Ge mig pojken och jag skall ge dig mannen

Det påstås vara ett jesuitiskt motto. Huruvida det stämmer eller ej kan jag inte avgöra men jag kom att tänka på det när jag läste Sakines (som vanligt) tänkvärda krönika i Expressen idag. Hon skriver om vår forfarande vänstervridna public service TV. Jag undviker gärna barnprogrammen nuförtiden men det verkar som om de inte har ändrat sig mycket sedan jag tittade på Kapten Zoom.

Enligt krönikan säger UR:s nuvarande VD att “programmen ska vara opartiska och sakliga”. Det skall de säkert men “skall” är en sak och “är” en annan. Jag drar mig till minnes en lektion då jag läste PR och kommunikation på IIU, Institutet för Internationell Utbildning. Föreläsaren för dagen var just denne nuvarande VD för UR och han berättade om sitt yrkesliv som journalist. I början av karriären jobbade han på en liten landsorstidning och fick nys på något som han misstänkte skulle kunna vara oegentligheter på ett av ortens företag. Utan att leta efter några bevis eller kolla upp sina källor skrev han en braskande artikel där han hängde ut företagsledaren i fråga. Det var ett litet samhälle med stark social kontroll. Företagsledaren orkade inte med pressen utan tog livet av sig. Sedan uppdagades det att han var helt oskyldig till de anklagelser som riktats mot honom. Det som föreläsaren (nuvarande VD för UR) sade som förklaring till att han tyckte att det var helt okej att hänga ut den här personen och att han inte hade ett uns av dåligt samvete för den döde eller hans änka och barn kan jag höra i huvudet när som helst.

Det är företagens ansvar att se till att de inte kan misstänkas.

Det var detta som var sensmoralen i föreläsningen. Vi, som skulle bli PR-människor och informatörer och kanske hamna i ute i näringslivet, skulle lära oss att allt ansvar ligger på företaget. Även om anklagelserna är ogrundade så är vi att betrakta som skyldiga. Jag tappade hakan. Det är minst 15 år sedan men det berör mig fortfarande väldigt illa. Som företagare (dvs kapitalistjävel och utsugare enligt vänsterlogik) har man alltså ingen rättssäkerhet. Förtjänar ingen rättssäkerhet. Endast på grund av att man tillhör den utsugande klassen, dvs det privata näringslivet. Jag tänker ofta på de efterlevande till den olycklige företagsledaren där ute i Sverige. Det är så förbannat sorgligt.

När jag läser om vad våra licenspengar går till så förvånar det mig inte att det röda blocket lyckas hålla sig så stort. Nya generationer matas ständigt med den rätta läran för att växa upp till duktig röstboskap.

Hemkörda crostini och annat pill

Vi hade kära vännerna P & T med dotter på middag i helgen. Jag hade förberett noga med att skriva meny, inköpslista och att-göra-lista i förväg. Letade febrilt efter receptet på hemgjorda crostini som jag vet att jag sett alldeles nyligen någonstans men det stod icke att finna. Nåväl, hur svårt kan det vara? It’s hardly rocket science. Jag köpte två vetebaguetter på Bakery and Spice, skar dem i ca 5 mm tjocka skivor, penslade med olivolja, lade på bakpappersklädd plåt och ugnsrostade. Två baguetter blev nästan 100 crostini och inte en enda gick sönder. Knapriga och goda blev de också.

Rosta i ca 200 grader med varmluften på tills de blir gyllene.

Nakna crostini gör ingen glad. Något gott måste kladdas på. Jag hade gjort tre röror. Alla rördes ut till viss del med helfet Crème Fraîche för att få rätt konsistens, ungefär som murbruk.

Avocado och mögeloströra
Mosa en avocado med Saint Augur och litet Crème Fraîche. Använd elvisp eller stavmixer så att röran blir slät. Tillsätt salt, nymalen svartpeppar och liiite pressad citron. Dekorera med valnötter.

Chèvre med fikonmarmelad
En klassiker. Bred chèvre på crostini och toppa med marmelad.

