Citronkaka

Idag blev jag sugen på att baka, eller om jag skall vara helt ärlig, jag blev sugen på att slicka skålen. Lidl i kvarteret intill har både ekoägg och jättefina ekologiska citroner. Skall jag ha frukt i mat så vill jag att den skall vara obesprutad, särskilt om jag skall använda skalet. Dagens övning blev en fluffig och god citronkaka. Receptet lyder som följer:

75 g smör
½ dl crème fraiche eller gräddfil
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
3 st ägg, helst ekologiska
3 dl socker
Rivet skal och saft av en ekologisk citron

Smält smöret i en kastrull. Använd litet för att smörja bakformen innan du bröar den.
Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt, citronsaft, gräddfil och smält smör.
Blanda mjöl, rivet citronskal och bakpulver. Vänd försiktigt ned det i äggsmeten.
Häll smeten i en smord och bröad form och grädda i 175 grader ca 35-40 minuter.

NU får jag gona mig med smeten som är kvar i skålen.

Citronkaka photo 2014-03-13Citronkaka_zpsd8cf01e2.jpg
Perfekt med en kopp Earl Grey till

When reality becomes unreal

One of my Facebook groups just addressed an issue that will make me think for a long while. I have already thought about this stuff for a long while. When I started gaming eleven years ago it was hard for me to distance myself from the character I played and I couldn’t “steal” stuff from containers in peoples’ houses even when my game designer husband explained that stuff was placed there for the gamer to use. It was a peasant’s life savings for chrissake! It took time to adapt and get rid of that internal safety catch I had. It was the same with killing enemies. It was hard unless I was attacked. Playing an evil character like an assassin or a blackguard was out of the question. It took years to get used to it.

But I got used to it – to a certain extent.

Nowadays I happily snipe bandits in Fallout 3 or Borderlands without feeling any remorse at all. Boom, headshot! I know they are only bits of data and I’m having a good time. The safety catch is off, for these games at least. There are games that are still too realistic. Take S.T.A.L.K.E.R. for instance. It is not a new game. My husband played it until his eyes bled, we watched the films (Stalker and Solaris) and awed over pictures from Pripyat. I got the game, started playing and shooting people and stopped. There was a scene near a train yard and there were lots of enemies around. I maimed one and he started to moan. It was very realistic. I could feel his pain, his fear, his longing for life. I rushed to his side and offered health kits that I had in my pack, but the script of the game didn’t allow me to heal him. He was simply not expected to live. He just lied there, moaning and pleading. At that very moment my safety catch, the one that keeps me from killing people IRL, hit. I couldn’t kill him and I couldn’t continue the game. It was simply too close to home, too realistic, too easy to empathize with.

But Borderlands and Fallout are not and this is the scary part. Drone operating is like playing Borderlands. If it was me, I could probably kill those people and it scares me shitless

Vintersoppa

Nä fy vad vintrigt och kallt det blev. Nu vill jag ha en mustig soppa med mycket rotsaker i så att jag blir varm. Behövde bara gå till Lidl efter rotselleri och kålrot. Allt annat fanns redan hemma.

2014-02-19 Ingredienser photo 2014-02-19Soppa1_zpsb364e5de.jpg
Ingredienserna

Detta hamnade i soppan:
1 bit kålrot
1 bit rotselleri
1 stor purjolök, skuren i ringar
1 st gul lök, hackad
1 st kinavitlök, hackad
2 st palsternackor
4 st morötter
4 st potatisar
Lagerblad och kryddpepparkorn
3 st buljongtärningar
3-4 liter vatten
Salt efter behag

Jag började med att skala och hacka/skiva lök, purjo och vitlök som sedan fick småfräsa i grytan i litet smör. Under tiden skar jag de andra grönsakerna. Kålrot, rotselleri och morötter är mera hårdkokta än palsternacka så de hackades i litet finare bitar. Hällde ned allt i grytan vartefter det blev klart och rörde om. Tillsatte buljongtärningar och vatten. Jag häller i vattnet i omgångar samtidigt som jag hackar alla grönsakerna. Jag avslutade med några lagerblad och hela kryddpepparkorn. Lät koka upp och sedan fick det småsjuda under lock tills grönsakerna blivit mjuka.

