälskade mig snabbt i Fendi.
Visst är den ljuvlig. Helt i mjukt ylle. Svart med mörkbrunt mönster. Mjuk, gosig och härlig. Precis vad jag önskade mig. Vi vandrade runt en stund. Bokhandeln hade Nigellas Domestic Goddess men den handlade mest om kakor och jag vill ha mera matrecept. Kanske kommer det till jul. Nu kände vi att det knorrade litet i magarna och slank in på Cadierbaren för en paus. Jag tog bara en fika och kakbit med tanke på den goda middagen vi skulle laga sedan men Per hade inte ätit någon frukost så han tog en skaldjursteaser (de har skaldjursbuffé på verandan nu) och en öl. Teasern bestod av en perfekt gratinerad havskräfta, chevice på pilgrimsmussla som hade väldigt lite med sitt ursprungsland Peru att göra och en mesig men helt okej bouillabaisse. Vi satt en bra stund. Jag älskar verkligen Cadierbaren med sin lågmälda elegans, den internationella stämningen och den utmärkta servicen. En lyx vi kan unna oss ibland.
Nu hade det börjat bli kväll och kallt och jag frös i min dräkt. Vi tog Tvåan till Odenplan, köpte vackra vita liljor och slank in i öl- och vinbutiken igen. Fastnade minst en halvtimme och kom ut med sex nya fina ölglas från Riedel och ett whiskyglas som är något av det fulaste jag sett men som enligt butiksinnehavaren lyfter fram smakerna på en single malt bättre än något annat glas. Ett litet tulpanformat provglas fick vi på köpet.
Det nya ölglaset står längst till vänster, provglaset i mitten och det konstiga whiskyglaset längst till höger. Jag tycker att det ser ut som en vas för små blåklockor eller konvaljer. Vi testade sedan på kvällen *hick* med whisky i tre olika glas och banne mig, det smakar olika. Konstigt. Sedan hämtade vi andan ett tag och satte igång med middagen. Vi hade tänkt oss en grytstek av älg eller hjort men det färska viltet var slut i butiken så vi köpte en rejäl rostbiff istället och klappade in den med rosmarin, peppar och litet flingsalt. Brynte den i järngryta med litet svartvinbärsbrännvin och lät sedan bräsera. Spädde med buljong efter hand. En klyftad lök och en morot i bitar var med för smakens skull. När jag gjorde såsen blev det rejält med grädde och trattkantareller. Till detta drack vi en Amarone som vi köpte för flera år sedan och sparat enkom för denna kväll.
Jag oroade mig för att den skulle ha blivit korkskadad under åren i skåpet. Vi gillar vin men jag måste erkänna att åtminstone jag har svårt för att känna om det är skadat eller inte. Är skadan stor så känner jag den naturligtvis men i detta fallet var vi tveksamma. Vi dekanterade, tittade och sniffade. Doften var underbar och färgen vackert tegelröd och mogen. Men smaken… jag är inte säker på att den var bra. Den smakade inte rent illa men brände på tungan på ett sätt som jag inte gillade och eftersmaken var kärv. Jag kände ingen metallsmak men det var ändå något av en besvikelse. Vi drack inte upp den utan fokuserade på maten istället. Köttet blev underbart mört och gott. Roséchampagnen tyckte vi inte passade som dessert så den knäckte vi på lördagen tillsammans med god skagenröra som Per gjort själv. Han är himla duktig på det.
Nu har vi festat klart och det är vanlig söndag med tvättstuga, disk och alla livets vardagligheter och det är vackert så. Vi tycker om vår vardag.