Cream cheese och lax
Hacka rökt lax och rör ihop med helfet Philadelphia och litet Crème Fraîche. Tillsätt salt, citronpeppar och en aning piri pirisås. Litet finhackad chili eller en knivsudd malen cayennepeppar hade nog gått lika bra. Dekorera med dillkvist.

Så här blev det.

Jag är inte sådär jättebra på att laga mat så det blev ett säkert kort till huvudrätten. Entrecôte från Taylors and Jones med sallad och bearnaise. Shiraz att dricka till. Vi gillar Penfolds Hyland shiraz så vi började med den. Sedan hade jag köpt en Fox Creek Red Baron bara för att testa. Ja, jag erkänner. Det var etiketten som avgjorde. Ibland måste man få göra fåniga saker. Men den var inte dålig. Helt okej att byta av med.

Snobben skulle gilla den röde baronen.

Peruansk kebab

Man kan tycka att Peru och kebab knappast kan ha mycket med varandra att göra men vi tycker om att experimentera i köket och när vitlökssåsen som Per vanligen brukar ha på sin kebab visade sig vara för gammal så gjorde han en ny variant med aji amarillo och crème fraîche. Jag upprepade experimentet till lunch idag. Man behöver följande:

Kebabkött, kiloförpackningar från Svenska Hamburgare AB finns bl.a. på PrisXtra
Hackad rödlök och vitlök efter behag
Champinjoner om man gillar det
Rejält med riven ost
Peppar och salt efter behag.
Såsen görs av crème fraîche och aji amarillo salsa. I Sverige finns den på Kistagrossen.

Fräs lök, champinjoner och kebabkött i smör. Salta och peppra. När det börjar se knaprigt ut så stänger du av värmen och häller på riven ost. Rör om litet så att den smälter. Servera i skålar med en rejäl klick sås på.

Jag strösslade litet rosmarinsalt ovanpå. Det blev gott.

Rosmarinsalt gör du enkelt själv genom att mortla litet torkad rosmarin tillsammans med flingsalt.
Amarillosalsan kan vara svår att få tag på utanför Stockholm. Man kan lätt odla amarillon själv men då behövs förstås fröna. Hör av dig om du vill ha några. Vill du ha ett recept på hur man gör salsa själv så finns det ett här.

Frostrosor och spisrosor

De förstnämnda får vackert stanna utomhus. Behövde bara sticka näsan utanför dörren på vägen till tvättstugan imorse för att bestämma mig för att nähäpp, det blir ingen NK-rea idag. Efter tvättpasset höll jag värmen genom att baka en laddning av mormors goda grahamsbullar. Rev fram den gamla matberedaren ur skåpet.

Philips Mixamat från tidigt 90-tal.

Jag köpte den till mamma när hon började få svårt att slå degar för hand men hon använde den nästan aldrig. Alla tillbehör som köttkvarn, rivskivor, passersats mm finns kvar. Den är ful som stryk men funkar perfekt. Jag drömmer om en Kitchen Aid men med alla tillbehören kostar den säkert 7-8000 kronor. Jag tror att jag försöker använda den gamla litet mera innan jag tar beslut om att köpa en värstingpryl till köksskåpet.

Mormors recept på grahamsbullar är väldigt enkelt. Hon räknar upp ingredienserna och skriver sedan att “degen blandas och arbetas som vanligt”. Inte ett pip om jäsningstid, ugnstemperatur eller annat tjafs. Hon hade iofs vedspis och brukade känna av ugnsvärmen genom att helt sonika öppna luckan och sticka in handen. Sedan kände hon på doften när bullarna var klara. Hon var fantastisk min mormor. Efter litet experimenterande har jag kommit fram till att ett vettigt recept är ungefär så här:

Mormors Grahamsbullar, 220 grader ca 5 min

6 dl grahamsmjöl
5 dl vetemjöl, samt ca 1 dl till utbakning
50 g jäst
1 tsk salt
2 msk sirap
2 msk smör

Värm mjölken till ca 37 grader. Jag låter smör, sirap och salt följa med i degspadet. Smula ned jästen i en skål och rör ut den med litet strösocker. Häll mjölet i matberedaren och tillsätt jäst och degspad. Låt maskinen gå ca 5 minuter. Degen skall sedan jäsa en halvtimme under bakduk. Tag upp den på bakbord, knåda och skär bitar som formas till runda bullar. Platta till dem litet. Grädda i mitten av ugnen tills de får fin färg.