Jag tyckte att smaken blev litet platt så jag tillsatte litet rosmarin och timjan. Vi är inte vegetarianer så en rejäl klunk kycklingfond åkte också ned och nu blev det bättre fart på det hela. Till sist skalade jag potatisarna och skar dem i kvartar. De kokar snabbt så jag brukar spara dem till sist när jag lagar soppa. Toppade med klippt persilja vid serveringen.

2014-02-19 Vintersoppa photo 2014-02-19Soppa2_zps8cc2c27b.jpg
En ostsmörgås med mitt hembakade grahamsformbröd smakade gott till.

Pulled beef på högrev

När jag är mellan uppdrag lagar jag mycket mat. Nu fick jag tag på fin högrev till ett bra pris och bestämde mig för att göra pulled beef som omväxling från chilin som jag brukar laga. Vi har både hemkokt chilisås och chilipulver från egna frukter som vi torkat och malt. Det är så roligt att laga mat från grunden och kunna odla litet kryddor och annat själv. Jag sätter på radion, plockar fram ingredienserna och sätter igång.

    Ingredienser

1 kg benfri högrev
2 st gula lökar,skivade
1 st kinavitlök, hackad
1 st röd paprika i grova strimlor
1 dl chilisås
1 msk chilipulver (helst chipotle)
1 msk BBQ-sås med chipotle & honung
½ msk mald spiskummin
½ msk mald koriander
1 nypa flingsalt
2-3 droppar rökextrakt om du inte har riktigt chipotlepulver
½ msk whisky

Pulled beef ingredienser photo 2014-02-17Pulledbeef1_zps9ff04c17.jpg
Ingredienserna

Skölj köttet och torka av med hushållspapper. Man behöver egentligen inte putsa det men ser jag talg eller stora blodkärl tar jag bort dem.

Blanda chilisås, chilipulver, BBQ-sås och de andra kryddorna i en skål.

Lägg köttet i en gryta. Smörj in det med hälften av chiliröran, vänd och smörj in resten.
Placera, grönsakerna runt köttet.

På med locket och in med grytan i 100 grader minst fyra timmar. Höj sedan temperaturen till 175 grader och låt vara i ca två timmar till. Titta på det varje timme ungefär så att det inte bränner vid. Är det för mycket vätska, ställ locket på glänt en stund så att det ångar bort.

När allt är klart kan köttet lätt slitas isär med ett par gafflar. Rör om allt och servera i en skål eller ett djupt fat.

Pulled beef klart photo 2014-02-17Pulledbeef2_zps768634fe.jpg
Klart att servera

Jag serverade med tortillas, guacamole, riven ost, creme fraîche och majschips. Det blev ingen öl eftersom det är vardag imorgon. Saft går alldeles utmärkt. Man måste inte dricka alkohol jämt.

Det här blev väldigt starkt och nästa gång skall jag nog inte ha så mycket chilipulver.

Grahamslimpor med medelhavsdoft

 photo 2014-02-12limpor2_zpse1079ae0.jpg
Det doftar underbart av nybakat bröd, timjan och oregano i hela huset.

Jag har utgått från mormors recept på grahamsbullar och tweakat litet för att det skall passa som formbröd. Riktiga bagare väger allt men jag bakar för nöjes skull och orkar inte konvertera mormors recept från rymdmått till vikt.