Fler än en bulle i ugnen. Jag gjorde dem ganska små för jag trodde att de skulle jäsa upp under gräddningen men det gjorde de inte. Storleken blev som briocher men nästa gång gör jag helt enkelt några färre och större. I den här storleken blev de 30 stycken.

Mormor hade aldrig hört talas om flingsalt men jag gillar det så innan gräddningen penslade jag med litet vatten och strödde på några flingor Maldonsalt. Bullarna blev mycket goda med cheddarost och Old English marmalade. En kopp Earl Grey satt bra till.

Frostigt avslut

Brrr, så kallt det är. Minus 10 i flera dagar nu. Rimfrosten ligger tjock på den stora kastanjen och de andra träden och buskarna på gården. Det är vackert. Särskilt när man betraktar det inifrån med ett glas varm saftglögg inom bekvämt räckhåll.

Jag har varit ledig en vecka och börjar så sakteligen återgå till mänsklig skepnad. Efter att ha sovit ca 10 timmar per natt nöjde jag mig nu med knappt fem. Var uppe redan halv sex. Jag tycker om att vara uppe tidigt på morgonen, före alla andra, och ha en tyst omvärld helt för mig själv. Göra en kopp te och stå i fönstret och titta på de sovande husen mittemot. Enstaka fönster lyser och jag tänker att där bor det småbarnsfamiljer eller någon som antingen är morgonpigg eller har svårt att sova. Förutom susningarna i öronen som jag inte märker av i vanliga fall är tystnaden total och då tänker jag på att tystnad på något sätt har blivit en lyx i vår industrialiserade ständigt uppkopplade värld. Från morgon till kväll är vi omgivna av en ständig kakafoni av olika ljud. Det lågmälda vinandet från datorer och ventilationsanläggningar, trafikbrus som tränger in från gatan, surr från kylskåp, kaffeautomater och annan apparatur. Muzak i hissar, varuhus, kontorslandskap och frisersalonger. “Roliga” mobilsignaler som är roliga de första tre gångerna man hör dem men sedan förvandlas till ren plåga. Ständigt denna ljudkuliss och är det undra på att det börjar bli högre status att ha mobilen avstängd än ständigt påslagen och att folk åker iväg på retreat bara för att komma undan ett tag. Jag skulle själv gärna åka på retreat en helg bara jag slapp allt woowoo med andlighet, kristallterapi, meditation, kaninmat mm som brukar ingå i paketet. Jag vill bara vila, äta god mat, dricka gott vin, vandra i naturen och få vara i fred med mina tankar och min älskade ett tag. Mitt kroppsspråk är så övertydligt att jag kommer säkert att kunna kommunicera utan problem.

Samtidigt som jag springer upp och ned till tvättstugan funderar jag över året som varit. Det har varit ett bra år. Vi har fått köket iordning, vi har jobb och vi är friska. Vi firade vår femåriga bröllopsdag och är fortfarande innerligt förälskade i varandra. Inte på det där smått vansinniga sättet som när vi var nykära utan mera vardagligt varmt och glödande. Vi är trygga i vårt land, i vårt hem och med varandra. Vi trivs med det vi gör och har underbara vänner. Vi är inte rika monetärt sett men har inga ekonomiska bekymmer. Vi har vår hushållsekonomi i ett excelark och där skriver vi upp alla gemensamma utgifter som hyra, el, bredband osv. Sedan har vi en hushållskassa som vi turas om att mata med femhundringar. Det som inhandlas på Systemet skrivs också upp. Summeringar görs månadsvis så vi har järnkoll på vår ekonomi. Det kan tyckas oromantiskt men funkar bra för oss. Vi vill inte ha några ekoproblem i vår relation, alltså håller vi koll på saker och ting. Easy peasy. Förhoppningsvis blir även 2010 ett bra år.

Medierna är naturligtvis nyårsyra, vad annars så här års. DN har påpassligt hittat en ny fransk-brittisk studie som visar att ett måttligt intag av champagne är bra för hjärtat. Inte konstigt. Måttlighet är nog bra för det mesta. Vi håller oss till budgetbubbel i år. Australienska Carrington för 69 spänn är helt okej. Vi tycker att det är godare att dricka rent än Chapel Hill som annars varit vårt budgetbubbel numero uno men mest använt som filler till drinkar. Vi kommer att fira nyår för oss själva detta år. Det känns bra för jag vill helst inte gå ut när det är så här kallt. Brukar inte gå ut på nyårsafton ändå eftersom jag är så skotträdd. Hatar smällare och raketer. Står hellre i sovrumsfönstret och glor vid tolvslaget. Vi gick inte iväg till hallen detta år men har mat ändå hemma. Per gör jättegod skagenröra och den som PrisXtra själva geggar ihop duger den också om man piffar upp den litet med citronpeppar, svartpeppar och rejält med dill. Till nyårsmiddag blir det nog lax. Jag skall försöka att inte fira nyår i myspyskläder men lovar inget. Nej, inga nyårslöften heller.

Men jag önskar. Önskar mera vila och mindre stress. Mera frid och fred än krig och konflikter. Hälsa och kärlek. Till mig själv och till alla andra människor på vår planet.

Gott Nytt År!

Hurra för käringpiller!

Jag tillhör den generation som levt större delen av sitt vuxna liv med hormontillskott. Jag är född 1952 och började äta p-piller i 19-årsåldern. Med avbrott för graviditet och påföljande amningsperiod 1976-77 knaprade jag mina (numera utgångna) Folinett ända till menopaus som inträffade för kanske 5-6 år sedan. Jag har ofta undrat vilken påverkan det eventuellt kan ha haft på min kropp och min hälsa men eftersom jag har mått bättre med hormoner än utan så har jag inte reflekterat över det särskilt mycket. Jag är medveten om bröstcancerlarmet som kom för ett antal år sedan men jag visste samtidigt att det fanns ett påstått samband mellan p-piller och skydd mot livmoderhalscancer så jag tog det lugnt och gjorde det som jag mådde bra av, dvs knaprade på.

Nu visar det sig att den förväntade ökningen av kvinnors medellivslängd har bromsats upp och att det beror på att kvinnorna har skrämts bort från hormonerna av bröstcancerlarmet. I en debattartikel i DN 2009-12-27 av Dr Carolina Kockum Lybeck står det bl.a. att “kvinnors förväntade ökning av livslängden plötsligt bromsats upp till en takt som är lägre än någon gång under det senaste halvseklet.” och “hormonbehandling innebar en kraftig minskning av kvinnors totala risk att dö. En sammanställning av 30 olika studier med sammanlagt 26 708 kvinnor visade att kvinnor under 60 års ålder som tog hormonbehandling hade en risk att dö som bara var 61 procent av obehandlade kvinnors risk.” För min egen personliga del betyder livslängden mindre än livskvaliten. Jag vill hellre lägga liv till mina år än tvärtom och vi brukar ändå passera 90-årsstrecket med god marginal i min familj. Enligt Dr Kockum Lybeck minskar hormonerna risken för både hjärt- och kärlsjukdomar, mag- och tarmcancer, diabetes och osteoporos. “En hormonbehandling som påbörjas tidigt minskar enligt ett antal studier också demens och Parkinsons sjukdom, förbättrar reumatoid artrit, minskar antalet höftprotes­operationer för artros och minskar troligen risken för depression“. Det låter bra. Folk är naturligtvis olika men jag har personligen märkt att jag är mycket jämnare till humöret med hormoner än utan.