    Ingredienser

4 dl grahamsmjöl
1 tsk salt
8 dl vetemjöl
2 msk sirap
50 g jäst
4 msk smör
5 dl mjölk

Ytterligare vetemjöl till utbakningen

Jag började med att smula ned jästen med 1 msk socker i en liten skål. Sedan fick smöret smälta på sparlåga i en kastrull samtidigt som jag mätte upp mjölet i den stora skålen till köksmaskinen. Salt, sirap och mjölk hälldes ned i kastrullen när smöret smält och jag rörde om jästen med sockret så att den skulle lösa sig. När temperaturen i kastrullen passerade 37 grader hällde jag ned jästen och rörde om. Startade köksmaskinen på låg hastighet och hällde ned degspadet. Lät maskinen knåda i 10 minuter. Sedan fick hela kalaset stå och jäsa under en bakduk i en timme.

När timmen gått fick maskinen knåda en stund medan jag plockade fram bakformar, röjde en yta på köksbänken att baka på och satte på ugnen. Jag bakade ut två limpor, lade dem i de smorda och mjölade formarna, penslade med litet olivolja och strösslade timjan på den ena och oregano på den andra.

 photo 2014-02-12limpor1_zpsb012f8bd.jpg

Sedan in i 175 graders värme ca 40 minuter.

Apelsinmarmelad med whiskyton

Nu är apelsinerna som bäst och jag var väldigt sugen på att koka egen marmelad. Mamma kokade egen marmelad ibland när jag var barn. Då fanns inte syltsocker så hon fick stå en evighet vid spisen och röra i grytan tills marmeladen fick rätt konsistens. Nu går det undan som tåget. Har du skal i marmeladen behöver den förstås puttra en bra stund så att de blir mjuka. Jag köpte fina ekologiska apelsiner på Lidl som har 12% rabatt på frukt och grönt just nu. Det här koket blev ca 2 kilo marmelad och kostade under 50-lappen. Apelsinerna kostade 13,11 kr/kg på Lidl och Hemköp vid Torsplan tog 19,95 för syltsockret.

Ingredienser:
• 2 kg väl tvättade apelsiner
• 2 st citroner, för att få en friskare smak
• 1 kg syltsocker
• 1 dl whisky

Marmelad 1 photo 2014-02-04Marmelad1_zps59e38d4c.jpg
Apelsinerna var väldigt söta och goda. Skall köpa ett gäng till och pressa.

Först hällde jag frukten i diskhon och skrubbade skalen ordentligt. Även om de är obesprutade så är de ju hanterade och människans händer går överallt, det vet ni. Sedan skar jag ned allt i en bunke. Jag tog inte med alla skalen utan bara de tunnaste och finaste. För mycket skal gör att marmeladen blir besk.

Marmelad 2 photo 2014-02-04Marmelad2_zps1c7499e6.jpg
Det minst kladdiga sättet är att lägga skärbrädan på bunken och fösa ned de skurna bitarna vartefter.

Den skurna frukten vägde ca 1,6 kilo och det borde funka till 1 kg syltsocker. På förpackningen står det att man skall ha samma vikt socker som frukt men kan minska på sockret om man vill ha en ”lättsockrad” sylt eller marmelad. Nu anser jag att ”lättsockrad” och sylt/marmelad inte hör hemma i samma mening men det är ju jag det. Kan man minska på sockret utan att resultatet blir rinnigt så är det bra.

Marmelad 3 photo 2014-02-04Marmelad3_zps2d4daf8e.jpg
Så här mycket blev det i grytan.

Marmelad 4 photo 2014-02-04Marmelad4_zpsdc914610.jpg
Jag tillsatte socker och 1 dl av makens karaffwhisky. Lät koka upp och sedan fick det småputtra medans jag tittade på gamla avsnitt av Project Runway, Lyxfällan och Top Model på TV.

När marmeladprovet fick godkänt sköljde jag ur burkar och lock med whisky, ned med den varma marmeladen och snabbt på med locken. Då blir det vakuum i burkarna och marmeladen håller sig länge. Självklart stavade jag fel på etiketterna men hade ingen lust att skriva om dem. Förresten var burkarna glödheta.