Efter menopaus testade jag att återgå till “det naturliga” ett tag för att se hur kroppen skulle reagera. Det var fruktansvärt. Efter bara några veckor hölls jag vaken på nätterna av värmevallningar, fick ett humör som en varulv och kände hur hela kroppen bara gav upp. Håret vissnade, slemhinnorna vissnade, hela jag vissnade. Okej, det kan vara hur natuurligt som helst men jag mådde skitdåligt. Först testade jag med diverse naturpreparat som Remifemin men de funkade inte. Efter några veckor bokade jag tid hos gynekologen, fick lågöstrogenet Activelle utskrivet och sedan dess mår jag som en prinsessa. Det tänker jag fortsätta med.

Hedersgästen

Jag har alltid älskat katter. Jag gillar deras renlighet, självständighet och självklara grace och skönhet. Mitt nuvarande liv med jobb och allt har tyvärr inte plats för någon katt men om jag pensionerar mig eller går ned till deltid om ca 4,5 år så vill jag gärna ha en egen kisse hemma. Går ofta in på Stockholms Katthems hemsida och tittar längtansfullt på katterna där. Nu till julen fick jag litet av kattbehovet tillfredsställt av Richie som A & J hade med sig från Helsingborg.

Ritchie är en helt underbar katt. Han jamar inte hela tiden eller snor sig runt fötterna på en så att man snavar. Han tigger inte vid bordet eller hoppar upp på det när man sitter och äter. Han sköter sin hygien exemplariskt och respekterar att människor som ligger i sängen och sover vill fortsätta med det tills de vaknar själva. Rena drömkatten.

När han inte leker med sin vackra matte jagar han sina leksaksmöss; gömmer dem bakom dörrar, under byråar (dammigt, dammigt), under mattor och litet varstans. Julklappssnörena var också väldigt roliga. Vi oroade oss i onödan för möblerna. Han klöste litet på sängen men den är över 25 år gammal och skall snart bytas i alla fall.

När han inte lekte tyckte han mest om att sitta i fönstret och titta ut. Hemma får han vara ute själv och leka men här följde husse med. Ritchie håller sig i närheten och kommer när man ropar. Inte genast naturligtvis men efter en liten stund. Det gäller att hålla på värdigheten.

På nätterna sov han snällt i sin lilla låda. Vad är nu det här med katter och kartonger? De verkar älska alla pyttesmå korgar och boxar som de knappt får plats i.

Fortsättning på julkalkonen

Vi började göra fyllningen till kalkonen på julaftons eftermiddag. I Peru äter man vanligtvis mycket sent och är klar vid midnatt då fyrverkerierna börjar. Sedan delar man ut julklappar. Fyllningen är enkel. Man fräser fläskfärs med hackad gul lök, vitlök, salt och peppar. För att få litet sötma lägger man i en näve russin. Sedan fyller man pippin med detta och hivar in den i ugnen. Innan dess hade jag penslat den med litet marinad och lönnsirap för att få den där läckra guldgula färgen. Ett trick som jag anammat från Nigella.

En kalkon på 4,7 kilo behövde två timmar i 150 grader för att bli klar.

Serverad på peruanskt vis med ris. Sallad glömde vi tyvärr bort. Vi är just inga grönsaksätare.

Som tur var tjuvstartade vi med julklappsutdelningen. Efter den bastanta kalkonmiddagen hade jag nog inte orkat. Det var massor med paket, vi turades om att vara tomte och alla rim lästes upp. Förutom expansionen till Borderlands fick jag ett nytt fantasy RGP, Dragon Age, av Älskade Make. Det påminner en del i stilen on NWN1 men har snyggare grafik. Jag har inte kommit så långt i det ännu så jag vet inte hur öppen världen är. Om man kan larva runt överallt som i Oblivion eller om det är snitslade banor som i t. ex. Dungeon Siege. Vi får se.

Jag fick även en vacker handduk med svanmotiv av min kära svärmor och ett hett åtrått doftljus från våra gäster. Av Per fick jag böcker. Han vet ju att jag älskar böcker över allt annat. Det blev två spelguider, en till Dragon Age och en till Fallout 3. Han vet att jag gillar V for Vendetta så han skaffade mig boken av Alan Moore och David Lloyd som filmen bygger på. En del av Anita Blake, The Laughing Corpse i serieform följde också med. Böckerna finns hos den där seriespecialisten på Stora Nygatan i Gamla Stan. Glömmer jämt vad den heter. Sedan köpte Per två böcker till på hugskott och jag tror att de är lyckträffar. Jag har alltid dyrkat Carl Sagan och nu fick jag The Demon-Haunted World. Det skall bli fantastiskt spännande att läsa den. Jag ser också fram emot att sätta tänderna i The Next Fifty Years, science in the first half of the twenty-first century. En samling essäer från ledande forskare editerad av John Brockman. Det kommer att bli mycket läsande denna vinter. Underbart! Om vi någonsin flyttar från vår lägenhet (knappast troligt) så skall den nya lyan absolut ha ett bibliotek. Ett riktigt ett med bokhyllor längs alla väggarna och sköna fåtöljer eller en soffa i skinn. Önska kan man ju alltid göra. Både billigt och roligt och det gör faktiskt inget om det inte slår in. Vi har det så bra som vi har det.
Avslutar med en av de mest hjärtslitande filmer jag vet. Pale Blue Dot av och med Carl Sagan.

Da’n före da’n

Dvs i går. Jag hade fått ledigt och var glad som en lärka. Upp halv sex föstås för jag var spänd som en fiolsträng av förväntningar inför julen och vi hade massor att göra innan gästerna skulle komma på kvällen. Vi började med att gå två vändor till Bolaget och PrisXtra för att bunkra. Älskade Make bar nästan allt för jag har så himskans ont i ryggen sedan en vecka tillbaka. Vet inte hur jag fått hem alltihopa utan honom. Sedan drog han iväg till jobbet och jag satte igång med hemmapysslet. Tänkte på svågern A som skulle packa in sin sköna peruanska hustru J och lille katten Richie i en MiniCooper och bila hela vägen från Helsingborg. Förhoppningsvis är inte trafiken för hemsk. De flesta reste nog redan i fredags.

Vi vill ha en jul med både svenska och peruanska traditioner så Särimner kommer inte att spela huvudrollen den här gången. Den fina ekoskinkan som jag köpte från Taylors smakade ungefär som att kyssa brorsan och var en stor besvikelse. De brittiska grabbarna i butiken är underbara men kanske är de litet främmande för hur man bäst rimmar en svensk julskinka. Halva skinkan ligger nu i frysen och resten har vi redan ätit upp. Det gick bra att bräcka skivor med litet äpple och ha som en lätt lunch. Det blir alltså inte julskinka mitt på julbordet i år. Det blir en peruansk kalkon. Även denna beställdes från Taylors. J hade ringt sin mor hemma i Lima för att uppdatera sig på hur man skall laga till den. Först skall den ligga minst ett dygn i marinad.

Kalkonen med ingredienser till marinaden. Det gick åt en låda vitt vin och fyra vitlökar.

I marinaden ingår även salt, svartpeppar, spiskummin, litet neutral olja och en peruansk chilisort som heter Aji Panca, snabbt försvenskad till “pannkakschili”.

Enklast är att köra de skalade vitlöksklyftorna, chilin och de övriga kryddorna med litet olja i en mixer. Späd med vinet om det inte vill blanda sig. Färgen blir häftigt halloweenorange och såg fantastisk ut på min svarta tröja. Köksbänken skall vi inte tala om. Kalkon har ett segt skinn så picka den överallt med en steknål så att kryddorna kommer in i köttet ordentligt. Lägg sedan fågeln i en stor plastpåse och häll i marinaden (lättare sagt än gjort). Har du en 10 liters syltkittel som dessutom får plats i kylen så är saken biff. Ställ bara in alltihopa.