Marmelad 5 photo 2014-02-04Marmelad5_zps95fb0994.jpg
Ack, arma marmelad.

Why I love temping

With a new fresh year in front of me and time on my hands as I’m between assignments right now, I have pondered upon a few things. These are the main reasons why I love working as a temp:

Learning
I learn a lot. In an ordinary employment I would learn maybe two business systems and that’s about it, but as a temp I learn something new with every customer company I meet. After six years with Manpower I can work in SAP, Oracle, Lawson, Contempus, TEM, Unistar, Visma, Agresso and others. I have also learned to make it snappy.

Speed
When I start a new assignment I usually find a stressed and frustrated customer with tons of work that has piled up for some reason or other and they want it dealt with on the double. There is seldom time for fancy introduction programs. It’s like when a 5-year old drops a caterpillar into an ant heap to see if it will do something interesting. Things can get far too interesting for my taste sometimes, but have I learned to be in the air after a minimum of runway.

Writing
I get to compile a lot of documentation, which is okay because I love to write. When I arrive at a new place it happens more often than not that work descriptions and instruction manuals are missing or out of date. The systems I’m supposed to work with are often “self-explanatory” i.e. training cost money and therefore people have to learn stuff using the classic method Trial & Terror. Usually there is one person who knows the systems well and the first thing I do is to compile a quick reference guide for myself. I do this on the explain-as-if-I-were-six-year-old level. Before the end of my mission I rewrite and illustrate the guide and hand it over to the customer who is usually very grateful for the job as they now have a training manual fit for new recruits. How I love to see the smile of a happy customer. That’s what we all live for, right?

Timing
Temping is good at various stages of one’s career. I always meet younger colleagues who got their first job as temps and then got hired by the customer company. This is win-win. The youngster gets work experience and the company gets to test a possible new recruit. Older professionals like me get a chance to wind down the career and even to continue working part-time after retirement. The tasks may not be as challenging as before, but personally I feel it’s nice to be able to forget the job as soon as I step out of the office. Before, I was always on the job in my mind and worked 60-hour weeks. This is not what I want to do in my sixties. On the other hand I know what I know so the customer gets a management consultant for the price of an accounting assistant. They rarely complain about this.

Freedom
You never get stuck in one place. Some assignments may be nicer than others, but when I’m in a place where I’m not too happy I can still relax and do my very best because I know it will end and I will go somewhere else. Moreover, I’m never expected to get involved in the Machiavellian schemes that seem to exist in any workplace larger than three people. This is a very good thing. I can also avoid conferences, parties and outdoor events like softball on a muddy field in pouring rain as I’m not into those things anyway. After eight hours in a loud office landscape I need to rest my ears and charge my batteries. Being an introvert, I do this best in the quiet of my home.

Security
As a Manpower employee (in Sweden) I feel a lot safer than I would in any ordinary position. It happens now and then that my colleagues at the customer company get called to meetings where the management talks about efficiency. Everybody knows what that means. Layoffs. It hurts me to see the fear in their eyes because I know that those who eventually are told to leave will end up at the Swedish Public Employment Service. There, they will be placed in front of a crappy computer and expected to find a new position as best they can while the Service is constantly on their backs to check if they have broken any rule that can get them kicked from their meager unemployment benefits. When my mission ends Manpower goes into top gear to find me a new one. They know that I’m their money and they make every possible effort to find a good spot for me. Meanwhile, I can relax because I have a 150-hour guaranteed monthly salary even when between assignments. This is outright luxurious and I feel blessed. I can’t pick and choose of course, but my boss always confers with me before I go to a new place and I feel that my needs and ideas are listened to. Last fall I asked for part time assignments as I want more time for myself as the event horizon (death) comes closer. I’m employed on a full-time basis, but my boss still managed to get me on part time during my last assignment. It might not happen with the next one, but she knows my wishes and will fulfill them if possible. I couldn’t ask for a better job.