Jag har haft väldigt långa arbetsdagar sedan Lucia och stressade över julstädningen. Men när jag kom hem i tisdags kväll hade Älskade Per redan tagit hand om alla de tunga sakerna som badrum, hallmattan osv. Jag kunde lugnt ägna mig åt julpyntandet. Dammsög snabbt och våttorkade överallt. Dammade och lade på juldukar.

Salongen. Duken på matbordet broderade min mamma när hon var 17 år. Den är en av de käraste julsakerna jag äger. Duken med röda bandkanter som ligger på den mörka byrån har mormor sytt. Det gamla fotografiet som hänger på väggen är deras förlovningskort Anno 1909 eller när det nu var.

Vi har tyvärr inte plats för gran längre men ibland har vi haft en vas med tallris och några av de små glitterkulorna. Eftersom vi får fyrbent besök det här året så tyckte vi att det nästan var snudd på oförskämt att ha en sådan frestelse (tass, tass, vält, mjaaauuu) stående på golvet så det fick bli tallris i kökslampan istället.

Jag älskar vår nya kökslampa. Den är ultramodern men påminner ändå om tidigt 1900-tal. Jag pyntade den som jag gissade att mormor skulle ha gjort. Blev riktigt nöjd med resultatet. Sedan hann jag precis dammsuga litet snabbt, duscha och dra julklänningen över huvudet innan gästerna kom. Resan hade gått jättebra och de fick en parkeringsplats precis utanför porten. Katten trivs bra och är alldeles alldeles underbar. Det här kommer att bli en kanonjul.

Tjuvstart

Vi har en ganska avslappnad inställning till julklappar och brukar ge varandra det vi önskar, något gemensamt till oss själva och kanske någon liten överraskning. För två vintrar sedan gick vi runt på ElGiganten och pekade ut vad vi ville ha. Jag ville ha en ny blender istf den som jag dödade när jag försökte göra hummus själv och Per ville ha en läcker röd handdammsugare. Det var minst lika roligt att öppna de paketen på julafton som de med okänt innehåll.

Det här året hade Per bl.a. önskat sig ett spel via Steam så att han inte skulle behöva krångla med skivor osv. Steam är så finurliga att man kan köpa spel över nätet till en annan Steamanvändare och mottagaren kan börja spela så fort affären gått igenom. Tyvärr valde jag att försöka genomföra köpet på Black Friday som mest kan jämföras med första dagen på mellandagsrean i Sverige. Totalt trafikkaos på kortföretagen och jag var förtvivlad över att inget av mina kort funkade. Så Per fick försöka själv och då gick det minsann.

Sedan ville han naturligtvis börja spela spelet som var min julklapp till honom men som han fick betala själv.

Jag är ett stort fan av Nigella Lawson och hintade skamlöst för Per att jag längtade efter hennes julkokbok som just kommit till NK. Den kostade ungefär lika mycket som min julklapp till honom och han tyckte att om jag köpte den själv skulle det bli en julklapp från honom till mig (hänger ni med?) och då skulle vi sas vara kvitt. Kör i vind. Jag köpte boken när jag var inne i stan sist och var överlycklig när jag kom hem. Nattade mig snabbt och lade förväntasfullt upp den vackra boken på knäna. Och blev superbesviken. Jag trodde inte att det skulle göra någonting men jag är van att läsa Nigellas böcker på engelska, jag har sett hennes program på Youtube på engelska och på svensk TV med svensk text. När jag läste förordet till boken översatte jag automatiskt i huvudet till engelska och då kände jag inte igen henne längre. Det var helt enkelt inte Nigella. Jag kunde inte höra hennes röst eller känna igen de språkliga egenheterna som är hennes. Det var bara så fel och då tappade jag helt känslan för boken och recepten. Som tur är har jag kvittot kvar och kan lämna tillbaka den. Sedan får jag leta efter den engelska versionen eller helt enkelt beställa den från hennes sajt.

Fel, fel, fel! Nigella Christmas skall det vara.